Folkbildningen, en tillgång i utvecklingsarbetet

Motion 2003/04:U297 av Inger Lundberg (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förtydligande av folkbildningens möjligheter att bidra till det globala utvecklingssamarbetet.

Motivering

Delaktighet för och mobilisering av människor i fattiga länder så att de kan ta ansvar för sin framtid spelar en viktig roll i propositionen Gemensamt ansvar – Sveriges politik för global utveckling som presenterats i riksdagen.

I propositionen understryks också vikten av samstämmighet mellan Sveriges agerande på nationell nivå och våra insatser i utvecklingssamarbetet. Vidare framhåller propositionen att Sverige särskilt bör medverka inom områden där vårt land kan erbjuda särskild kompetens. Detta under den för allt biståndsarbete viktiga förutsättningen att insatserna efterfrågas av de människor som de berör.

Folkbildningen bör därför ges en större roll i en svensk politik för global utveckling än den mycket blygsamma roll den givits i regeringens prop. 2002/03:122.

Skälen till att folkbildningen inte bör förbigås är flera. Ett är folkbildningens unika möjligheter att öka engagemanget i internationella frågor och engagera människor för diskussioner om vägval, som långsiktigt påverkar utvecklingen på global nivå.

Det viktigaste skälet torde dock vara folkbildningens unika möjligheter som utbildningsform. Genom studiecirkeln och folkhögskolan har de nordiska länderna byggt upp en studieform som bygger på delaktighet och engagemang och skapar möjligheter att med ganska begränsade resurser nå många människor.

Folkbildningen har betytt mycket för den demokratiska utvecklingen i vårt land och torde ha goda förutsättningar att stödja demokratin i många utvecklingsländer. Det gäller inte minst behovet av insatser för att stärka demokratiarbetet på lokal nivå och nå vuxna med olika utbildningsinsatser.

Inom svensk folkbildning finns en väl utbyggd organisation, som i många fall gjort betydelsefulla biståndsinsatser. Den resurs som svensk folkbildning utgör borde ges en mer framträdande roll i den plattform för svensk biståndspolitik som nu tas fram.

Det betyder inte att svensk folkbildning med den struktur den har i vårt land och andra nordiska länder kan överföras i samma form till andra länder. Däremot kan den grundläggande pedagogik som är folkbildningens kärna vara en viktig inspiration till studiegrupper och folkhögskolor i de länder som Sverige har ett nära utvecklingssamarbete med.

Stockholm den 3 oktober 2003

Inger Lundberg (s)