Folkpensionärernas beskattning

Motion 1990/91:Sk342 av Martin Olsson (c)

Den skattereform som trädde i kraft vid årsskiftet skall
bl.a. leda till förenklingar och enhetlighet samt stimulera
arbete och sparande. Det sker främst genom begränsade
avdragsmöjligheter, låga marginalskatter för inkomster upp
till 180 000
kr. per år och enhetlig 30-procentig skatt på räntor
och andra kapitalinkomster. Dessutom har gränsen för
förmögenhetsskatt höjts från 400 000
till 800 000
kr.

Men för en grupp, nämligen folkpensionärer med lägre
än drygt 90 000
kr. i pension, gäller dock inte dessa regler. På
ränteinkomster över 1 600
kr. på sina besparingar får dessa pensionärer betala
drygt 50 procent på grund av att deras särskilda
grundavdrag minskas med 65 procent av ränteinkomsten.
Dessa pensionärer drabbas även av en form av speciell
förmögenhetsskatt på besparingar över 100 000
kr. som en följd av att det särskilda grundavdraget
minskas med 10 procent av förmögenhet över denna nivå.
Detta motsvarar en form av speciell förmögenhetsskatt av
3,2 procent av förmögenheten, eller om vi vill uttrycka det
annorlunda -- vid 10 procents ränteavkastning -- 32 procents
extra skatt på räntan. Det gör tillsammans drygt 82 procent
skatt på räntan i stället för 30 procent för alla icke
pensionärer och pensionärer med pensioner över drygt 90 000
kr.

Reglerna för kommunalt bostadstillägg, KBT, är
dessutom sådana att KBT reduceras med 35 procent av 10
procent av besparingarna, vilket ökar den samlade
marginaleffekten -- skattehöjning plus bidragsminskning --
ytterligare, nämligen till drygt 117 procent.

Jag tar ett praktiskt exempel för att illustrera reglerna.
De som haft låg inkomst under sitt yrkesverksamma liv --
vanligt för många kvinnliga pensionärer men även för en hel
del män -- får låg pension eftersom ATP är
inkomstrelaterat. I år är den lägsta pensionen för en
ensamstående pensionär 48 300 kr. På grund av att de lägsta
pensionerna är så låga har det länge funnits särskilda
skatteregler för pensionärerna för att undvika skatt för dem
som har den lägsta pensionen och inga andra inkomster.
Men så snart inkomsten ökat har marginalskatten blivit hög.
Från och med i år ersätts deras hittillsvarande extra avdrag
av ett särskilt grundavdrag, vilket avtrappas med 65 procent
av inkomster över 48 300
kr. för ensamstående pensionär.

Om en person som haft låg inkomst -- och därmed låg
pension -- ändå lyckats få besparingar, t.ex. genom att han
eller hon försålt sitt bostadshus på äldre dagar, drabbas
vederbörande av ovannämnda skatteregler. Om vi antar att
pensionären har besparingar på 200 000
kr. och beräknar marginaleffekterna på räntan på
besparingen mellan 100 000
och 200 000
kr. finner vi följande, om vi även antar att
ränteintäkten är 10 procent av besparingen. Han eller hon
får då på nämnda belopp 10 000
kr. i ränta. Liksom alla andra erlägger pensionären
30 procent av ränta i skatt, vilken för övrigt dras
automatiskt av banken. Men genom att räntan reducerar
det särskilda grundavdraget med 6 500
kr. (65 procent av räntan) måste pensionären
dessutom -- vid 32 kronors kommunal utdebitering --
erlägga 20,8 procent av räntan i skatt. Men till detta
kommer att denna del av besparingarna, alltså 100 000
kr. över de första 100 000
kr., reducerar det särskilda avdraget med 10 000
kr., vilket leder till ytterligare 32 procents skatt på
räntan. Summa skatt på denna ränteinkomst på 10 000
kr. blir alltså 8 280 kr. (82,8 procent).

Lägger vi till detta att KBT minskar med 3 500
kr. på grund av denna ränteinkomst finner vi att vår
lågpensionär har en sammanlagd marginaleffekt på 117,8
procent. Han tvingas alltså erlägga 11 780
kr. i skatt på en ränteinkomst på 10 000
kr. och förlorar alltså 1 780
kr. på att han mot 10 procents ränta har 100 000
kr. insatt på bank. Att dessa regler straffar den, som
trots små inkomster under sitt yrkesverksamma liv genom
flit och sparsamhet lyckats få ihop besparingar, måste vara
uppenbart för alla.

Lägger vi till detta att inflationen urholkar värdet på
sparkapitalet ser vi ännu tydligare hur negativt sparandet
blir på ålderns dagar för den som haft låg inkomst under sitt
yrkesverksamma liv.

Att detta är orimliga skatteregler borde, som nämnts,
vara uppenbart. Dessutom är det synnerligen
anmärkningsvärt att när vi nu övergått till ett system som
skall vara enkelt har vi kvar sådana komplicerade och för
sparviljan förödande regler. Det enkla systemet med att
bankerna drar av 30 procents skatt på alla räntor för att
undvika restskatt stämmer exempelvis inte alls med
pensionärernas skatteregler. Man kan fråga sig hur mycket
onödig kontroll och byråkrati de orimliga reglerna för
pensionärer kommer att förorsaka.

De av mig nämnda och kritiserade reglerna är endast
avsedda att gälla för inkomster under 1991 och 1992. Sedan
skall systemet avskaffas, vilket jag självklart ser som en stor
framgång efter att jag upprepade gånger sedan hösten l988
i riksdagen krävt rimliga skatteregler även för pensionärer
med låga eller relativt låga pensioner. Det stora felet är att
i två år ha kvar dessa oförsvarliga specialregler för vissa
pensionärer.

Inför övergången till de nya skattereglerna från och med
senaste årsskiftet krävde jag i höstas i motionen
1990/91:Sk38 att denna negativa särbehandling av vissa
grupper pensionärer skulle avskaffas i samband med
genomförandet av skattereformen. Tyvärr har regeringen
och riksdagsmajoriteten (s, fp, v och mp) ansett att dessa
besynnerliga regler skall gälla i två år -- av ''statsfinansiella
skäl'' enligt propositionen.

När vi från bl.a. olika familjeekonomer får klara
uppgifter om att pensionärer med låga pensioner
missgynnas av skattereformen genom att de inte får någon
inkomstskattesänkning att tala om finns det nu ytterligare
relevanta skäl att avskaffa dessa av mig redovisade orimliga
regler innan de börjar tillämpas.

Reglerna skall ju tillämpas från den 1 januari i år. Att
riksdagen nu, sedan året börjat, fattar ett beslut om att
genast avskaffa dem hindras inte av förbudet mot retroaktiv
lagstiftning, eftersom beslutet gynnar de berörda.

Inkomst av s.k. passiv näringsverksamhet leder till
reduktion av det särskilda grundavdraget på samma sätt
som ränteinkomster. Av samma skäl -- att skattesystemet
skall vara enkelt och marginalskatten låg -- bör
specialreglerna om dessa inkomstslag avskaffas.

Riksdagen bör enligt min mening snarast möjligt
besluta -- utan ytterligare utredningar -- att
folkpensionärernas särskilda avdrag inte skall reduceras på
grund av ränteinkomster, förmögenhet och passiv
näringsverksamhet.

Vad gäller principerna om vikten av rimliga
marginalskatter även för folkpensionärer med låga eller
relativt låga pensioner vill jag hänvisa till mina många
tidigare motioner i ämnet.

Vad gäller de av mig kritiserade speciella skattereglerna
för pensionärerna vill jag även hänvisa till olika
familjeekonomers och andras redovisningar, bl.a. mycket
informativa artiklar av Lasse Höglund i Dagens Nyheter
den 19 januari i år.

Den negativa särbehandlingen av sparsamma
lågpensionärer straffar dem och strider mot principerna för
''århundradets skattereform'', varför dessa regler genast bör
avskaffas av riksdagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att pensionärernas särskilda
grundavdrag inte skall avtrappas mot förmögenhet,

2. att riksdagen beslutar att pensionärernas särskilda
grundavdrag inte skall avtrappas mot kapitalinkomster,

3. att riksdagen beslutar att pensionärernas särskilda
grundavdrag inte skall avtrappas mot inkomst av passiv
näringsverksamhet.

Stockholm den 21 januari l99l

Martin 0lsson (c)