Förbättrade villkor för äldre invandrare

Motion 1992/93:So302 av Christina Linderholm (c)

Att åldras i ett främmande land med andra seder och en
annan kultur kan medföra stora problem. De som bott
länge i Sverige kan som gamla tappa den svenska de lärt sig.
De som kommer som anknytningsfall har svårt att förstå
språk, kultur och svenska förhållanden. Språket, maten och
ensamheten är de tre största problemen för de allt fler
invandrade pensionärerna.

En stor del av de gamla har kommit som anknytningsfall.
Deras barn finns redan här och familjen skulle återförenas.
Det kan vara en svår process. I många av hemländerna har
de äldre högre social status. Här blir rollerna omkastade,
de blir beroende av de unga. Det stora familjehushållet där
generationerna lever tillsammans fungerar inte här.
Barnbarnen går i svensk skola och pratar svenska. De gamla
blir ensamma och ofta beroende av kommunal service,
antingen i det egna hemmet eller i servicehusboende.

Invandrarpensionärerna är en stor och snabbt växande
grupp. Mellan 1982 och 1990 ökade ålderspensionärerna
totalt med 3 745 personer i Stockholm. I dag är var tionde
pensionär i Stockholm född utomlands, eller 13 900
personer.

Drygt 80 % av dem har bott länge i Sverige, mer än 20
år. Pensionärerna från mellanöstern hör till nykomlingarna.
Bara en tredjedel av dem har bott i Stockholm i tio år. Den
gruppen växer snabbast just nu. Näst efter finländarna
kommer de år 2000 att vara den största gruppen invandrare.

Ett av de stora problemen är språksvårigheter. Det kan
skapa svåra problem att vara hjälpbehövande och inte
kunna göra sig och sina behov förstådda. De enklaste
problem blir oöverstigliga på grund av språkförbistringen.

I den mån det finns tillgång till tvåspråkig personal
används den givetvis, men ibland kan motsättningar mellan
olika grupper i hemlandet göra att den gamla ändå inte kan
känna förtroende för personal av samma språkliga
bakgrund.

Ökad kunskap om kultur, mat och seder i de länder
pensionärerna kommer ifrån måste ingå i
hemtjänstpersonalens utbildning och fortbildning.

Vanligtvis förekommer medverkan av tolk endast då
hemvårdsassistenten gör utredning eller hembesök.
Regelbunden medverkan av tolk vid biträdenas besök några
gånger om året skulle underlätta kontakten. Då kan man ta
upp specifika behov och problem.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökad kulturkompetens i
hemtjänstpersonalens utbildning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökad medverkan av tolk.

Stockholm den 26 januari 1993

Christina Linderholm (c)