Förenta nationerna i en globaliserad värld

Motion 2001/02:U322 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning 1

1 Förslag till riksdagsbeslut 2

2 Förenta nationerna i en globaliserad värld 2

2.1 The Millennium Summit 2

3 Det globala civila samhället 3

3.1 FN:s säkerhetsråd 4

3.2 Demokratisering av FN 4

3.3 Folkrätten får inte legitimera brott mot mänskligheten 4

3.4 Krig och konfliktlösning 5

1 

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att FN skall erbjuda de frivilliga organisationerna ett partnerskap som omfattar rätten till information, medbestämmande och koordinering.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en diskussion måste föras med FN om säkerhetsrådets sammansättning och befogenheter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det totala ansvaret inom FN för medlemskapsprocessen (inklusive inval och uteslutning) bör ligga helt hos FN:s generalförsamling.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att icke-våldsprincipen måste bli den huvudprincip som all konflikthantering utgår ifrån.

2 Förenta nationerna i en globaliserad värld

Globaliseringen, den ekologiska krisen, färre mellanstatliga krig men ökande antal konflikter inom länder ställer nya krav på FN-systemet. Det globala civila samhället söker sin plats inom FN-systemet och institutioner som FN:s säkerhetsråd är föråldrade, ineffektiva och odemokratiska. FN måste demokratiseras, folkrätten anpassas till nya förutsättningar och krig måste avskaffas som ett irrationellt sätt att avgöra konflikter. Miljöfrågor bör dessutom genomsyra hela FN:s verksamhet.

2.1 The Millennium Summit

I samband med öppnandet av FN:s 55:e generalförsamlingssession år 2000 i New York beslöt FN att hålla ett millennietoppmöte. Regeringschefer och statsöverhuvuden från de 189 medlemsländerna var inbjudna att delta. Under detta möte antogs en millenniedeklaration där det redogörs för värderingar och grundsatser, såväl som för mål inom prioriterade områden som fred, utveckling, miljö, mänskliga rättigheter, skydd av sårbara samhällen, stöd till Afrika och reformering av FN:s institutioner. Inför millennietoppmötet i New York presenterade FN:s generalsekreterare Kofi Annan rapporten We the Peoples: The role of the United Nations in the 21st century. Rapporten, som är den största sammanfattande presentationen av FN:s uppgifter i hela organisationens 55-åriga historia, är en detaljerad översikt av de utmaningar som mänskligheten står inför och innehåller en rad rekommendationer för hur man ska möta dessa utmaningar. Den innehåller dessutom åtskilliga specifika mål och programinitiativ som generalsekreteraren bad världens ledare att tänka över inför toppmötet.

Rapporten innefattar fem huvudområden (globalisering och ledarskap, en värld utan nöd, en värld utan fruktan, en hållbar framtid och ett förnyat FN) och sex värderingar (frihet, rättvisa, tolerans, icke-våld, respekt för naturen och delat ansvar) som måste uppmärksammas.

3 Det globala civila samhället

Kofi Annans rapport inför millenniemötet betonar FN:s samarbete inom det globala civila samhället. Vi menar att det globala civila samhället måste ges mer inflytande och plats i FN:s verksamheter, vilket också den av Ingvar Carlsson ledda Commission on Global Governance rekommenderat generalsekreteraren.

Det globala civila samhället har stora möjligheter att medverka till förnyade internationella samarbeten och har spelat en avgörande roll för utkomsten av t ex förbudet mot landminor och för inrättandet av den internationella kriminaldomstolen. Detta visar den växande betydelsen för det civila samhällets roll som förvaltare av globala normer när det gäller globala angelägenheter. Detta har också visats i samband med världskonferenser om miljö, kvinnors rättigheter och befolkningsfrågor.

Frivilliga organisationer, NGO:er, har praktiskt deltagit i att förverkliga globala mål inom många områden, även när det gäller säkerhetsfrågor. De har arbetat i konfliktområden, fungerat som observatörer av mänskliga rättigheter, bistått med humanitär hjälp, genomfört utvecklingsprogram och nått framgångar i sociala sektorer såsom hälsa och utbildning men också genom olika miljöprojekt bidragit till att motverka miljöförstöring och skapa förutsättning för hållbar utveckling. Även om generalsekreteraren betonar vikten av ett väl fungerande samarbete mellan FN och det civila samhället är det allmänt känt att FN-organen i praktiken är olika entusiastiska för att involvera det civila samhället i sina program. Miljöpartiet menar att det här inte får råda någon tvekan att FN ska erbjuda de frivilliga organisationerna ett partnerskap som omfattar rätten till information, medbestämmande och koordinering. Detta måste vara en av FN:s viktigaste prioriteringar de kommande åren.

När det civila samhället saknar legalt och politiskt inflytande i sina länder, ska FN och andra länder söka dem och försöka engagera dem i en transnationell dialog. FN måste också i större utsträckning söka involvera NGO:er från fattiga länder i sina program och till nya verksamhetsområden. Att involvera det civila samhället i nationella delegationer till FN-möten måste uppmuntras. Som praxis bör alla möten som är öppna för FN:s medlemsstater också vara öppna för det civila samhället och dess organisationer.

Slutligen menar Miljöpartiet att FN:s information bör vara utan avgifter eller publiceringsrestriktioner för att uppmuntra kritiskt ifrågasättande och delaktighet i organisationens verksamhet.

3.1 FN:s säkerhetsråd

Sammansättningen och mandatet för FN:s säkerhetsråd måste reformeras. Säkerhetsrådets sammansättning är baserat på de maktförhållanden som rådde 1945 efter andra världskriget. Denna representation motsvarar knappast behoven i en globaliserad värld fyrtio år senare. Miljöpartiet anser att säkerhetsrådets sammansättning och befogenheter måste reformeras och eventuellt vägledas av helt nya principer. Detta bör kommuniceras till FN via Sveriges regering och via EU. Bland de förslag som diskuteras informellt nämns att öka antalet medlemmar från 15 till 24 varav tio permanenta. Länder som Nigeria, Brasilien, Indien och Indonesien har anspråk på att bli permanenta medlemmar. Ett förslag för att minska vetots användning är att dagens fem permanenta medlemmar kommer överens om att under en begränsad tid – tills säkerhetsrådet reformerats – inte använda vetot i beslut som rör andra frågor än tvångsåtgärder i enlighet med FN-stadga kap. VII, eller att söka tillämpa samma princip sim EU har i ministerrådet, nämligen om konstruktivt avstående. Då kan man markera att man inte delar de andras uppfattning, men inte helt blockera ett för resten av världen kanske nödvändigt beslut.

3.2 Demokratisering av FN

Millennietoppmötet innebar ett nytt åtagande av FN:s medlemsländer att respektera FN-stadgan och utveckla världsorganisationens verksamhet i enlighet med dess syfte. De demokratiska bristerna inom FN-systemet måste korrigeras, i synnerhet vad det gäller vetot, säkerhetsrådets sammansättning, liksom de internationella finans- och handelsinstitutionernas roll. Miljöpartiet anser att det totala ansvaret för medlemskapsprocessen (inklusive inval och uteslutning) bör ligga helt hos generalförsamlingen. Även nomineringen och val av generalsekreteraren som representant för alla medlemsländerna borde åligga generalförsamlingen.

NGO:er bör få konsultativ status i generalförsamlingen. På längre sikt borde alla medlemmar i säkerhetsrådet väljas av generalförsamlingen, de permanenta platserna liksom vetorätten avskaffas. FN:s budget måste förstärkas för att möta de utmaningar som världsorganisationen står inför. Generalförsamlingen bör återigen få det totala budgetansvaret för verksamheten. Medlemsavgiften bör även i fortsättningen bestämmas utifrån landets nationalinkomster och kapacitet att betala. Alla medlemsländer måste betala sina avgifter till fullo, i tid och utan villkor. De medlemsstater som inte betalar sin avgift i tid bör inte ha rösträtt förrän avgiften betalats.

3.3 Folkrätten får inte legitimera brott mot mänskligheten

FN:s uppgift att upprätthålla fred och säkerhet i världen formulerades för att förhindra mellanstatliga krig. Av 27 väpnade konflikter var 1996 endast ett mellanstatligt – den mellan Indien och Pakistan om Kashmirområdet. Idag får man lägga till konflikten mellan Etiopien och Eritrea och den mellan Den demokratiska republiken Kongo och dess grannar Rwanda, Burundi och Uganda. I dagens i huvudsak interna konflikter fungerar inte det kollektiva säkerhetssystemet som FN vilar på.

Den klassiska frågeställningen här är om FN i första hand ska skydda människorna eller staternas rättigheter och suveränitet. Folkrätten bygger på att alla stater är suveräna och FN får inte ingripa i deras interna angelägenheter. Samtidigt är det just ofta staterna som kränker människornas mänskliga rättigheter som FN ska främja. FN har naturligtvis ett ansvar att ingripa när stater gör sig skyldiga till grova brott mot de mänskliga rättigheterna som till exempel vid folkmordet i Rwanda som krävde över en miljon offer. FN:s passivitet i denna konflikt kastar en svart skugga över mänskligheten och undergräver FN:s legitimitet.

Det finns ett motstånd inom FN, framförallt bland utvecklingsländer, mot den preventiva diplomatin som bygger på en rädsla för att den nationella suveräniteten ska undergrävas, speciellt om beslut fattas i säkerhetsrådet. Denna rädsla är förståeligt med tanke på att det är de gamla kolonialmakterna och stormakterna från kalla kriget som sitter i FN:s säkerhetsråd. Detta understryker ytterligare behovet av reformering av säkerhetsrådet. Dagens säkerhetsråd saknar helt det förtroende som ett utvidgat mandat kräver för att agera i samband med grova brott mot de mänskliga rättigheterna.

3.4 Krig och konfliktlösning

Kriget som ett sätt att lösa konflikter måste avskaffas. Denna uppmaning som förts fram av tusentals globala folkrörelser bör också bli en målsättning för FN. Miljöpartiet anser att FN måste spela en mycket mer aktiv roll för fred, säkerhet och nedrustning i världen. Vi människor har idag alla de redskap som behövs för att avvärja konflikter innan de bryter ut i våld och krig – icke-våldsmetoder, forskning, internationella ramverk och säkerhetsmetoder.

Miljöpartiet anser att icke-våldsprincipen måste bli den huvudprincip som all konflikthantering utgår ifrån. Vid enstaka fall, då alla möjligheter till fredlig konflikthantering är uttömda, bör militära ingripanden kunna genomföras. FN bör få det globala våldsmonopolet och en stående FN-styrka bör inrättas för sådana ändamål.

FN:s arbete för nedrustning, rustningsbegränsning och rustningskontroll är kopplat till organisationens huvuduppgift som är att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Frågor om massförstörelsevapen, framför allt kärnvapen, är fortsatt centrala för FN:s arbete. Även om framsteg har nåtts på vissa områden är risken för utveckling och spridning av teknologi för massförstörelse vapen (nukleära, biologiska och kemiska vapen) betydande.

Fred måste skapas underifrån, genom utbildningsinsatser och konflikthantering på alla nivåer. Utan en bas i en freds- och icke-våldskultur, där människor får redskap att hantera konflikter, kan inga icke-militära konfliktlösningsstrukturer växa fram.

Alla världsmedborgare borde ha rätt att göra en civil fredstjänst istället för att tvingas göra militär värnplikt. Detta skulle understödja FN:s målsättningar om fred och säkerhet samtidigt som det skulle bidra till att sprida en global fredskultur.

Civila fredsstyrkor, med bas i frivilligorganisationer, med utbildning och kompetens att tjänstgöra vid kriser och konflikter bör skapas i alla länder. FN måste också bli bättre på att förebygga konflikter genom att bevaka potentiella konflikthärdar samt skärpa kontrollen av ingångna avtal och dokument.

FN bör också ta ett större ansvar för att kontrollera och ingripa mot den illegala globala vapenhandeln. Ett första steg för ett sådant arbete är att FN skapar sig en bättre överblick över både vapenproduktionen och vapenexporten. Efter en väpnad konflikt bör FN samla in, avlägsna och förstöra överskottsvapen från konfliktområdet. Det bästa sättet att motverka terrorism och undanrycka förutsättningarna för den organiserade globala kriminella ekonomin är att avskaffa fattigdom och marginalisering samt att förbättra sociala förhållanden och verka för demokrati runt om i världen.

Stockholm den 5 oktober 2001
Marianne Samuelsson (mp)
Kia Andreasson (mp)	Per Lager (mp)
Ewa Larsson (mp)	Yvonne Ruwaida (mp)
Lars Ångström (mp)