Förebyggande arbete mot tobaksbruk

Motion 2004/05:So416 av Anne Marie Brodén (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att medel för ett kontinuerligt tobaksförebyggande arbete säkras.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att medel för information om införandet av rökfria serveringar avsätts nationellt.

Motivering

Regeringen har i sin budgetproposition föreslagit endast tio miljoner kronor till tobaksförebyggande arbete år 2005. Av dessa skall fem miljoner gå till frivilligorganisationer och fem miljoner till Sluta-Röka-linjen enligt Socialdepartementet. Däremot finns inga medel avsatta för tobaksförebyggande arbete eller för implementeringen av lagen om rökfria serveringslokaler. De medel som finns hos Statens folkhälsoinstitut för 2005 är redan avsatta för andra ändamål.

Man kan känna oro över detta och se att risken är stor att det tobaksförebyggande arbetet skadas om inte medel finns avsatta för att genomföra förändringarna. En kontinuitet i arbetet och att behålla uppbyggd kompetens är mycket viktigt när det gäller tobaksarbetet på nationell nivå. Det nationella stödet är viktigt och nödvändigt för det lokala och regionala hälsoarbetet. Jag anser att det skulle vara mycket olyckligt om man ser stödet till tobaksarbetet som en punktinsats och som nu är "avklarat".

Målet för samhällets insatser inom tobaksområdet skall vara att minska tobaksbruket (prop. 2002/03:35 Mål för folkhälsan). I propositionen fastslog regeringen ett antal etappmål för att uppnå ett minskat tobaksbruk i befolkningen:

• en tobaksfri livsstart från år 2014

• en halvering till år 2014 av antalet ungdomar under 18 år som börjar röka eller snusa

• en halvering till år 2014 av andelen rökare bland de grupper som röker mest samt,

• ingen skall ofrivilligt utsättas för rök i sin omgivning.

Jag ställer mig frågan hur de uppsatta målen skall kunna uppnås ifall man inte avsätter medel för ett kontinuerligt tobaksförebyggande arbete.

Än en gång kan vi se hur arbetet med att gå från ord till handling prioriteras ner. Att besluta om en skärpt tobakslag för rökfria serveringar - utan att ge stöd till förändring kan inte vara rätt. Jag tror att många ägare av restauranger och caféer inte känner till att det skall vara rökfritt på serveringar fr o m den 1 juni 2005. Många ägare av serveringar kommer från andra kulturer och känner inte till svensk lagstiftning och har kanske svårt med det svenska språket. Det är väl optimistiskt att lägga hela ansvaret för information på kommunernas miljö- och hälsoskyddskontor som är tillsynsmyndighet för tobakslagen lokalt. Kommunerna har sällan möjligheter att ta fram eget informationsmaterial t ex om lagstiftning och det är också mycket mer rationellt att detta tas fram på nationell nivå. Det är inte heller realistiskt att tro att restaurangbranschen själv klarar av informationen. Hade det varit bättre att gå fram den frivilliga vägen ytterligare något år?

I Norge anslog regeringen tio miljoner kronor till information och utbildning inför det totala rökförbud som infördes på serveringarna där den 1 juni 2004.

I Folkhälsoinstitutets rapport "Förutsättningar för rökfria serveringsmiljöer" som låg till grund för propositionen om rökförbudet framhölls att det behövs särskilda informations- och utbildningsåtgärder. Erfarenheter från andra länder visar att kraftfulla satsningar på information är nyckeln till framgång vid övergången till rökfria serveringar. Exempel på det är Irland och Norge.

Stockholm den 30 september 2004

Anne Marie Brodén (m)