Förändringar av regionalpolitiken i skogslänen

Motion 1989/90:A448 av Bo Holmberg m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A448

av Bo Holmberg m.fl. (s)

Förändringar av regionalpolitiken i skogslänen

Regeringen har successivt utvecklat regionalpolitiken. Under senare år har
åtgärderna alltmer inriktats på förbättringar i infrastrukturen, dvs. högre utbildning,
teknikspridning, kommunikationer m.m.

Den regionalpolitiska utredningen har pekat på både brister och nya möjligheter
i det regionala utvecklingsarbetet. Det finns också en växande opinion
för en förstärkt regionalpolitik. Mot den bakgrunden är det positivt att
regeringen förbereder en regionalpolitisk proposition 1990. Vi vill i den här
motionen peka på behovet av några principiellt viktiga förändringar i regionalpolitiken.

Förbättrat beslutsunderlag

Beslutsunderlaget behöver förbättras inom länsplaneringen och hos de myndigheter
som centralt har regionalpolitiska uppgifter. Här behöver också statistiken
utvecklas.

Man behöver t.ex. skilja mellan strukturella och regionalpolitiska problem.
Lokaliseringsstöd och stödområdesindelningen bör finnas för att lösa
regionala och inte strukturella problem. Det saknas också viktiga fakta som
t.ex. kan beskriva länsvisa utbyggnader och jämförelser inom kommunikationsområdet.
Hur är det med målet om likvärdiga förutsättningar i infrastrukturen?
Sådana fakta borde ligga till grund för fördelningen av investeringar
i infrastrukturen.

Brister i det regionalpolitiska beslutsunderlaget omfattar också storstadstillväxtens
för- och nackdelar. Stockholm har inte Europa-storstädernas problem.
Men löneglidning, markpriser, boendepriser driver upp kostnaderna i
ekonomin. Samtidigt brottas Stockholm med stora miljöproblem, bl.a. på
grund av trafiken.

Den snabba tillväxten i Stockholmsregionen drabbar negativt företagen i
form av merkostnader, ekonomin genom kostnadsstegringar och människorna
i form av sämre miljö och köer till bostäder och barnomsorg.

Under de senaste åren har näringslivet i vårt land haft en stark tillväxt.
Expansionen har varit koncentrerad till Stockholmsregionen och ett fåtal
andra områden. Den extrema obalansen i nuvarande utveckling kan leda till
kännbara sysselsättningsproblem, främst inom skogslänen, när konjukturen
viker eller om nya strukturproblem dyker upp inom industrin.

I det förbättrade beslutsunderlaget bör också ingå att utveckla den offi- Mot. 1989/90

cielia statistiken. Statistiska centralbyrån (SCB) påpekar att man inte har A448

några särskilda anslag för området regionalpolitik. Det saknas också en regional
dimension i statistiken. Detta är givetvis till nackdel för de politiska
besluten. Vidare behövs regional statistik för utvärderingar och förändringar
över tiden.

SCB pekar på följande områden för en regional statistik:

- geografisk utveckling av befolkning, sysselsättning och näringsliv,

- geografiska beskrivningar av människornas levnadsbetingelser,

- regionala räkenskaper i den ekonomiska utvecklingen.

Åtgärder för balanserad utveckling

Det är sannolikt så att en balanserad fördelning av tillväxten inom landet
skulle leda till en bättre hushållning med landets resurser, ekonomi och
miljö. Det skulle också leda till en rättvisare fördelning av välfärdens service
till medborgarna. De senaste årens utveckling har ytterligare understrukit
behovet av en stark regionalpolitik. Tillväxten och överhettningen i Stockholmsregionen
behöver dämpas och avledas till andra regioner.

Därför behövs fortsatta satsningar på den s.k. infrastrukturen. Här har det
skett en koncentration av investeringar till Stockholmsregionen. Andra regioner
i skogslänen och övriga delar av landet har fått stå tillbaka för satsningarna
i Stockholm. Det är angeläget att den trenden bryts och att satsningarna
i infrastrukturen blir rättvist fördelade i syfte att uppnå regional
balans.

En annan angelägen regionalpolitisk åtgärd är att vidta åtgärder som motverkar
överetableringen i Stockholmsregionen. Det gäller främst inom
tjänstesektorn - både den privata och offentliga. Här kan utlokaliseringar
göras. Olika former av ekonomiska begränsningar måste också kunna övervägas,
t.ex. regionala arbetsgivaravgifter, miljöavgifter eller särskild fastighetsskatt.

Fortsatta satsningar på utbildning, teknikspridning och kunskapsuppbyggnad
är ett annat verksamt regionalpolitisk! instrument. Här finns goda exempel
att utveckla och sprida över landet.

Utlokalisering av statlig verksamhet

Den utlokalisering av statliga verk, som gjordes under 1970-talet, har i huvudsak
varit positiv för verksamheten. Den har därtill betytt mycket för de
orter och regioner som fick del av utlokaliseringen. Både den statliga verksamheten
och regionalpolitiken gynnades.

Den fortsatta regionalpolitiken måste kunna innefatta en strategi för utlokalisering
av statlig verksamhet. Det finns utredningsarbete och erfarenheter
att tillvarata. Det är mest en fråga om strategi och politisk vilja.

Strategin bör dels omfatta en decentralisering inom statsförvaltningen och
hos affärsverken, dels en utlokalisering av delar alternativt hela verk/myndigheter.

6

Affärsverkens regionalpolitiska ansvar Mot. 1989/90

A448

Affärsverken har regeringens och riksdagens uppgift att både fullgöra sina
uppgifter effektivt och att ge likvärdig basal service över hela landet. Människor
och företag skall oavsett boende eller verksamhetsort garanteras likvärdig
service inom post, tele, vägar och kommunikationer. Affärsverken omfattas
därför också av ett regionalpolitisk! ansvar.

Bland befolkningen i skogslänen finns ett missnöje med affärsverken.

Man tycker inte att verken tar sitt regionalpolitiska ansvar. Motsvarande kritik
finns också ute i kommunerna.

Affärsverken bör få uppgiften att redovisa hur investeringar och service är
fördelas i landet. Redovisningen är här klart bristfällig. Den målstyrning
som nu utvecklas är bra, men måste kombineras med mätsystem. Då kan
regeringens och riksdagens regionalpolitiska mål följas upp och bättre styras.

Samordnad offentlig service

Samordnad offentlig service behöver bli ett nytt inslag i regionalpolitiken.

Service har i onödan försvunnit från utsatta orter i skogslänen på grund av
sektorstänkandet i den offentliga förvaltningen. Statens olika myndigheter
gör sina bedömningar, landstingen ser frågorna i sitt regionala perspektiv
och kommunerna gör sina prioriteringar.

Försök med samordning mellan olika myndigheter har med framgång prövats
i olika delar av Norrland. Glesbygdsdelegationen har stött flera projekt
och redovisar positiva erfarenheter. Erfarenheterna är så goda att generella
förändringar kan åstadkommas i Norrland och då främst i inlandet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar av regionalpolitiken i skogslänen.

Stockholm den 25 januari 1990

Bo Holmberg (s)

Ove Karlsson (s) Inger Hestvik (s)

Axel Andersson (s) Britta Sundin (s)

Nils-Olof Gustafsson (s) Roland Brännström (s)

Sten-Ove Sundström (s) Magnus Persson (s)

7