Förebyggande insatser mot drogmissbruk i arbetslivet

Motion 2001/02:A354 av Ingemar Josefsson och Sylvia Lindgren (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att samma restriktiva lagstiftning mot medicinska tvångstester som gäller inom den offentliga sektorn också skall gälla inom den privata.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att initiera ett samlat program för vilka insatser som kan behövas för att förebygga drogmissbruk i arbetslivet.

Motivering

Den höga arbetslösheten under 90-talet och det uppskruvade arbetstempot har inneburit ett hårdare klimat på arbetsmarknaden över huvud taget med ett flertal negativa effekter. Dessa faktorer har dessutom medverkat till att arbetet för att förebygga drogmissbruk på arbetsplatserna försämrats.

I stället för att förebygga drogmissbruk genom tidiga insatser, bättre arbetsklimat och stödjande insatser – har arbetsledningen, ofta av ren okunskap, fallit för erbjudanden från mindre seriösa företag om att införa drogtester på arbetsplatsen.

Testerna är genomgående otillförlitliga. Arbetstagaren kan vara en missbrukare och till följd av påverkan och kronisk brist på sömn ständigt utgöra en fara för arbetskamraterna men ändå inte visa några spår av droger vid testtillfället. Vissa droger som LSD är dessutom svåra att påvisa.

Arbetstagaren kan likaså visa på positiva testresultat på grund av medicinering eller vad han eller hon har ätit, utan att för den skull vara missbrukare.

Testresultaten ger alltid mer information än vad som testet uttryckligen syftar till och kan ge information om t ex sjuklighet, vilket är starkt integritetskränkande.

Testerna skapar ett klimat av kontroll, misstänksamhet och stämning. Drogtester förstärker ofta ett redan dåligt klimat på arbetsplatsen, försämrar förutsättningar för förebyggande arbete och rehabilitering.

Nuvarande lagstiftning och rättspraxis är restriktiv.

FN:s deklaration om mänskliga rättigheter anger tvångsvisa medicinska ingrepp som grovt integritetskränkande. I regeringsformens 2 kap. 6 § anges att varje medborgare är mot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp.

Detta innebär att för offentliga arbetsgivare är det i princip förbjudet att drogtesta eller använda medicinska tvångstester om inte det motsatta anges i särskild förordning.

Inom den privata sektorn är det tillåtet med medicinska tester av anställda om arbetet är riskfyllt, d v s om det föreligger fara för både den anställdes och andras hälsa och säkerhet.

Antalet drogtester växer dock fort och ökad säkerhet är det vanligaste argumentet för att införa drogtester. Men även andra motiv börjar höras och allt tyder på att ökningen av drogtester fortsätter.

Vissa arbetsuppgifter, som att köra truck, faller under trafikförordningen och då får alkohol- eller drogtest endast utföras av polis. Arbetsgivaren får dock inte testa alkoholkonsumtion.

Flera arbetsgivare har på ett flertal ställen varit angelägna om att träffa avtal med den fackliga organisationen om drogtester. Sådana avtal om att använda drogtester är genomgående till nackdel för arbetstagarparten. Området medicinska tvångsundersökningar lämpar sig inte för kollektivavtal, eftersom det handlar om intrång i den personliga integriteten. Den rättsliga ställningen av ett sådant avtal är oklar. Den enskilde kan knappast sägas upp på grund av att han eller hon bryter mot avtalet och vägrar drogtest. På sedvanligt sätt måste då prövas om det finns saklig grund för t ex uppsägning.

Stockholm den 1 oktober 2001
Ingemar Josefsson (s)	Sylvia Lindgren (s)