Förbud mot kvicksilver som konserveringsmedel i läkemedel

Motion 1990/91:So454 av Siw Persson (fp)

Kvicksilver är ett giftigt grundämne som i naturen
förekommer i flera olika former. Vi människor utsätts för
kvicksilver såväl från föroreningar i den yttre miljön som
från t.ex. amalgamfyllningar.

Det är i första hand två former av kvicksilver som kan
vara skadliga för oss människor. Det är dels
metylkvicksilver, som framför allt finns i förorenad fisk, och
dels kvicksilverånga, som vi kan få i oss från många olika
källor, bl a i vissa arbetsmiljöer och från våra
amalgamfyllningar.

Pappersindustrin släppte tidigare ut stora mängder
fenylkvicksilver, som användes för att bekämpa bakterier.
Detta förbjöds 1967. Fenylkvicksilver omvandlas av
bakterier till metylkvicksilver, som tas upp och anrikas i
framför allt rovfiskar. Betat utsäde inom jordbruket har
också förorenat miljön med metylkvicksilver. I Sverige
förbjöds betat utsäde 1966.

Mer än 90% av det metylkvicksilver vi får i oss tas upp
av mag-tarmkanalen, och ungefär 10% av detta hamnar i
hjärnan.Fosterhjärnan är känsligast; höga halter
metylkvicksilver har en klart fosterskadande effekt. När
vuxna förgiftas av metylkvicksilver kan det ge upphov till
bl.a. stickningar och domningar i armar och ben och
ansikte, minskat synfält, försämrade muskelrörelser och
muskelsvaghet.

Man brukar skilja mellan organiskt kvicksilver (t.ex.
metylkvicksilver) och oorganiskt kvicksilver (t.ex.
kvicksilverånga), som delvis har olika effekter. Av den
kvicksilverånga man inandas tas det mesta upp av blodet
och ungefär 10% av detta hamnar i hjärnan. Förgiftning
med kvicksilverånga kan bl.a. orsaka psykiska symptom
som personlighetsförändringar, irritabilitet, minnesförlust
och sömnlöshet. Ett typiskt symptom är också skakningar (s
k tremor) i fingrar, ögonlock och läppar.

Kvicksilverånga är framför allt ett problem inom
arbetsmiljön. För oss som inte utsätts för kvicksilverånga på
arbetet anses amalgamfyllningar vara dominerande källan
för inandat kvicksilver. Mängden kvicksilver i dricksvattnet
anses som regel vara mycket litet; vi får i oss högst 0,01
mikrogram per dag. Halterna i luften varierar; vi kan andas
in upp till 0,2 mikrogram per dag.

Små mängder kvicksilver förekommer också som
konserveringsmedel i en del läkemedel, t.ex. i vissa
vacciner. Det är kvicksilverföreningar som
fenylkvicksilveracetat, fenylkvicksilvernitrat, thimerosal,
thimersalnatrium och thimerfonatnatrium.

Kvicksilverföreningarna finns företrädesvis i
immunglobuliner och vacciner och i mindre utsträckning i
ögondroppar.

Jag är väl medveten om att det idag inte finns något
idealiskt konserveringsmedel. Varje konserveringsmedel
har olika effekt beroende på läkemedlets substanser.
Målsättningen är konserveringsmedel som inte påverkar de
i läkemedlet ingående substanserna.

Under 1960- och 1970-talen ersattes kvicksilvret i många
preparat med andra konserveringsmedel. Men alltför
många preparat har fortfarande kvicksilver som
konserveringsmedel.

Visserligen är det små mängder kvicksilver som
förekommer som konserveringsmedel, men även dessa små
mängder kan ställa till problem för personer som redan har
blivit skadade på grund av kvicksilverpåverkan.

Enligt uppgift från läkemedelsverket förs diskussioner
med läkemedelstillverkare om minskad användning av
kvicksilverföreningar som konserveringsmedel, men jag
anser att detta inte räcker. Jag anser, att målsättningen
måste vara att kvicksilver ska försvinna som
konserveringsmedel i dessa injektionsvätskor, ögondroppar
och pulver och föreslår därför att det blir förbud för
kvicksilver som konserveringsmedel.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbud för kvicksilver som
konserveringsmedel i läkemedel.

Stockholm den 23 januari 1991

Siw Persson (fp)