Folkomröstning om kärnkraftens framtid

Motion 2003/04:N282 av Anne-Marie Pålsson m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en förnyad prövning av kärnkraftens ställning genom att en ny folkomröstning i frågan hålls.

Bakgrund och motivering

Den 23 mars 1980 ägde i Sverige en folkomröstning rum om kärnkraftens avveckling. Folkomröstningen var rådgivande, men de politiska partierna förband sig dock att följa omröstningens utslag.

Precis som i ATP-omröstningen 23 år tidigare fanns tre olika linjer att välja mellan. Linje 1 stöddes av Moderaterna och näringslivet och innebar att kärnkraften skulle avvecklas i den takt som var möjlig med hänsyn till bland annat framtida behov av elektrisk kraft och upprätthållande av välfärd och sysselsättning. En identisk formulering återfanns på valsedeln för linje 2 bakom vilken Socialdemokraterna, Folkpartiet och ett antal fackliga organisationer stod. Men linje 2 hade också en baksidestext, där bland annat utfästelser gjordes om att framtida energianläggningar av betydelse skulle ägas av stat och kommun. Linje 3 slutligen utlovade ett stopp för fortsatt utbyggnad av ytterligare kärnkraftverk och snabbavveckling av de kärnkraftsreaktorer som var i drift; inom tio år skulle alla dessa vara avvecklade.

I folkomröstningen lyckades inte något alternativ vinna egen majoritet. Linje 2 erhöll 39,1 procent av de avgivna rösterna, linje 3 fick 38,7 procent och linje 1 samlade 18,9 procent. 3,3 procent röstade blankt och valdeltagandet var det högsta hitintills i en svensk folkomröstning – 75,6 procent.

Det har nu gått nästan ett kvartssekel sedan detta beslut. Endast en reaktor har stängts av (Barsebäck 1) och ytterligare en är föremål för beslut om avveckling (Barsebäck 2). Inte heller har frågan om kärnkraftens plats i den svenska energiförsörjningen avförts från den politiska dagordningen utan den fortsätter att vålla debatt och politisk splittring.

Svårigheten att leva upp till de högt ställda ambitionerna i riksdagens beslut – alla reaktorer skall vara avvecklade till 2010 – kan bero på att de yttre förutsättningarna har ändrats. Nya ekonomiskt konkurrenskraftiga och miljömässigt acceptabla energikällor har tillkommit i en långsammare takt än förväntat, samtidigt som kärnkraftens negativa effekter bitvis omprövats.

Men det kan också bero på att det finns en osäkerhet i hur beslutet från 1980 i sig skall tolkas. Årtalet 2010 ingick nämligen inte som något av de alternativ som folket hade att ta ställning till, utan tillkom efteråt på initiativ av socialdemokraterna. Denna skärpning i politiken har skapat en kvardröjande och ständigt närvarande osäkerhet.

Arvet från 1980 års folkomröstning verkar förlamande på svensk energiförsörjning och vad viktigare är, den reser en principiellt viktig fråga, nämligen den om hur länge en riksdag skall vara bunden av ett utslag i en formellt rådgivande folkomröstning.

Mot bakgrund av vad som ovan sagts är det därför angeläget att dessa oklarheter kan undanröjas genom en förnyad prövning av frågan i en ny folkomröstning. Därutöver vill vi peka på ytterligare en omständighet till varför frågan bör tas upp på nytt. Under det gångna kvartsseklet har väljarkåren genomgått betydande förändringar.

Uppskattningsvis 2,5 miljoner nya väljare har tillkommit och 1,5 miljoner försvunnit genom att de avlidit. Det är därför angeläget att de nya väljargrupperna får möjlighet att avge sin syn på frågan.

Stockholm den 5 oktober 2003
Anne-Marie Pålsson (m)
Tobias Billström (m)	Peter Danielsson (m)
Carl-Axel Johansson (m)	Cristina Husmark Pehrsson (m)
Margareta Pålsson (m)	Lars Lindblad (m)
Carl-Axel Roslund (m)