Förbud mot blockad av enmansföretag vid avtalsvägran

Motion 1989/90:A721 av Kjell Johansson m.fl. (fp, m, c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A721

av Kjell Johansson m.fl. (fp, m, c)

Förbud mot blockad av enmansföretag vid
avtalsvägran

Under de senaste fem åren har hundratals varsel om blockad eller arbetsnedläggelse
riktats mot småföretag. Flera av dessa har riktats mot enmansföretag
för dessas vägran att teckna kollektivavtal eller separatavtal. Därtill skall
läggas alla de mer eller mindre uttalade hot om blockad i samma syfte som
riktats mot enmansföretag. I en del fall har varslen lett till genomförda
blockader. Denna typ av blockader förekommer nästan uteslutande inom
LO-området. Kraven från den fackliga organisationen för att dra tillbaka
varsel om blockad eller häva en pågående blockad är att enmansföretagarna
skriver ett s.k. separatavtal med den fackliga organisationen.

Frågan om förbud mot blockad av enmansföretag övervägdes redan år
1975 av Arbetsrättskommittén (SOU 1975:1) och har vid ett flertal tillfällen
aktualiserats sedan dess.

Motivet att inte införa ett sådant förbud har motiverats med att ett sådant
förbud skulle ha en betydande räckvidd samt beröra hävdvunna principer
för konflikter på arbetsmarknaden.

Ett annat motiv som anförs till försvar för den nu gällande ordningen är
att det varit en gängse princip att statsmakterna inte bör ingripa med lagstiftning
i arbetsmarknadsparternas rätt att använda stridsåtgärder. Detta
motiv måste emellertid betraktas som ovidkommande så länge ett företag
inte har någon anställd förutom ägaren.

Samhället har inte dragit sig för att lagstifta till den svages skydd när dennes
position varit extremt utsatt. Sådan är enmansföretagarens situation i
dag gentemot de fackliga organisationerna. Dessa principer innebär att en
facklig organisation mer eller mindre kan tvinga en enmansföretagare att
skriva på avtalsvillkor, som måste betraktas som oskäliga. Sådana avtal förekommer
inom måleribranschen. Den enmansföretagare som skriver på ett
sådant avtal förbinder sig att inte ta större jobb än upp till 14 000 kr. Bryter
vederbörande mot avtalet så blir han/hon skadeståndsskyldig.

För att undvika kritik från näringsfrihetsombudsmannen har målarförbundet
hittat på ännu ett sätt. Genom hot om blockad vill man nu påtvinga enmansföretag
att förbinda sig att varje kvartal betala 1 700 kr. till facket.
Detta trots att man inte representerar en enda fysiskt närvarande person på
arbetsplatsen. Skulle enmansföretagaren bli sjuk mer än sju dagar måste vederbörande
gå till facket med styrkt intyg för att få tillbaka en del av sin av

gift. En avgift som inte ger företagaren någonting. Bryter företagaren mot Mot. 1989/90
avtalet blir vederbörande skadeståndsskyldig. A721

Det måste betraktas som orimligt att en facklig organisation ges en laglig
möjlighet att utfärda stridsåtgärder gentemot ett företag, där den fackliga
organisationen inte kan eller ens har en teoretisk möjlighet att representera
någon fysiskt närvarande person.

Så länge det inte föreligger något fackligt arbetsmonopol eller någon lag
som förbjuder enmansföretag, måste de enskilda individerna i samhället få
avgöra under vilka former de vill arbeta - som anställd eller som företagare
med eller utan anställda. Sedan måste vi överlåta åt konsumenterna att avgöra
hos vilka företag de vill köpa sina varor och tjänster.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om förbud
mot blockad av enmansföretag för dess vägran att teckna avtal
separat eller via arbetsgivarorganisationen.

Stockholm i januari 1990

Kjell Johansson (fp)

Isa Halvarsson (fp) Bengt Rosén (fp)

Hans Nyhage (m) Gudrun Norberg (fp)

Ivar Franzén (c) Sigge Godin (fp)

Charlotte Cederschiöld (m) Siw Persson (fp)

Ylva Annerstedt (fp)

8