Förbättringar för ensamkommande barn

Motion 2010/11:Sf205 av Maria Ferm m.fl. (MP)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att kommuner inte ska kunna säga nej till att ta emot ensamkommande flyktingbarn.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att uppdra åt Migrationsverket att använda sig av undantagsreglerna i Dublinförordningen och inte avvisa ensamkommande barn till Malta och Italien.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införliva barnkonventionen i svensk lagstiftning.1

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i regleringsbrevet uppdra åt Migrationsverket att använda sig av undantagsreglerna i Dublinförordningen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att gode män ska utses inom 24 timmar.2

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om omsorgscenter för ensamkommande barn utomlands.

1 Yrkande 3 hänvisat till SoU.

2 Yrkande 5 hänvisat till CU.

Motivering

Det kommer många ensamkommande barn till Sverige efter svåra färder från länder som befinner sig i krig eller har stora oroligheter. Miljöpartiet anser att dessa barn behöver ett bra bemötande där stöd, uppmuntran och hjälp ger dem en möjlighet att ta vara på sin enorma drivkraft, en möjlighet att lära sig svenska snabbt och en möjlighet att komma in i samhället.

År 2009 kom 2 250 ensamkommande barn till Sverige. Nio ankomstkommuner tar först emot barnen, som sedan slussas vidare till kommuner som har avtal med Migrationsverket. Tyvärr har inte alla Sveriges kommuner avtal med Migrationsverket, vilket gör att de tillfälliga boendena i ankomstkommunerna kan bli allt annat än tillfälliga.

Den borgerliga regeringen har inte gjort mycket för att förbättra situationen för ensamkommande barn. Idag fokuserar den borgerliga regeringen istället på att återsända så många ensamkommande barn som möjligt. På äkta nykolonialt manér har regeringen uppdragit åt Migrationsverket att undersöka möjligheten att bygga omsorgscenter, svenskledda barnhem, i länder som Afghanistan och Somalia. Det är länder som Utrikesdepartementet samtidigt avråder alla svenskar från att resa till. Vi avråder från att bygga barnhem i syfte att skicka tillbaka barn.

För det första bör kommuner inte kunna säga nej till att ta emot ensamkommande barn. Det är viktigt att hela Sverige står upp för en solidarisk asylpolitik och hjälper till att ge dem som flytt från krig och förföljelse en bra start i det här landet. Att segregationen är stor i Rinkeby är precis lika problematiskt som att segregationen är stor i Vellinge.

Vi menar att kommuner inte skall kunna säga nej till att ta emot ensamkommande flyktingbarn – lex Vellinge. Att kommuner säger nej, trots full ersättning från staten, skapar en svår situation för de kommuner som är ankomstkommuner och bidrar till en osäker tid i början för personen som kommit till Sverige.

För det andra är det av stor vikt att ensamkommande barn får en god man så snart som möjligt efter att de kommit till Sverige. Vårt mål är att en god man skall utses inom 24 timmar för att kunna ta vara på barnets intressen och vara ett stöd. Som ensam minderårig i ett främmande land, efter en lång och svår tid på flykt, behövs den tryggheten och den ledsagningen.

För det tredje måste Sverige stoppa avvisningarna av ensamkommande barn till Malta och Italien.

Dessa länder behandlar asylsökande på ett inhumant sätt och tar inte hänsyn till att de som återsänds är minderåriga. Rapporter från människorättsorganisationer talar om barn som bor i förvar, ibland under fängelseliknande förhållanden, om barn som inte får tillgång till skola, sjukvård, god man eller information om sina asylansökningar.

Redan idag finns en undantagsregel som kan användas: I Migrationsverkets regleringsbrev bör det skrivas in att Sverige skall använda sig av undantagsreglerna i Dublinförordningen. Sverige bör göra som Norge och låta bli att återsända barn till dessa länder.

Sverige har skrivit under barnkonventionen, men inte införlivat den i lagstiftningen, vilket innebär att konventionen inte är mer än fina ord på ett papper.

Men Sverige måste garantera att barns rättigheter inte åsidosätts. Det är inte rimligt att grundläggande rättigheter för barn – som skall gälla alla oavsett härkomst – inte gäller för dem som har det allra svårast.

Stockholm den 18 oktober 2010
Maria Ferm (MP)
Bodil Ceballos (MP)	Gunvor G Ericson (MP)
Magnus Ehrencrona (MP)	Ulf Holm (MP)