Förebyggande av barns arbetsskador i skolan

Motion 1991/92:Ub231 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd)

Skolan är barnens arbetsplats. Den som leder
skolarbetet har ansvar för att läroplanens mål uppnås. Däri
ingår ett visst mått av fysisk träning, som bl.a. avser att
skapa intresse för framtida nyttiga träningsvanor.

Idrottsundervisningen är så kortvarig, att stabilt
etablerade vanor för framtiden knappast kan förväntas
annat än hos ett relativt litet antal elever.

Bestående vanor att använda kroppen på ett normalt,
icke skadligt sätt skapas av kontinuerlig och intresserad
uppföljning av alla lärare.

Detta är inte möjligt för alla rörelseorganens funktioner
men bör vara möjlig för åtminstone en -- sittandet.

Både för barn och vuxna finns en stor variation av
arbetsuppgifter, men gemensamt för de flesta är den
sittande arbetsställningen. Även på fritiden är sittande den
vanligaste kroppsställningen.

Vetenskapliga undersökningar har visat samband mellan
framåtböjt huvud och huvudvärk (Gutmann, Manuelle
Medicin 1973, p-76 -86 och Harms-Ringdahl, akad.avh.
1986).

En rad arbeten beskriver skolbarns rygg- och nackbesvär
(Due m.fl. Nordisk Medicin 1991; 106: p 71--74, Aagard-
Hansen m.fl. ibid p 80--81 samt Brattberg och Wickman
Läkartidningen 1991; 23: p 2155--2157). Brattberg
ifrågasätter med fog, om inte arbetsskador grundläggs
redan i gymnasiet.

Barns rygg- och nackbesvär samt huvudvärk har ofta
nonchalerats. När man nu vet att de är vanliga, och att de
har samband med kroppsställningen, bör förebyggande
åtgärder vidtas redan i skolan.

Även med tanke på framtida yrkesarbete är det en
värdefull insats att hjälpa barnen att förvärva goda vanor att
använda kroppen i den vanligaste arbetsställningen -- att
sitta.

Förutsättningarna för en bra sittställning är välbekanta:
anpassad höjd på stol och bord, viss lutning på bordsskivan,
rätt storlek på stolens sittyta.

Sittandet är en muskelaktivitet -- ett samspel mellan
muskelgrupper runt höfterna, buken, ryggen och
skulderpartierna. Om vissa muskler används mer än andra
i balanseringen av kroppen, uppträder trötthet och senare
även smärta.

Det normala balanserandet innebär upprepade smärre
rörelser. Pauser är nödvändiga, t. ex. några sekunder var
10:e minut under samtidiga enkla rörelser medan man
sitter.

Varje skolas idrottslärare kan säkert utforma ett lämpligt
dylikt program. För att effekten skall bli tillfredsställande,
måste programmet genomföras under alla lektioner och
sålunda kräva medverkan av alla lärare. Dessas insatser
kräver ingen särskild utbildning utan bör innebära
stimulans och konsekvens.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
bestämmelser bör utfärdas, som ålägger idrottslärare och
övriga lärare i grundskolan och gymnasiet att genomföra i
motionen nämnda åtgärder för att förebygga att eleverna
får arbetsskador.

Stockholm den 10 januari 1992

Laila Strid-Jansson (nyd)

Arne Jansson (nyd)