Förbud mot granskogsplantering på jordbruksmark

Motion 1990/91:Jo301 av Ragnhild Pohanka och Elisabet Franzén (mp)

Svensk åkerjord har en mindre belastning av växtgifter
och kväve än många andra länder i Europa. Utvecklingen i
Europa med ökande miljöförstöring (Ruhrområdet, Polen,
Tjernobyl området) visar hur viktigt det är att vi varsamt
behandlar våra jordar, så att de kan fortsätta producera
livsmedel även om de tillfälligt tas ur bruk pga det svenska
jordbruksöver skottet. Miljöpartiet har i motioner och
reservationer fram hållit att vi ska hålla våra jordar öppna
och övergå till biologisk odling och även odling av
energigrödor.

När majoriteten i riksdagen beslutat att beskoga viss del
av vår åkerjord vill motionärerna betona vikten av att inte
plantera gran på åkermark. Odling av granskog ökar mark
försurningen, som vi på olika sätt måste minska.

I Götaland och största delen av Svealand borde man
plantera ädellövskog på ganska stora delar av den åkermark
som nu hotas av nedläggning. Ädellövskogen har tidigare
täckt betyd ligt större arealer och hotas på olika sätt av
ytterligare minskning. Den har skövlats till förmån för
jordbruksmark men under 50- och 60-talen då stora
åkermarksarealer lades ner planterades åkrarna igen, till
största delen med gran. Bönderna borde uppmuntras att
plantera ädellövskog på jordbruksmark som tas ur
produktion. Lövskogsodlingar ökar och för bättrar
humusbildningen, de fungerar som luftrenare och
motverkar markförsurningen. Dessutom ger de snabbare
avkastning än barrskogsodlingar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att gran inte får planteras på
jordbruksmark,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att där skog skall planteras i Götaland och Svealand skall
ädellövskogsplanteringar uppmuntras.

Stockholm den 15 januari 1991

Ragnhild Pohanka (mp)

Elisabet Franzén (mp)