Förbud för arbetsgivare att ställa frågor om planerade graviditeter

Motion 2002/03:A360 av Mikael Damberg m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett förbud för arbetsgivare att ställa frågor rörande planerade graviditeter.

Motivering

Sverige är fortfarande inte ett jämställt land. Män och kvinnor arbetar i stort sett lika mycket, men medan männens arbete i huvudsak är betalt förvärvsarbete så utför kvinnor merparten av det obetalda arbetet i hemmen. Undersökningar visar att många unga par som beslutar sig för att leva samman har ambitionen att dela jämnt på hushållssysslorna och också lyckas bra med detta – tills första barnet kommer. Därefter får kvinnan ta över allt mer av ansvaret för barn och hem.

Detta är inte bara en attitydfråga hos de unga paren utan i lika hög grad en fråga om hur man bemöts i samhället i övrigt, särskilt hur kvinnor bemöts på arbetsmarknaden. Fortfarande får män med familj högre lön än ensamstående, medan kvinnor med familj tvärtom får sämre betalt. Attityden hos arbetsgivare är alltså fortfarande att män bär en försörjningsbörda för sina partners, medan kvinnan snarare anses bli försörjd. Detta är särskilt tydligt när paret får sitt första barn.

Unga kvinnors utsatthet på arbetsmarknaden är alltså till stor del knuten till arbetsgivarens syn på barnafödande. Detta visar sig än tydligare när det gäller hur arbetsgivaren ser på att anställa kvinnor i fertil ålder. Många drar sig för att anställa kvinnor i den ålder där man vanligtvis skaffar barn. Det mest förnedrande uttrycket för detta är förekomsten av s.k. babykontrakt, det vill säga att kvinnan vid anställningen förbinder sig att inte skaffa barn under en period. Även i de fall där inte ett sådant kontrakt direkt upprättas så förekommer det att arbetsgivare vid anställningsintervjuer ställer frågan om den arbetssökande har för avsikt att skaffa barn. Medvetet eller omedvetet spelar svaret på en sådan fråga naturligtvis in i bedömningen av den arbetssökandes kvaliteter. Det kan av många också upplevas som stötande att i en anställningsintervju behöva svara på djupt personliga frågor som uppenbart inte har relevans för bedömningen av lämpligheten för befattningen.

Svensk familjepolitik har länge haft som ett av sina viktigaste mål att inga kvinnor ska behöva välja mellan arbete och familjebildning. Föräldraförsäkringen, den utbyggda barnomsorgen och nu senast maxtaxan och den allmänna förskolan är reformer som ska göra det möjligt att kombinera familjeliv och arbetsliv. Trots detta ser många arbetsgivare kvinnors förmåga att föda barn som ett hinder för anställning. Ett förbud mot kränkande frågor i samband med anställningsintervjuer är därmed både ett fullföljande av den svenska familjepolitiska traditionen och ett sätt att motverka diskriminering.

Stockholm den 17 oktober 2002
Mikael Damberg (s)
Niclas Lindberg (s)	Hillevi Larsson (s)