Folkhögskolan i framtiden

Motion 1989/90:Ub263 av Anders Svärd (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ub263

av Anders Svärd (c)
Folkhögskolan i framtiden

Just nu pågår intensiva diskussioner vid landets 127 folkhögskolor kring roller
och uppgifter i framtiden. Vad händer med Folkhögskolan? frågar den
nu arbetande folkhögskolekommittén i en debattbok som utgör en del av
underlaget för dessa diskussioner. Senast 1 sepember 1990 förväntas kommittén
presentera sina förslag.

Förändringar i utbildningssamhället är en självklar bakgrund till de frågor
som nu ställs om folkhögskolans framtida roll. En annan lika självklar anledning
är de nya utbildningsbehov som hänger samman med samhällsutvecklingen
på 90-talet som t.ex. den alltmer utvecklade kommunikationstekniken
och informationsflödet, ett alltmer mångkulturellt samhälle osv...

Jag väljer två områden för att belysa speciellt viktiga aspekter av folkhögskolans
möjligheter inför framtiden. Det första handlar om målgrupper för
vilka folkhögskolan med sina flexibla arbetsformer och sitt helhetsperspektiv
är ett ovärderligt alternativ.

1. Folkhögskolan och invandrarna/flyktingarna

Folkhögskolorna genomför idag omfattande utbildningsinsatser för invandrare
och flyktingar. Det innebär att

- ett trettiotal folkhögskolor anordnar uppdragsutbildningar i samarbete
med statens invandrarverk (SIV) och flyktingförläggningar runt om i
landet, ca 400 flyktingar erbjuds både boendemiljö, social integration
och svenskundervisning på folkhögskola,

- ett femtontal skolor ansvarar f.n. för grund-sfi-undervisning på uppdrag
av kommunerna samt ytterligare några genomför uppdragsutbildning för
invandrare i samarbete med länsarbetsnämnderna,

- ett fyrtiotal skolor anordnar invandrarlinjer som ämneskurser med ca 700
deltagare som en påbyggnad för dem som gått grund-sfi eller motsvarande.

Dessutom deltar ett ganska stort antal invandrare i folkhögskolornas vanliga
ämneskurser. Totalt har ca 10 % av deltagarna på folkhögskolornas
långkurser invandrar- och/eller flyktingbakgrund. Därmed har folkhögskolorna
skaffat sig en betydande utbildningskompetens inom invandrar- och
flyktingområdet. Den helhetsmiljö som folkhögskolorna erbjuder har visat

sig mycket lämplig för inslussningen i det svenska samhället och som mötesplats
och utbildningsmiljö för människor med olika kulturell bakgrund.

Det är viktigt att kommunerna också i framtiden får möjlighet att samarbeta
med olika utbildningsanordnare när det gäller grundläggande svenskundervisning
för invandrare för att man därigenom ska kunna fortsätta att
utnyttja den kompetens som folkhögskolor och studieförbund byggt upp.

Beträffande invandrares behov av fördjupade kunskaper i svenska och allmänna
ämnen (efter genomgången sfi-undervisning) så är det oerhört viktigt
att folkhögskolan också i framtiden ska kunna möta dessa behov. En förutsättning
för detta är att de studiefinansiella frågorna löses. De utbild- ningsbidrag
som länsarbetsnämnderna kan bevilja är för många invandrare en förutsättning
för att de ska kunna gå på folkhögskola. Den alltmer restriktiva
hållning som idag finns inom vissa regioner har klart påverkat rekryteringen
till invandrarlinjerna.

Därför bör de studiefinansiella villkoren ses över för invandrare som vill
ha och behöver folkhögskolestudier för att därefter kunna gå vidare till fortsatta
studier eller arbete.

Folkhögskolekommittén bör i sitt fortsatta arbete uppmärksamma folkhögskolans
möjligheter att göra insatser för speciellt utsatta grupper av människor.
Detta kan gälla

- flyktingar på flyktingförläggningarna för vilka folkhögskolan blir en väg
ut i det svenska samhället (samarbete med SIV),

- invandrare/flyktingar med behov av grundläggande svenskundervisning i
folkhögskolemiljö (samarbete med kommunerna),

- invandrare/flyktingar med behov av fördjupad svenskundervisning, samhällsorientering
och introduktion till det svenska samhället (samarbete
med kommuner och länsarbetsnämnder).

2. Folkhögskolan och folkbildningen

Folkbildningen står inför nya utmaningar om den ska kunna spela en viktig
roll i samhällsutvecklingen under 90-talet. Det handlar om att utveckla former
för demokrati - delaktighet - och ge människor möjlighet att bearbeta
livsfrågor och frågor om etisk hållning och helhetsperspektiv. Samtidigt
kvarstår utmaningen att utjämna utbildningsklyftorna, dvs. att ge alla människor
samma chans till delaktighet i samhället.

På folkhögskolorna möts människor med olika utbildningsbakgrund, olika
kulturell och språklig bakgrund, olika erfarenheter av tidigare utbildning
och arbetsliv.

De frågor som nu ställs i samband med folkhögskolekommitténs arbete,
handlar framför allt om folkhögskolornas roll som folkbildare. Frågorna formuleras
t.ex. så här:

- I vad mån kursdeltagarna, när de lämnat folkhögskolan, medvetandegjorts
om vikten av att engagera sig i folkrörelse- och samhällsarbetet och
har de under tiden på folkhögskolan fått kunskaper för och praktisk träning
i att delta i den demokratiska beslutsprocessen?

- Fungerar rörelsefolkhögskolorna som folkrörelsernas vapensmedjor
och centra för självkritisk granskning, fortsatt utveckling, förnyelse och

Mot. 1989/90

Ub263

13

engagemang inom rörelsen? Förs där rörelsernas budskap vidare till de
kursdeltagare som söker sig till skolorna och sedan ut i samhället?

- Fungerar folkhögskolorna som en del i det sociala immunförsvaret för
att använda förre folkhögskoleinspektören Gösta Vestlunds ord - i ett
allt mer av medier, tekniska innovationer, kommersialism och individualism
präglat samhälle?

När sådana frågor ställs så tydliggörs den oerhört vitala roll som folkhögskolorna
kan spela som en del av folkbildningen i framtiden. Folkbildningen och
folkrörelserna - behöver folkhögskolorna som utvecklingsresurser och
förnyelsecentra.

Detta leder till att det är stödet till rörelsefolkhögskolorna som måste prioriteras
när folkhögskolekommittén skall komma fram till hur det statliga stödet
till folkhögskolorna skall utformas för framtiden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att folkhögskolekommittén får
i uppdrag att beakta vad i motionen anförts om folkhögskolan som
framtidsresurs.

Stockholm den 23 januari 1990

Anders Svärd (c)

Mot. 1989/90

Ub263

14