Förändring av farledsavgifter

Motion 2003/04:T495 av Jörgen Johansson och Birgitta Carlsson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om slopande av farledsavgiftens godsrelaterade del för insjösjöfarten på Mälaren och på Vänern.

Motivering

I Sverige finansieras farledsverksamheten och den service som krävs för att använda farlederna helt genom avgifter. Sett ur ett Europaperspektiv finns det dock skillnader för hur detta finansieras. Länder som t.ex. Tyskland, Polen, Litauen, Ryssland, Holland, Danmark och Belgien tar inte ut några avgifter alls för detta. Länder som Finland, Estland och Lettland tar i likhet med Sverige ut avgifter för detta. Motivet sägs vara att kostnaderna för att hålla farlederna öppna och säkra året om varierar mellan länderna p.g.a. väderförhållanden, vilket motiverar uttag av farledsavgifter i bl.a. Sverige.

Av Sjöfartsverkets intäkter representerar farledsavgifterna 64 procent av en totalsumma om 1 450 miljoner kronor. Uttaget av farledsavgifter föreskrivs i förordning. I första paragrafen sägs att farledsavgift skall betalas för fartyg som i Sverige lastar eller lossar last eller lämnar eller hämtar passagerare. Avgiften är indelad i två delar. De debiteras dels i förhållande till fartygets s.k. bruttodräktighet (BT), dels i förhållande till vikten av lossad och lastad godsmängd. Den del av avgiften som bygger på fartygets bruttodräktighet är sedan 1988 miljödifferentierad. Det innebär att den varierar mellan 2,50 och 5,00 kronor per BT beroende på svavelhalt i bränslet och förekomsten av kväveoxidrening. Den del av avgiften som beräknas på lasten tas ut vid varje anlöp i förhållande till mängden lossat eller lastat gods. Avgiften är 3,60 kronor per ton gods. För vissa lågvärdiga godsslag är dock avgiften endast 0,80 kronor per ton gods.

Avgiftssättningen avseende miljödifferentieringen är värdefull att bevara medan godsavgiften bör kunna diskuteras utifrån ett perspektiv där stimulans av sjöfarten eftersträvas p.g.a. miljöskäl. I Sverige har Mälar- och Vänersjöfarten varit en väsentlig del av transportsystemet. Av olika anledningar hämmas utvecklingen, för Mälarsjöfarten t.ex. genom bristande tillgänglighet p.g.a. försenad upprustning av Södertälje hamn. I Mälaren finns en av landets tre främsta styckegodshamnar, Västerås/Köping hamn.

Det finns alltså en transportkultur i Mellansverige som är väl värd att utveckla, främst av miljöskäl, men även utifrån näringslivets behov i det inre av Mälardalen. Mot den bakgrunden bör statens stimulans kunna ske bl.a. genom förändring av farledsavgiften. Ett slopande av den godsrelaterade farledsavgiften för insjösjöfarten skulle på ett aktivt sätt stimulera utvecklingen av detta miljövänliga transportsystem. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 2 oktober 2003
Jörgen Johansson (c)	Birgitta Carlsson (c)