Förbindelserna över Öresund

Motion 1989/90:T906 av Ulla Tillander m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:T906

av Ulla Tillander m.fl. (c)
Förbindelserna över Öresund

Det fanns en tid då den socialdemokratiska regeringen var helt och hållet för
en bro. 1973 togs ett beslut om detta i riksdagen, med röstsiffrorna 215 för
och 97 emot. Den dåvarande kommunikationsministern Bengt Norling och
Malmös starke man stod vid Lernacken vid Sundet och pekade profetiskt ut
var bron skulle gå. Den skulle stå klar tolv år senare, 1985.

Beslutet om bron togs med en betryggande majoritet. Det var ett led i den
storstilade och storskaliga Öresundstanken. Vi inom centern reserverade
oss. Trots majoriteten blev det ingen bro. En majoritet i riksdagen 1973
kunde alltså inte, trots att beslut fattades, åstadkomma att bron byggdes.

Ser man med ett visst tidsperspektiv på besluten i riksdagen och på trafikutskottets
skrivningar så kan man också där avläsa hur eftertänksamheten
genom åren sätter sina spår.

Efter beslutet 1973 om en fast förbindelse i form av en bro blev utskottet
litet försiktigare och uttalade att man måste göra en utredning om fasta förbindelser
över Öresund. Något senare talade man om eventuella fasta förbindelser.
Tar vi ytterligare ett steg närmare nutiden så uttalar sig utskottet enbart
för förbindelser över Öresund. Man strök helt enkelt ordet fasta.

Och i 1989 års upplaga av trafikutskottets betänkande underströks nödvändigheten
av att man inför ett beslut i frågan noggrant studerar miljökonsekvenserna
av de olika alternativen - av bron, av en borrad tunnel och av
färjetrafik.

I verkligheten är det hela tiden miljöfrågorna som fått ökad betydelse och
ökad tyngd. Det ekologiska perspektivet har obevekligen tvingat till omprövning.
Nya rön vad gäller det akuta hotet för människan, djuren och naturen
låter sig inte längre viftas bort.

Vid en konferens hösten 1989 för företrädare för sydvästra Skånes kommuner
betonades hur viktigt det är att man har ett järnvägsnät i Skåne som
fungerar, både för gods- och för persontrafik och detta just för det skånska
näringslivets behov.

Det måste gå upp för oss här i Sverige att man ute i Europa inför 1990talet
hårdsatsar i de olika kontinentsländerna på snabb och effektiv järnvägstrafik.
Bakgrunden till denna satsning på ett mänskligare och bättre transportmönster
är att man har drabbats mycket hårt av en våldsamt expanderande
bil- och landsvägstrafiks alla negativa effekter med miljöförstöring,
trängsel och olyckor.

En Öresundstunnel är det enda miljömässigt och samhällsekonomiskt ac- Mot. 1989/90

ceptabla alternativet som en fast förbindelse. Att det är realistiskt även ur T906

strikt företagsekonomisk synvinkel visar utredningar hos Lunds universitet
och Sydvästra Skånes kommunalförbund. En järnvägstunnel kan dessutom
samordnas med modern färjetrafik och påskynda tillkomsten av ett miljövänligare
transportmönster. Tunnel, järnväg, tågfärjor och färjor för persontrafik
bildar tillsammans ett transportmönster för framtiden. Det klarar nödvändiga
miljökrav och kan bidra till en reduktion av landsvägstrafiken.

En ökad satsning på kollektivtrafik är nödvändig, särskilt av miljöskäl. En
tunnel för järnvägstrafik är enligt vår uppfattning härvidlag den bästa lösningen
vad gäller direktförbindelse mellan Sverige och Danmark.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbindelserna över Öresund.

Stockholm den 16 januari 1990

Ulla Tillander (c)

Bertil Fiskesjö (c) Håkan Hansson (c)

5