Förbättrad utbildning i klädformgivning

Motion 1991/92:Ub445 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd)

Den svenska tekoindustrin har på beklädnadssidan länge
varit en bransch i kris. En god utveckling med en
omfattande export har däremot inredningstextil.

Utbildningen i klädformgivning är mycket svag, vilket
utan tvekan är en av anledningarna till krisen för svensk
konfektionsindustri. Andra länder satsar på utbildning på
hög nivå, och klädformgivning är en särskild
utbildningsinriktning och inte som i Sverige en del av textil
konst och formgivning. Ett exempel är Finland, där det
finns en femårig klädformgivarutbildning vid
konstindustriella högskolan, väl försedd med datoriserade
hjälpmedel och annan behövlig utrustning.

Viss utbildning i klädformgivning finns vid
Konstfackskolan i Stockholm inom institutionen för textil
konst och formgivning. Under en treårsperiod, 1989/90,
1990/91 och 1991/92, tillsköt industridepartementet medel
för en halvtids, adjungerad professur med vissa
kringresurser för kompetensutveckling inom textil design
och klädformgivning. Tack vare detta har vissa
punktinsatser kunnat göras, men resurserna är helt
otillräckliga för att ge en gedigen utbildning.

Högskolan i Borås ger utbildning i textil- och
konfektionsteknik på 80 poäng. En av inriktningarna är
produktutformning. Den beskrivs som en industriell
formgivarutbildning med ämnen som väveriteknik,
trikåteknik, mönsterformgivning och
kollektionsuppläggning. Utbildningen är uppdelad på två
inriktningar, textil respektive konfektion. Den ligger inom
teknisk sektor. Skolan ligger i anslutning till Proteko och
har tillgång till all modern utrustning och teknik.

En samordning av resurserna vid Konstfack och
högskolan i Borås skulle ge en god utbildning med
integration av konstnärligt och tekniskt kunnande. Sju till
tio elever skulle antas per år. Antagningen skulle göras till
Konstfack och grundas på konstnärliga kvalifikationer,
kombinerade med intresse och fallenhet för tekniska
lösningar

Utbildningen skulle omfatta 170 poäng och leda till
examen i klädformgivning.

Utbildningen skulle omfatta formgivning för konfektion
av herr-, dam- och barnkläder, yrkeskläder, kläder för
småskalig produktion och även scenkläder.

Utbildningen skulle delvis vara lokaliserad till
Konstfack, delvis till Borås.

Utbildning i klädformgivning har sedan länge efterlysts
av verksamma inom branschen. Den behövs för att utveckla
småskalig produktion med speciell inriktning och är av
avgörande betydelse för svensk export.

Även om tillverkning sker i andra länder skapas
sysselsättning i Sverige, om det finns kollektioner med en
egen profil. Den kan bara åstadkommas av väl utbildade,
kreativa formgivare som tack vare sitt kunnande vågar gå
egna vägar.

På 60-talet var svensk design alla kategorier ett begrepp
ute i världen som behandlades med den största respekt. Låt
oss sträva efter att åter erövra denna position.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en förbättrad utbildning i
klädformgivning.

Stockholm den 23 januari 1992

Laila Strid-Jansson (nyd)

Arne Jansson (nyd)