Folkpensionärernas marginaleffekter

Motion 1988/89:Sf265 av Martin Olsson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: Sf265

av Martin Olsson (c)
Folkpensionärernas marginaleffekter

Inga andra grupper i vårt samhälle torde ha så höga marginaleffekter, alltså
ökade skatter och minskade bidrag, på inkomstökningar som folkpensionärer
med låg eller genomsnittlig pension. För dem med pensioner under
drygt 94000 kr. uppgår nämligen den samlade marginaleffekten till nära
eller i vissa inkomstlägen över 100%. Hela eller praktiskt taget hela
inkomstökningen går alltså för dessa pensionärer bort i ökad skatt, på
grund av att både deras extra avdrag och kommunala bostadstillägg, KBT,
är inkomstrelaterade.

Om dessa pensionärer lyckats skaffa sig besparingar trots att de haft låga
inkomster vilket leder till låga pensioner drabbas de av skatteskärpningar
och minskat KBT även på grund av sina besparingar. Även om
reglerna för avtrappning av det extra avdraget på grund av förmögenhet
mildrades genom höstens proposition 1988/89:46 och därav följande riksdagsbeslut
(1988/89:SkU4) kvarstår alltjämt principen att en folkpensionär
med pension under drygt 94000 kr. drabbas av en skatt som kan
betecknas som en extra förmögenhetsskatt utöver den vanliga förmögenhetsskatten.

Även de nya reglerna är sådana att marginaleffekten skatt och minskat
KBT på en ränteinkomst forén sådan pensionär är långt över 100%.
Detta resultat uppstår eftersom både besparingen och den därav uppkomna
räntan leder till minskning av det extra avdraget och av KBT. Vi har
alltså ett skattesystem som straffar dem som trots låga inkomster lyckats
spara ihop en del till ålderns dagar.

Liksom övriga inkomsttagare måste enligt min mening även folkpensionärer
med låga eller medelstora pensioner få skatteregler som stimulerar
i stället för att straffa sparsamhet och strävan att öka sina inkomster och
över huvud taget att planera sin ekonomi.

Vad gäller avtrappning av det extra avdraget och KBT på grund av
besparingar föreslog skatteutskottet och beslutade riksdagen om en ändring
jämfört med regeringens förslag. Riksdagsbeslutet innebär nämligen
att formögenhetsvärde som är bundet i boende eget hus eller bostadsrätt
och som understiger 400000 kr. skall undantas när såväl det extra
avdraget som KBT beräknas. Denna reform är en förbättring men medför
bl. a. att den som på grund av ålder eller flyttning måste sälja bostaden för
att sedan hyra lägenhet drabbas av betydande skattehöjning när besparingarna
frigörs. Även om riksdagsbeslutet var ett framsteg måste det enligt

min mening vara självklart att förmögenhetsprövningen helt skall avskaffas
så snart som möjligt, vilket för det extra avdraget är fr. o. m. 1990 års
taxering och för KBT fr. o. m. den 1 juli i år.

Det bör vid bedömning av dessa frågor observeras att de nya arvsreglerna
som ger änkan/änklingen rätt att behålla boet kommer att leda till att
förhållandevis fler ensamstående pensionärer når upp till en förmögenhet
som leder till att det extra avdraget avtrappas och skatten därigenom höjs.

Även när det gäller det extra avdragets avtrappning på grund av ökad
inkomst måste en ordentlig omläggning ske för att marginaleffekterna skall
bli rimliga och inte som nu nära eller t.o.m. något över 100% tillsammans
med påverkan på KBT.

Som framförs i andra centernmotioner är den bästa och kanske enda
lösningen att införa en grundpension som har tillräcklig nivå för att vid
tillämpning av de ordinarie inkomstskattereglerna, nettoinkomsten skall
bli minst lika stor som den är för dem som nu har lägsta pensionsnivå. I
avvaktan på genomförande av en så omfattande reform och särskilt om
riksdagsmajoriteten motsätter sig centerförslaget måste snarast möjligt
prövas och läggas fram förslag syftande till att ge rimliga marginaleffekter
för alla folkpensionärer.

Vad gäller först det extra avdraget måste övervägas hur reglerna för
detta skall ändras för att marginalskatten skall begränsas. En möjlighet är
att alla inkomster utöver folkpension, pensionstillskott och ATP undantas
från att påverka avdraget. Andra möjligheter, men som får något mindre
effekt, är att undanta vissa inkomster eller inkomster upp till visst belopp
från prövning. Med hänsyn till frågans komplexitet bör riksdagen begära
att regeringen skyndsamt låter pröva frågan och återkomma med förslag så
snart som möjligt. Det kan tilläggas att eftersom folkpensionärerna i denna
inkomstnivå redan nu nästan enbart betalar kommunalskatt kan ett genomförande
av finansministerns riktlinjer för skatteutredningen, RINK,
inte nämnvärt påverka deras marginalskatt. Det finns därför ej skäl att
avvakta RINK:s arbete innan en översyn av reglerna om det extra avdraget
påbörjas.

Vad sedan gäller KBT måste även reglerna för detta omarbetas för att
den samlade marginaleffekten skall bli rimlig. Som jag redan nämnt bör
KBT ej längre få påverkas av pensionärens besparingar. Dessutom bör en
översyn företas av reglerna för KBT för folkpensionärer i syfte att begränsa
marginaleffekterna. Detta utredningskrav framförde jag i höstas i min
motion 1988/89:Sk22, yrkande 2, vilket tillstyrktes av ett enigt socialförsäkringsutskott,
som i sitt yttrande (1988/89:SfU2y) till skatteutskottet

föreslog att skatteutskottet skulle hemställa att riksdagen med

anledning av motion Sk22 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om behovet av översyn av KBT-reglerna.
Tyvärr följdes inte detta förslag upp av skatteutskottet, varför jag nu
återkommer med kravet.

Regeringen föreslog och riksdagen beslutade i höstas att arbetsinkomst
av tjänst inte längre skall påverka folkpensionärers rätt till KBT. Förslaget
var framlagt av arbetsmarknadspolitiska skäl. Några rättviseskäl för att på

Mot. 1988/89

Sf265

15

detta sätt minska marginaleffekterna nämndes inte i propositionen. Förvånande
var att inte även inkomst av jordbruk och rörelse undantogs från att
påverka KBT såsom bl. a. krävdes i centerns partimotion. Skatteutskottet
(1988/89:SkU4) avgav i sin motivering för avslag bl. a. att det fanns skäl
att förhålla sig avvaktande till detta krav.

Riksdagen bör nu enligt min mening inte längre förhålla sig avvaktande
utan besluta att även dessa inkomster undantas från att påverka KBT för
pensionärer och att denna ändring, liksom den i höstas beslutade, träder i
kraft den 1 juli i år.

Trots folkpensionärernas i särklass höga marginalskatter förekom det
knappast någon debatt i riksdagen om detta förrän jag hösten 1987 ställde
interpellation 1987/88:140 och genom redovisning av ett autentiskt fall
påvisade vilka skattekonsekvenser sparande kan ha för en folkpensionär.
Jag vill hänvisa till denna interpellation liksom till motion 1987/88:Sk309
och nyss nämnda motion 1988/89:Sk22, i vilka jag både redovisat konsekvenserna
av gällande regler och framfört krav på ändringar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen beslutar att avtrappningen av folkpensionärernas
extra avdrag på grund av förmögenhet avskaffas fr. o. m. 1990 års
taxering,1]

[att riksdagen hos regeringen begär skyndsam översyn av och
förslag till ändrade regler för avtrappning av folkpensionärernas
extra avdrag på grund av ökande inkomst i syfte att begränsa marginaleffekterna,1]

1. att riksdagen beslutar att avtrappningen av folkpensionärernas
kommunala bostadstillägg, KBT, på grund av förmögenhet avskaffas
fr. o. m. den 1 juli 1989,

2. att riksdagen beslutar att avtrappningen av folkpensionärernas
kommunala bostadstillägg, KBT, på grund av inkomst av rörelse
eller jordbruksfastighet avskaffas fr. o. m. den 1 juli 1989,

3. att riksdagen hos regeringen begär skyndsam översyn av och
förslag till ändrade regler för avtrappning av folkpensionärernas
kommunala bostadstillägg, KBT, i syfte att begränsa marginaleffekterna.

Stockholm den 19 januari 1989
Martin Olsson (c)

Mot. 1988/89

Sf265

1 1988/89: Sk357

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

16