Föräldrapenningen

Motion 1992/93:Sf229 av Ann-Cathrine Haglund (m)

De senaste tre åren har ett flertal
socialförsäkringsreformer setts över och reformerats. Det
gäller bl.a. sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen.
Det har varit viktiga och nödvändiga reformer ur såväl
ekonomiska som försäkringsmässiga aspekter.

En av de försäkringar som dock inte varit föremål för
förändringar är föräldrapenningen. Enligt AFL 4 kap. 1--9
§ utbetalas föräldrapenning med anledning av ett barns
födelse och sedan i 450 dagar för föräldrarna. Enligt lagen
har varje förälder som har gemensam vårdnad om barnet
rätt att under minst 90 dagar uppbära föräldrapenningen.

Oftast är det den förälder som har den lägsta inkomsten
som uppbär föräldrapenningen. Det är dock inte ovanligt
att man växlar mellan den med lägst och den med högst
inkomst. Det kan gå till så att den med lägst inkomst är
hemma med föräldrapenning under arbetsveckan. Den som
har högst inkomst utnyttjar därefter sin rätt till
föräldrapenning under helgerna, från t.ex. fredag
eftermiddag till måndag.

Det kan inte ha varit lagstiftarens mening att
föräldrapenningen skulle kunna utnyttjas på det sätt som
jag beskrivit ovan, d.v.s. att den skall ersätta rent fiktivt
inkomstbortfall. Grundtanken med föräldraförsäkringen är
väl ändå att en förälder skall kunna vara hemma för barnets
skull -- inte för att använda kryphål i reformen för att höja
sin inkomst. Därför bör denna möjlighet stoppas genom en
förändring av lagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förändring av regler för
föräldrapenningen.

Stockholm den 22 januari 1993

Ann-Cathrine Haglund (m)