Förbättrat pantvärde för bostadsrätter

Motion 1992/93:Bo416 av Mikael Odenberg (m)

Den som lånar pengar för att förvärva en bostadsrätt
tvingas betala högre ränta än den som lånar för att köpa villa
eller t.o.m. fritidshus. Därtill är bankernas belåningsgrad
lägre för bostadsrätter, endast 60 procent mot 75 procent för
villor.

Ett skäl till bostadsrättens lägre pantvärde är att
bostadsrätten utgör lös egendom. Den kan inte intecknas
och det registreringssystem som finns för pantsättningar är
mindre pålitligt än det officiella inskrivningsväsendet för
fast egendom.

Det finns emellertid andra inslag i regelsystemet som
bidrar till att bostadsrätten inte anses utgöra ett förstklassigt
kreditobjekt. Hit hör inskränkningar i panthavares
möjligheter att förfoga över ianspråktagen pant, liksom
förhållandet mellan långivaren och bostadsrättsföreningen
inför en utmätning.

För att stärka förfogandemöjligheterna bör i
bostadsrättslagen införas en tvingande bestämmelse som
innebär att juridisk person, t.ex. en bank, inte får vägras
inträde i föreningen om förvärvet skett efter
pantrealisation. Detta skall gälla oberoende av om
pantrealisationen skett vid auktion eller
marknadsförsäljning. Bostadsrättslagen bör även justeras
på så sätt att föreningen i dessa fall inte äger rätt att
motsätta sig uthyrning av bostadsrätten i andra hand.

Pantsättning av en bostadsrätt kan ses som en
pantsättning av bostadsrättshavarens nettobehållning i
förhållandet mellan honom och bostadsrättsföreningen.
Detta innebär att föreningens fordringar på
bostadsrättshavaren i princip har företräde framför
pantfordran. Således kan föreningen enligt
bostadsrättslagen kräva en förvärvare på förfallna avgifter
som tidigare bostadsrättshavare underlåtit att betala.

Konsekvensen är att pantens värde minskar i den mån
bostadsrättshavaren drar på sig skulder i förhållande till
bostadsrättsföreningen, t.ex. genom att inte betala
årsavgiften. Vid en försäljning på exekutiv auktion måste
den som ropar in bostadsrätten också vara beredd att betala
föreningens fordran. Får föreningens fordran fortsätta att
växa kan panten bli värdelös.

Dessa regler bör ändras så att bostadsrättsföreningarna
får vara med och konkurrera om sina fordringar på samma
villkor som övriga fordringsägare. Därigenom får
föreningarna också ett starkare intresse av att agera
snabbare mot avgiftsunderlåtelser och risken undanröjs för
att bostadsrättens värde urholkas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder med syfte att förbättra
bostadsrättens värde som pant.

Stockholm den 25 januari 1993

Mikael Odenberg (m)