Folkrörelserna och demokratin

Motion 1990/91:K243 av Elver Jonsson m.fl. (fp)

Folkrörelser är just det ordet säger, en rörelse bland
människor. Ska man beskriva en organisation blir det tyvärr
ofta stelt, därför att somligt är så mycket lättare att ange i
siffror och organisationstablåer. Årtal, budget, kanslier,
styrelser och organisatorisk uppbyggnad går enkelt att visa
i overhead eller broschyrer. Så kan man också beskriva ett
företag eller en myndighet.

Och visst har folkrörelser dessa enkelt mätbara inslag.
Men det grundläggande för en folkrörelse är det
engagemang som finns hos dess medlemmar. Man har en idé
eller övertygelse, som man vill arbeta för tillsammans med
andra.

Tidiga stora folkrörelser var väckelserörelsen,
nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen. In på det nya seklet
kom idrottsrörelsen, nu den största av dem alla.
Beredskapsåren innebar en kraftig tillväxt för de frivilliga
försvarsorganisationerna. Fredsrörelsen har en lång historia
i vårt land. MHF kan tas som exempel på hur
nykterhetsrörelsen och den framväxande bilismen
förenades. Hembygdsrörelsen har fått ett allt starkare
genomslag som ett sätt för människor att i ett snabbt
föränderligt samhälle bevara sambanden bakåt. En
motsvarande funktion fyller rader av organisationer med
folkbildning och kulturaktiviteter på programmet. Vi har
fått en rad ''nya'' folkrörelser, inte minst knutna till
miljöarbete i olika former. Kvinnoorganisationer är
pådrivande i opinionsbildning för ökad jämställdhet. Vid
sidan av den sedan många år bedrivna
missionsverksamheten i fattiga länder finns idag också
andra organisationer med inriktning på bistånd och i olika
former till människor i tredje världen. Amnesty
International är ett exempel på de rörelser som drivs av ett
starkt humanitärt engagemang.

Sveriges övergång från minoritetsstyrt
privilegiesamhälle till demokrati var en följd av aktiva
insatser i folkrörelser. I dessa hade man lärt sig samarbeta,
diskutera och fatta beslut, och på samma sätt ville man
kunna få inflytande över statens, landstingens och
kommunernas beslut. Den svenska demokratin har därför --
mer än i de flesta andra länder -- kännetecknats av impulser
från folkrörelser.

På motsvarande sätt kan demokratin utvecklas bara
genom att så många som möjligt tar ställning, för fram sin
mening och arbetar för samhällsförändringar.
Folkrörelsernas arbetsmetod måste alltid vara den
konstruktiva protesten, alltså att peka på brister i samhället
men samtidigt också anvisa vägar för att förbättra sociala
och andra förhållanden.

De folkrörelser som verkade för Sveriges övergång till
demokrati förde en lång och ofta hård kamp, men hela tiden
med fredliga medel. Det vi upplevt de allra senaste åren i
Central- och Östeuropa är mycket starka folkliga krav på
frihet, demokrati och ekonomisk-social utveckling.

På papperet var diktaturen och våldsapparaten oerhört
överlägsen. Den hade alla offentliga organ i sin hand, alltså
myndigheter, massmedia, polis och militär. Men
människorna längtade efter frihet och ville själva forma
samhällets framtid. Hösten l989 föll en rad
förtryckarregimer i Europa, och kanske vågar vi uttrycka
förhoppningen att i längden kan inte en liten klick -- även
om den är beredd att använda våld -- stoppa breda folkliga
frihetskrav.

På motsvarande sätt kan en demokrati bara utvecklas
genom att engagemang finns hos många. Den svenska
maktutredningen har kommit med mycket intressant
material som visar att fler människor tar ställning men att
färre än förr gör det genom politiska partier.

Svensk demokrati har i mycket formats genom insatser
från folkrörelser. Dessa har varit ''skola'' för otaliga
medborgare, genom att de lärt sig ta och ge argument,
samarbeta med andra och söka lösningar på problem.

Ju fler sådana aktiva medborgare som finns i ett land,
desto bredare diskussion i samhället och desto större
möjlighet för många att påverka beslut. Det är också
utomordentligt viktigt att riksdag, landsting och kommuner
inte bara söker ''rationella'' lösningar på område efter
område, utan att man hela tiden väger in vilken valfrihet
och vilken påverkansmöjlighet man ger medborgarna. Det
finns en ökad insikt om detta, mer idag än under de
årtionden då alltför många trodde att storskaliga för hela
landet likriktade lösningar var de mest rationella. Mer av
lokalt inflytande, mer utrymme för mångfald och olika
lösningar ger ett bättre samhälle -- helt enkelt därför att om
många fler direkt får påverka sin egen miljö och sina egna
förhållanden får man ökat ansvar och en fortlöpande
anpassning till vad människor själva vill.

Det är mot den här bakgrunden självklart för oss som
liberaler att på så många områden som möjligt söka ge goda
utsättningar för frivilligt arbete, folkrörelser och enskilda
alternativ.

Det är helt otänkbart att stat, landsting och kommuner
med egna insatser skulle kunna klara sociala problem ifråga
om ungdomar och förhindra utslagning. Hemmen,
ungdomsföreningarna, idrottsrörelsen och rader av andra
ideella organisationer betyder oerhört mycket i
förebyggande arbete. Men också för insatser för att hjälpa
och stödja dem som råkat illa ut kan frivilliga göra mycket,
vilket inte minst alkoholist- och narkomanvården visar
många exempel på.

I grunden kan man naturligtvis säga att folkrörelser
bygger på vad människor själva gör, så detta är inte ett
område där riksdagen ska fatta beslut. Beslut och
engagemang står medlemmarna för, stat och kommun kan
stödja men får absolut inte styra. Den statliga
folkrörelseutredningen blev l987 en illustration till hur snett
det kan gå om man inte förstår skillnaden mellan folkligt
engagemang och statligt-kommunala värderingar. De
kraftigaste protesterna mot synsättet i utredningen kom
därför från de ideella folkrörelserna. Det är nödvändigt att
inse skillnaden mellan ideella och ekonomiska
organisationer. De första utgörs av människor som samlats
kring en idé och övertygelse, där man arbetar för gemensamt
mål och inte för egen vinning. De organisationer som
bildats för att ta tillvara ekonomiska intressen har sitt
berättigande på t.ex. arbetsmarknaden, men de ska inte
blandas samman med de frivilliga ideella folkrörelserna.

För folkpartiet liberalerna är det naturligt att plädera för
lösningar och arbetssätt där engagemang, kunskap och
erfarenhet i folkrörelser tas tillvara. Här lämnas exempel
från årets allmänna motionstid på förslag från liberalt håll
om sådant tillvaratagande av engagemang inom
folkrörelser.

I partimotionen om aktionsprogram mot missbruk av
alkohol och droger betonas att ideella organisationer och
enskilda gör betydande insatser inom missbrukarvården.
Dessa svarar för mycket av nytänkandet och finner ofta
effektiva behandlingsformer. Det ekonomiska bidraget till
dessa organisationer bör därför ökas med ytterligare l0
miljoner kronor.

I en kommittémotion om avdragsrätt för gåvor till ideellt
och humanitärt arbete föreslås att avdrag medges till bl.a.
trossamfund och organisationer som utövar social
hjälpverksamhet, internationell biståndsverksamhet,
verkar för internationellt samförstånd eller för respekt för
de mänskliga rättigheterna eller för att bekämpa sjukdomar
och för att förbättra villkoren för sjuka och handikappade.

I folkpartiet liberalernas partimotion om u-landsbistånd
finns ett utförligt avsnitt om enskilda organisationer. Där
betonas vikten av att i mottagarländerna ge stöd till
uppbyggnaden av ideella organisationer och politiska
rörelser som främjar en positiv utveckling. Detta kan inte
åstadkommas via de statliga mottagarorganen, eftersom
dessa inte alltid -- kanske inte ens ofta -- gynnas när en
pluralistisk folkrörelsestruktur växer fram. För Sverige som
biståndsgivare innebär detta att vi bör söka andra vägar för
att nå denna typ av organisationer. Inom flera
frivilligorganisationer, t ex missionen, Rädda barnen och
Röda korset, är kontaktnäten utanför mottagarländernas
statliga biståndsadministration väl utbyggda. Vidare har
ideella organisationer ofta lättare att nå ut till de människor
som verkligen behöver hjälp. De ideella organisationernas
medlemmar och lokala föreningar i Sverige gör
beundransvärda insatser både för att samla in pengar till u-
landsverksamheten och för att bilda opinion. Vår
bedömning är att den del av svenskt bistånd som kanaliseras
via frivilliga organisationer kan och bör fortsätta växa.
Folkpartiet liberalerna föreslår en utökning av dessa medel
med 40 miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag.

I partimotionen om invandrar- och flyktingpolitik
betonas att för många invandrare utgör föreningarna en fast
punkt i tillvaron. Det är främst när nya organisationer byggs
upp bland invandrare som de behöver samhällets stöd.

Partimotionen om miljöpolitiken föreslår bl a att ideella
miljöorganisationer bör ges rätt att överklaga miljöbeslut.

I en kommittémotion om idrottens villkor framhålls att
den omfattande ungdomsverksamheten är möjlig tack vare
de uppskattningsvis 500 000
idrottsledarna. En större del av Tipstjänsts överskott
bör ställas till idrottens förfogande, samtidigt som idrottens
och andra folkrörelsers spel och lotterier måste ges
möjlighet att öka sin andel av den totala spelmarknaden.

I partimotionen om äldrefrågor sägs att frivilliga ideella
insatser är angelägna och att det är viktigt att nå en
gemensam uppfattning om rollfördelningen i samarbetet
mellan professionella och frivilliga krafter. Den frivilliga
verksamheten måste ges möjlighet till utveckling.

I partimotionen om handikappade sägs att
handikapporganisationerna haft en avgörande betydelse.
Dessa organisationer har höga kostnader, bl.a. därför att
många av de personer de organiserar har olika slag av
funktionshinder. Folkpartiet liberalerna föreslår därför
ytterligare 25 miljoner kronor i bidrag till
handikapporganisationer.

I en annan motion föreslås ytterligare tre miljoner till
bidrag till trossamfund. Detta är nödvändigt för att bidraget
skall närma sig den nivå som kulturutskottet uttalat sig för.

Gemensamt för alla dessa förslag i olika motioner från
liberalt håll är alltså en stark tilltro till frivilliga
organisationer. Varje sådan organisation måste få arbeta
utifrån sina egna förutsättningar och sina egna mål. Men
genom att stöda deras arbete kan staten bidra till ökad
mångfald och ett mänskligare samhälle.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om folkrörelsernas roll för
demokratins utveckling och för ett samhällsklimat med
mångfald och vitalitet.

Stockholm den 25 januari l99l

Elver Jonsson (fp)

Erling Bager (fp)

Lars Ernestam (fp)

Hans Lindblad (fp)

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

Jan-Erik Wikström (fp)