Fördelningen av prästtjänster

Motion 1988/89:K631 av Rune Rydén (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:K631

av Rune Rydén (m)
Fördelningen av prästtjänster

Riksdagen fattade våren 1988 beslut om ny organisation på lokal- och
stiftsplanet i svenska kyrkan. I detta beslut ingick riktlinjer för fördelningen
av prästtjänster mellan stiften och inom stiften. I konstitutionsutskottets
utlåtande 1987/88:30 heter det bl.a.:

Konstitutionsutskottet vill erinra om att bakom 1957 års beslut angående
ortsindelning vid fördelning av prästtjänster låg en strävan att åstadkomma
en såvitt möjligt jämn fördelning av prästtjänsterna mellan olika delar av
landet och mellan tätort och landsbygd så att hela befolkningen i görligaste
mån skall ha lika möjlighet till prästerlig betjäning. Utskottet anser att denna
målsättning även bör gälla för framtiden. Riksdagen bör således uttala att
hittills gällande principer för ortsindelning bör vara avgörande vid fördelning
av prästtjänster mellan och inom stiften. Utskottet vill dock erinra om att
tidigare fattade beslut genom antagande av den nya prästanställningslagen
kommer att sakna formell betydelse och att det är stiftsstyrelserna som
beslutar om inrättande och indragning av pastoratstjänster.

Självfallet är de komponenter som i tidigare ordning styrde fördelningen av
prästtjänster fortfarande i hög grad aktuella. Konstitutionsutskottets formulering
har emellertid i det nu pågående planeringsarbetet inför reformernas
ikraftträdande väckt osäkerhet.

Bakgrunden till denna osäkerhet är knappast att man gör en radikalt annan
bedömning än konstitutionsutskottet, utan den motsägelse som finns mellan
det inledningsvis citerade avsnittet och den allmänna grundsyn som präglar
reformen. Också den motsägelse som tycks föreligga mellan de två sista
meningarna i det citerade avsnittet skapar tveksamhet.

Den nya organisationen på församlings- och stiftsplanen syftar till en
mindre fast reglering av enskildheter och ett ökat ansvar för stiftsorganen,
bl.a. stiftsstyrelserna. Genom sin kunskap om de enskilda församlingarnas
behov, liksom om den samlade situationen för svenska kyrkans arbete i
stiftet, skall de fördela de tillgängliga prästtjänsterna. På motsvarande sätt
skall svenska kyrkans centralstyrelse svara för fördelningen mellan stiften.
Såväl stiftsstyrelserna som centralstyrelsen har en bred demokratisk förankring
med sin bas i församlingarna.

Det nya i synen på hur prästtjänsterna skall fördelas är vetskapen om att de
tidigare reglerna, om än riktiga vad gäller den grundläggande fördelningen,
inte medgav tillräckliga hänsynstaganden till nya faktorer, t.ex. stor daglig
inpendling i ett tätortsområde, säsongvisa variationer genom en omfattande
sommar- eller vinterturism, förekomsten av stora sjukhus, kriminalvårdsan

stalter och militära förband, en omfattande invandring etc. Det bör vara Mot. 1988/89
självklart att i dag ta sådana hänsyn vid fördelningen av de prästerliga K631
tjänsterna. Samtidigt har det ute i stiften ifrågasatts om man kan göra detta
mot bakgrund av konstitutionsutskottets uttalande.

För att trygga de grundläggande intentionerna i de reformer som nu
successivt träder i kraft bör riksdagen förtydliga sitt tidigare uttalande.

Riksdagen bör klargöra att de tidigare reglerna från 1957 även i det nya
systemet bör spela en roll, men att detta inte hindrar de hänsynstaganden till
nya faktorer som redovisats här och som spelat en betydelsefull roll i det
utredningsarbete som föregått riksdagens beslut.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om riktlinjer angående fördelningen av prästtjänster.

Stockholm den 25 januari 1989

Rune Rydén (m)

1