Företagande för framtiden

Motion 1990/91:N254 av Carl Bildt m.fl. (m)

Innehåll 1.

Sammanfattning3 2.

Företagande
-- en förutsättning för välstånd3 3.

En
fri ekonomi4 3.1

Statens
roll inom näringslivet4 3.2

Skydd
för äganderätten4 3.3

Skydd
för näringsfriheten5 3.4

Minskat
offentligt ägande5 3.5

Avskaffa
löntagarfonderna5 3.6

Fri
konkurrens -- fria marknader5 3.7

Sverige
måste bli medlem i EG6 3.8

Avreglering6 3.9

Minskat
uppgiftslämnande6 3.10

Energiförsörjningen
måste säkras7 3.11

Fungerande
transporter7 3.12

Teknisk
kompetens7 3.13

Företagande
i svagt utvecklade landsdelar8 4.

Sänkt
skattetryck8 4.1

Sänkta
arbetsgivar- och egenavgifter8 4.2

Avveckla
arbetslivsfonden9 4.3

Rätt
till underskottsavdrag9 4.4

Anpassa
förmögenhetsbeskattningen9 4.5

Anpassa
arvs- och gåvobeskattningen10 4.6

Skatt
på realisationsvinster10 4.7

Bolagsbeskattningen10 4.8

Beskattning
av egenföretagare11 4.9

Brutet
räkenskapsår11 4.10

Räntefördelning11 4.11

Sänkt
preliminär B-skattesats12 4.12

Egen
bil i tjänsten12 4.13

Energibeskattning12 5.

Förstärkt
rättssäkerhet vid beskattningen12 5.1

Tolkningsföreträde
för skattebetalarna12 5.2

Avskaffa
generalklausulen12 5.3

Ersättning
för kostnader i skattemål12 5.4

Skadestånd
vid felaktig myndighetsutövning12 5.5

Avskaffa
bevissäkringslagen13 5.6

Reformerad
betalningssäkringslag13 5.7

Lex
Hjortberg13 5.8

Slopat
skatteansvar vid stöld och rån13 6.

Riskkapitalförsörjning
för tillväxtföretag13 6.1

Villkorslån13 6.2

Avreglerad
börshandel14 7.

En
fungerande arbetsmarknad14 7.1

Reformerad
sjukförsäkring14 7.2

Reformerad
arbetsskadeförsäkring14 7.3

Arbetslöshetsförsäkring
för alla15 7.4

Flexibel
arbetstid och semester15 7.5

Avmonopolisera
arbetsförmedlingen15 7.6

Åtgärder
inom arbetsrätten15 7.6.1

Negativ
föreningsrätt16 7.6.2

Fackliga
stridsåtgärder16 7.6.3

Avskaffa
vetorätten16 7.6.4

Ett
entydigt arbetstagarbegrepp16 7.6.5

Flexiblare
anställningsregler17 7.7

Företagsanpassad
yrkesutbildning17 8.

Reformera
den offentliga sektorn17 8.1

Bryt
de offentliga monopolen18 8.2

Bryt
de kommunala konkurrensbegränsningarna18 8.3

Kommuner
skall inte vara företagare18 8.4

Revidera
plan- och bygglagen18 9.

Hänvisningar19

Hemställan19 1.
Sammanfattning

Endast fria företag i en väl fungerande
marknadsekonomi kan skapa välstånd. Skall Sverige klara
den nuvarande ekonomiska krisen krävs att de svenska
företagen kan utvecklas. Socialdemokratisk politik har inte
givit tillräckligt goda betingelser för företagande.
Konsekvenserna av den socialdemokratiska politiken
avspeglas tydligt i den låga ekonomiska tillväxten och den
försämrade svenska konkurrenskraften.

Den viktigaste grundorsaken till problemen i svensk
ekonomi är det höga skattetrycket. Moderata
Samlingspartiet vill sänka skattetrycket med minst tio
procentenheter under den kommande tioårsperioden.
Utgångspunkten skall vara att de skatter som orsakar de
största skadorna på samhällsekonomin i första hand skall
sänkas. På en rad punkter måste skattereglerna förändras
så att initiativ, sparande och företagande får bättre villkor.

Några andra viktiga punkter för att ge bättre
förutsättningar för Sveriges företag är: Äganderätten och
näringsfriheten måste grundlagsskyddas.Det offentliga
ägandet måste minska och löntagarfondernas slopas.
Sverige bör bli medlem av EG.Konkurrensen måste
främjas.Den arbetsrättsliga lagstiftningen bör
reformeras.Energiförsörjningen måste tryggas.

2. Företagande -- en förutsättning för välstånd

Nu är Sverige inne i en allvarlig ekonomisk kris --
inflationen är hög, industriproduktionen sjunker,
arbetslösheten stiger, underskottet i bytesbalansen ökar.
Svenska folket är i dag medvetet om att den ekonomiska
situationen de närmaste åren kommer att bli besvärlig.

Sverige har -- i takt med ett snabbt ökande skattetryck
både realt och i förhållande till omvärlden -- under de
senaste tjugo åren fallit tillbaka som industrination.
Svenska företag och svenska produkter håller på att slås ut
från de internationella marknaderna. Svenska storföretag
flyttar allt mer av sin tillverkning till utländska fabriker --
inte för att vara nära marknaderna utan för att villkoren och
förutsättningarna för produktion är betydligt bättre där än
i Sverige. Många mindre och medelstora företag med nya
produktidéer väljer nu att sälja licenser i stället för att själva
exportera sina produkter.

Allt fler inser att den grundläggande orsaken till de
ekonomiska problemen är den socialdemokratiska
politiken.

På kort sikt kan svensk konkurrenskraft bara återställas
genom lägre kostnadsökningar, främst genom en
återhållsam löneutveckling.

På längre sikt är det givetvis ingen tillfredsställande
lösning. Sverige skall inte konkurrera med omvärlden
genom låga reallöner. Sveriges framtidsmöjligheter ligger i
stället i att bättre och effektivare än andra länder och
regioner kunna producera varor och tjänster. Det kräver en
ständig förändringsprocess inom näringslivet.

Utan entreprenörer och småföretag kan inte en sådan
process fungera. Det är nästan alltid i de små och nystartade
företagen som man återfinner kreativt nytänkande. Därför
ligger det i allas intresse att skapa bra förutsättningar för
nya och växande företag.

Det krävs generella insatser som stärker näringslivets
långsiktiga konkurrenskraft. Det kan ske framför allt med
en ekonomisk politik som ger sänkt skattetryck, låg
inflation, och låga räntor. Kostnadsdrivande och
produktionshämmande regler och system måste tas bort
eller förändras. Då finns förutsättningar för nya företag att
starta och för existerande småföretag att konsolideras och
expandera. Sveriges ekonomiska problem kan lösas om
hela näringslivet -- både små och stora företag -- får
förutsättningar att växa och utvecklas.

3. En fri ekonomi

Näringslivet är en samlande benämning på tiotusentals
företag, som alla en gång byggts upp kring någon idé eller
uppfinning. Bakom dessa företag har det nästan alltid stått
enskilda och fria företagare, som tillsammans med skickliga
arbetare och tjänstemän utvecklat sitt projekt. Det är denna
utvecklingsprocess som skapat västvärldens välstånd.

Det svenska näringslivet kommer under 1990-talet att
ställas inför många utmaningar. Skall Sveriges företag klara
1990- och 2000-talens krav måste det ske en dynamisk
utveckling. Statlig näringspolitik är ingen lösning. En väl
fungerande marknadsekonomi är en förutsättning för
bibehållen och utvecklad välfärd. Socialistiska inslag i
ekonomin är till skada. Socialism och statsstyrning har
aldrig fungerat och fungerar inte i dag.

3.1 Statens roll inom näringslivet

Staten skall inte styra utvecklingen i enskilda företag
eller branscher. Statens främsta uppgift är att skapa ett
regelverk inom vars ramar företagen kan fungera. En väl
utformad lagstiftning stärker marknadsekonomin och ger
reella möjligheter för företagen att utvecklas så fritt som
möjligt. Av hänsyn till bland annat miljö, hälsa och säkerhet
kan statsmakterna dock stifta ett antal inskränkande och
resurskrävande lagar. Riksdagen måste också kunna uttaga
skatt från företagen för finansiering av viktiga gemensamma
ändamål.

3.2 Skydd för äganderätten

I grundlagen har inskrivits skydd för vissa fundamentala
rättigheter. Skyddet för äganderätten i den svenska
regeringsformen är emellertid relativt svagt. I andra länder
i Västeuropa finns mera omfattande grundlagsskydd för
enskild äganderätt. Även Europakonventionen om de
mänskliga rättigheterna baseras på en vilja att försvara den
enskilda äganderätten.

Det är otillfredsställande att riksdagsmajoriteten över en
natt kan införa lagar som förändrar grundvalarna för
företags och enskildas ekonomi. Den svenska grundlagen
bör därför revideras så att skyddet för äganderätten stärks.

3.3 Skydd för näringsfriheten

Friheten att starta och driva företag är en nödvändig
förutsättning för en fungerande marknadsekonomi.
Näringsfrihet måste därför råda. Krav på olika former av
etableringskontroll måste tillbakavisas.

De inskränkningar som kan tolereras i rätten att starta
eller driva ett företag måste grundas på mycket tungt
vägande skäl, såsom omtanke om andra människors liv,
hälsa eller egendom.

Inom alltför många områden råder i dag inte någon reell
etableringsfrihet. Offentliga monopol och diskriminerande
bestämmelser inom framför allt vård- och
omsorgsområdena utgör t ex effektiva hinder. Inom andra
områden finns det en direkt etableringskontroll och
vandelsprövning, som t.ex. i restaurangbranschen och inom
delar av kommunikationssektorn. Det bör göras en samlad
översyn över olika etableringshinder i syfte att undanröja
alla hinder som inte är starkt motiverade.

Näringsfriheten, dvs rätten att starta och driva ett eget
företag, måste få ett skydd i Sveriges grundlag.

3.4 Minskat offentligt ägande

Stat och kommuner skall inte äga företag. I en
gemensam motion från Moderata Samlingspartiet,
Folkpartiet och Centerpartiet föreslår vi att statliga företag
och statliga minoritetsposter i företag och affärsdrivande
verk successivt skall avyttras. I första hand skall anställda
och allmänheten erbjudas att köpa aktier.

I många kommuner föreslår moderata företrädare
försäljning av kommunala företag och outnyttjade
kommunala tillgångar.

3.5 Avskaffa löntagarfonderna

Löntagarfondernas investeringar leder till en smygande
socialisering av det svenska näringslivet.

Som föreslås i en borgerlig trepartimotion måste
löntagarfondssystemet omedelbart avvecklas. Det bör ske
på ett sätt som främjar ett ökat privat sparande.

Ett särskilt inslag i löntagarfondssystemet är den så
kallade Småföretagsfonden. Även denna bör avskaffas.

Den femte AP-fondsstyrelsen, som inrättades 1988, är
ytterligare ett socialistiskt instrument avsett att stärka och
utveckla det kollektiva ägandet. Denna femte AP-
fondsstyrelse bör avskaffas. Därmed motverkas också
koncentrationen av makt över det svenska näringslivet.

Socialdemokraterna och LO har föreslagit fortsatta steg,
utöver löntagarfonderna, mot en fondsocialism. De vill
omvandla AP-fonden till en slags gigantisk löntagarfond
med möjlighet att köpa upp nästan hela det svenska
näringslivet. Förslagen som är inriktade på en
kollektivisering av sparande och ägande skall inte få
förverkligas.

3.6 Fri konkurrens -- fria marknader

En marknadsekonomi förutsätter fria marknader.
Ingrepp i prissättningen förstör marknadernas funktion och
skapar varubrist. Hög inflation kan inte bekämpas med
prisstopp eller andra prisregleringsåtgärder. Höga
löneökningar kan inte motverkas med lönelagar -- då inför
man planekonomi på arbetsmarknaden.

Fri konkurrens måste råda inom näringslivet.
Näringsfrihetsombudsmannen har en viktig uppgift att
kontrollera att konkurrensen inte begränsas. Den svenska
konkurrenslagstiftningen måste moderniseras. Många
konkurrensbegränsningar är ofta resultatet av offentliga
ingrepp på marknaderna. Omotiverade ingrepp i företagens
verksamhet är inte acceptabla. Att åter reglera
affärstiderna vore t.ex. ett sådant omotiverat ingrepp. En
systematisk översyn av konkurrensbegränsade regleringar
bör göras i syfte att öka förutsättningarna för konkurrens.

3.7 Sverige måste bli medlem i EG

Sverige är i mycket stor utsträckning beroende av
internationell handel och av att svenska företag kan vara
aktiva utomlands. Moderata Samlingspartiet anser att
frihandeln bör utökas så långt som möjligt.

Sverige bör under året söka medlemskap i EG -- den
Europeiska Gemenskapen. Endast om Sverige blir
fullvärdig medlem av EG kan svenska individer, företag och
institutioner få samma möjligheter, rättigheter och
skyldigheter som gäller för individer, företag och
institutioner inom EG-länderna. Genom medlemskap får
Sverige möjlighet att påverka EG:s framtida utveckling.

Utvecklingen mot en politisk union innebär att EG-
samarbetet stärks och effektiviseras. Det gör det ännu
viktigare att Sverige blir medlem av EG. EG har planer på
att skapa en gemensam valuta. En sådan skulle innebära
stora fördelar för såväl näringslivet som allmänheten.

3.8 Avreglering

Företagare måste för att kunna bedriva sin verksamhet
hålla reda på en mycket stor mängd lagar och bestämmelser.
Vissa av dessa är nödvändiga för att vårt moderna samhälle
skall kunna fungera någorlunda friktionsfritt, men andra
lagar och bestämmelser är onödiga.

Regleringar är kostsamma. Det är angeläget att
förekomsten och konsekvenserna av regler inom olika
områden systematiskt utreds. Detta måste därefter följas av
konkreta förslag till avreglering. Det är också nödvändigt
att varje förslag till ny lag åtföljs av en ordentlig utvärdering
av konsekvenser och kostnader för enskilda individer,
företag och statsmakterna.

3.9 Minskat uppgiftslämnande

I dag samlar staten, till stor del genom
skattemyndigheterna, riksförsäkringsverket och SCB, in en
rad uppgifter från företagen. Det är uppgifter som dels skall
nyttjas för kontroll av företagen, dels utgöra underlag för
offentlig statistik. Många företag måste dessutom
regelbundet lämna uppgifter till andra myndigheter. På
senare tid har även många kommuner börjat infordra
uppgifter från företag.

Alla myndigheter måste, enligt vår mening, beakta att
det är kostsamt för företagen att lämna uppgifter. Det är
dessutom, proportionellt sett, i regel mycket dyrare för ett
litet företag än för ett stort företag. Det är angeläget, även
med hänsyn till statistikens kvalitet, att antalet begärda
uppgifter minskas och att SCB i ökad utsträckning nyttjar
urvalsundersökningar.

3.10 Energiförsörjningen måste säkras

För ett modernt industrisamhälle är god tillgång till
energi en nödvändighet. Högre energipriser påverkar den
energiintensiva industrin, men indirekt skulle hela
näringslivet skadas av höga energipriser.

Politiseringen av energifrågorna under 1970- och 1980-
talet har skapat en fundamental osäkerhet kring
energiförsörjningen. En förtida kärnkraftsavveckling skulle
få mycket stora och negativa ekonomiska och miljömässiga
konsekvenser.

Verkligheten tvingade regeringen att göra en uppgörelse
med folkpartiet och centern som i realiteten innebär att en
kärnkraftsnedläggning inte kommer att kunna inledas
under 1990-talet. Uppgörelsen berör inte årtalet 2010 för
nedläggningen av kärnkraften. Därmed kvarstår
osäkerheten kring elförsörjningen i ett längre perspektiv.

Moderata Samlingspartiet förordar en aktiv miljöpolitik
i stället för en styrande energipolitik. Energipolitiken i dess
traditionella betydelse -- en politik avsedd att styra tillförsel
och användning av energi -- bör snarast avvecklas. Olika
energiformer måste utvecklas utifrån sina ekonomiska
meriter inom ramen för gällande miljökrav. Kärnkraften
skall få användas så länge de stränga säkerhetskraven
uppfylls.

3.11 Fungerande transporter

För näringslivets utveckling är det väsentligt att det finns
goda kommunikationer. Vägunderhållet är eftersatt,
viktiga motorvägssträckor saknas och järnvägsnätet kan
inte möta kundernas krav. Det krävs omfattande
investeringar i väg- och järnvägsnäten under de kommande
åren. Moderata Samlingspartiet föreslår därför att
ytterligare 2,5 miljarder kronor anvisas i årets budget för
sådana åtgärder. Förslag om investeringar i ett mer
långsiktigt perspektiv kommer att framställas i anslutning
till den av regeringen aviserade näringspolitiska
propositionen.

Årets investeringsökning finansieras med medel som
inflyter till följd av den av oss föreslagna försäljningen av
statliga företag.

Goda flygförbindelser är en förutsättning för att företag
i hela landet skall kunna utvecklas. Det behövs en
avreglering av flygtrafiken.

Regeringens politik med ständigt ökande pålagor på
bilismen och försämrade skattevillkor vid bruk av bil
drabbar många företag och anställda hårt. Politiken måste
ta hänsyn till att en stor del av befolkningen måste använda
bil för att kunna fungera såväl i arbetslivet som privat.

3.12 Teknisk kompetens

Kompetensnivån inom det svenska
undervisningsväsendet och på svenska
forskningsinstitutioner är av avgörande betydelse för de
svenska företagens framtida konkurrenskraft. Svensk
forskning måste hålla hög kvalitet. Därför är det viktigt att
slå vakt om en god forskningsmiljö vid universitet och
specialhögskolor. Moderata Samlingspartiet vill att
universiteten skall få större självständighet. Det bör ske
genom att universiteten blir stiftelser med eget kapital.

Sverige måste fullt ut deltaga i de olika europeiska
forsknings- och utvecklingsprojekten.

STU har en viktig uppgift i att främja teknisk forskning
och utveckling. För att detta skall kunna ske krävs att det
vid STU finns en god teknisk och ekonomisk kompetens.

3.13 Företagande i svagt utvecklade landsdelar

För att alla delar av Sverige skall utgöra fungerande
regioner krävs ett livskraftigt näringsliv. I första hand bör
generella metoder nyttjas för att främja företagande i de
delar av landet där utvecklingsförutsättningarna är sämre.
Moderata Samlingspartiet har sedan länge förordat sänkta
arbetsgivaravgifter i Norrlands inland. I den mån särskilt
stöd skall utgå för företagsinvesteringar i svagt utvecklade
landsdelar bör denna hjälp i första hand ges via
länsstyrelserna.

4. Sänkt skattetryck

Skatteomläggningen innebär inte att skattetrycket
sänks -- i stället omfördelas skatterna. De nya reglerna
drabbar småföretagarna särskilt hårt.

Skatteomläggningen driver på inflationen ytterligare,
vilket kommer att medföra svårigheter för de mindre
företagen. Regeringen saknar i dag en trovärdig ekonomisk
politik. Balansproblemen i den svenska ekonomin kommer
att förvärras. Det leder till ytterligare höjda realräntor,
vilket kommer att drabba många småföretag hårt.

Sveriges rekordhöga skattetryck minskar medborgarnas
frihet genom att de själva får disponera en så liten andel av
sina inkomster. Samtidigt försämras den ekonomiska
tillväxten. Vid genomförandet av den nödvändiga
marginalskattereformen motverkades de sänkta
inkomstskatterna av höjningar av andra skatter i
motsvarande mån. Det totala skattetrycket måste nu
sänkas. Moderata Samlingspartiet har föreslagit en
skattereform som innebär en väsentlig sänkning av
skattetrycket under 1990-talet.

Nedan redovisas ett antal skatteförslag, som
sammantagna syftar till att väsentligt förbättra
förutsättningarna för mindre och medelstora företag.

4.1 Sänkta arbetsgivar- och egenavgifter

Arbetsgivaravgifter och egenavgifter har efter hand
blivit allt mindre relaterade till de förmåner de avser
finansiera. De har mer fått karaktären av skatt.

Enligt vår uppfattning bör sambandet mellan förmåner
och socialförsäkringsavgifter successivt återinföras.
Avgiftsuttaget bör reduceras genom att icke
förmånsrelaterade avgifter på sikt slopas.

Moderata Samlingspartiet föreslår inför det kommande
året förändringar inom socialförsäkringsområdet som
möjliggör en sänkning av arbetsgivaravgifterna med drygt
två procentenheter.

Till detta skall dessutom läggas den sänkning av avgiften
som blir följden av vårt förslag om införande av en
arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen. Detta torde röra sig
om en sänkning i storleksordningen 2,5--3 procentenheter.

Sammantaget leder förslagen till en sänkning av
arbetsgivaravgifterna med minst 4,5 procentenheter 1992.

Moderata Samlingspartiet avvisade införandet av en så
kallad särskild löneskatt (motsvarande skattedelen av
socialförsäkringsavgifterna). Denna avgift belastar bland
annat så kallat passiva näringsinkomster och pensionärer
som arbetar efter 65 års ålder. Vi föreslår att skatten
successivt slopas.

4.2 Avveckla arbetslivsfonden

Arbetslivsfonden, som är ett resultat av en tillfällig s.k.
arbetmiljöavgift under slutet av 1989 och 1990, är ett
socialistiskt och byråkratiskt påfund. Tanken är att fonden,
som har 24 regionala kanslier, skall dela ut medel till olika
projekt i arbetslivet.

Arbetslivsfonden bör avvecklas. De återstående medlen
bör kanaliseras tillbaka till företagen genom en temporär
sänkning av arbetsgivaravgiften med 1,5 procentenheter
under 1992. Denna är inkluderad i den tidigare nämnda
arbetsgivaravgiftssänkningen för detta år.

4.3 Rätt till underskottsavdrag

Underskott i en förvärvskälla får i fortsättningen inte
kvittas mot överskott i andra förvärvskällor eller i ett annat
inkomstslag. Underskott skall enbart få kvittas mot
eventuellt framtida överskott i samma förvärvskälla. Denna
åtgärd försämrar förutsättningarna för nyföretagande och
entreprenörskap. Det förekommer ofta att personer som
startar ett företag räknar med att under en inledande
uppbyggnadsperiod kunna kvitta underskott i
näringsverksamheten mot exempelvis tjänsteinkomster.
Risktagandet blir med de ändrade reglerna större och
nyföretagandet kommer att drabbas.

Enligt vår mening bör underskott även i framtiden vara
avdragsgillt mot överskott i andra förvärvskällor och andra
inkomstslag.

4.4 Anpassa förmögenhetsbeskattningen

Sverige har den högsta förmögenhetsskatten bland
OECD-länderna. För många mindre företag är
förmögenhetsskatten ett stort problem, eftersom de
dräneras på pengar som tas ut för att ägaren skall kunna
betala den icke avdragsgilla förmögenhetsskatten.

Kapitalbeskattningen i Sverige måste anpassas till vad
som gäller i våra konkurrentländer. Redan från och med
1992 bör förmögenhetsbeskattningen av arbetande kapital i
mindre och medelstora företag helt avskaffas.
Förmögenhetsskatten i övrigt bör successivt slopas med
början 1992.

Sambeskattning av förmögenheter måste slopas. Den så
kallade begränsningsregeln, som begränsar det totala
uttaget av förmögenhets- och inkomstskatt, måste också
justeras i takt med att marginalskatterna sänks och för 1993
års taxering sättas till 50 procent.

4.5 Anpassa arvs- och gåvobeskattningen

Sveriges internationellt sett mycket höga arvs- och
gåvobeskattning är orimlig och skapar många problem i
samband med generationsskiften.

Enligt vår mening bör arvs- och gåvoskatten efter hand
sänkas till den genomsnittliga nivå som gäller för övriga
nordiska länder.

När det gäller gåvobeskattningen bör från den 1 januari
1992 det skattefria gåvobeloppet höjas från 10.000 kronor
till ett halvt basbelopp, oavsett om beloppet utgörs av
personligt lösöre eller andra tillgångar.

Vi föreslår också förändringar vad gäller värderingen av
aktier för att undvika så kallade ''Sally Kistner-effekter''.
Vidare bör alla OTC-aktier, i likhet med vad som gäller vid
förmögenhetsbeskattningen, tas upp till 30 procent av
substansvärdet. I samband med generationsskiften bör
värdet av arbetande kapital inte bli föremål för arvs- och
gåvobeskattning. Successiva överlåtelser måste i detta
avseende kunna ske skattefritt.

4.6 Skatt på realisationsvinster

Den nominellt beräknade realisationsvinst som
uppkommer vid försäljning av näringsfastigheter skall
beskattas med 30 procent. En schablonregel, som
alternativt medför en skatt på 27 procent av
försäljningspriset, har införts. Nivån på skatteuttaget är
alltför högt.

I ett första steg bör anskaffningsvärdena
inflationsskyddas. Vid beräkning av den skattepliktiga
vinsten skall omkostnadsbeloppet indexuppräknas från
första året.

Aktievinstbeskattningen bör så långt möjligt
harmoniseras med vad som gäller i omvärlden.
Beskattningen av vinster på så kallade långtidsinnehav har
emellertid i stället skärpts kraftigt genom att den nominellt
beräknade vinsten beskattas med 30 procent. Vad avser
kapitalvinster skall anskaffningsvärdet indexuppräknas så
att beskattning sker av den verkliga vinsten -- ej av
inflationsvinster. Alternativt kan skattesatsen sänkas till 15
procent. Efter en viss tid bör skattefrihet inträda.

4.7 Bolagsbeskattningen

Den reformering av bolagsbeskattningen som nu
genomförts av riksdagen överensstämmer i sina huvuddrag
med förslag Moderata Samlingspartiet framlade i riksdagen
redan i mitten av 1980-talet. Vi motsatte oss emellertid vid
riksdagsbehandlingen den skärpning av skatteuttaget som
skedde utöver företagsskatteutredningens ursprungliga
förslag. Vi har dessutom på vissa andra punkter velat
fullfölja förslag från företagsskatteutredningen.

Enligt vår mening bör den av utredningen föreslagna
nuvärdeavskrivningen och möjligheten att avsätta medel till
periodiseringsfonder införas. Det så kallade
inkuransavdraget vid lagervärdering bör vidare höjas från
tre till fem procent i enlighet med vad
företagsskatteutredningen ursprungligen föreslagit.

Företagsskatteutredningen föreslog vidare en extra
avsättningsmöjlighet som ett stöd för små och nystartade
företag på 20 procent av lönesumman upp till 25 basbelopp.
Enligt vår uppfattning bör reserveringsmöjligheterna
utformas så att den gäller oavsett om det egna kapitalet eller
lönesumman valts som bas för reserveringarna. Regeringen
bör snarast återkomma till riksdagen med förslag som
innebär att den extra reserveringsmöjligheten också får
beräknas med lönesumman som bas.

Det finns inte några sakliga skäl till varför
aktieutdelningen skall dubbelbeskattas till skillnad från
andra kapitalinkomster. Dubbelbeskattningen av
aktieutdelningar bör således med början 1992 successivt
slopas genom införande av avräkning för erlagd bolagsskatt
vid beskattningen av aktieägaren.

Särskilda spärregler har införts vad beträffar
aktieutdelningar och vinster på aktieinnehav i så kallade
fåmansbolag. Dessa spärregler har fått en utformning som
är diskriminerande. Självfallet leder den skärpta
beskattningen av exempelvis vinster från mindre och
medelstora företag till ett lägre nyföretagande. Regeringen
bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till
lindringar av de spärreglerna.

4.8 Beskattning av egenföretagare

Reglerna för beskattning av enskilda näringsidkare har
inte fått en tillfredsställande utformning i och med den nya
skatteomläggningen. Reserveringsmöjligheterna bör
förbättras genom att egenföretagarens egen inkomst skall få
ingå i SURV-underlaget. Avsättning med SURV
(skatteutjämningsreserv) skall enligt vår mening få ske med
antingen 30 procent på ingående eget kapital och 20 procent
av inkomster för beskattningsåret eller med 30 procent på
ingående kapital och 15 procent av årets lönesumma.

Inom kort bör dessutom egenföretagarna få möjlighet
att tillämpa samma reserveringsmöjlighet som gäller inom
bolagssektorn. Regeringen har att fortsätta att utreda
frågan om en så kallad särskild redovisningsmetod. Enligt
vår mening bör denna metod läggas till grund för en lösning
av problemet med egenföretagarnas
reserveringsmöjligheter. Handelsbolagen får inte göras till
självständiga dubbelbeskattade skattesubjekt. Då skulle en
viktig företagsform i realiteten försvinna. Nuvarande
principer för beskattning bör lämnas oförändrade.

4.9 Brutet räkenskapsår

I och med skatteomläggningen införs krav på övergång
från brutet räkenskapsår till räkenskaper per kalenderår.
Detta leder till avsevärda problem för de företagare vars
verksamhet är så upplagd att brutet räkenskapsår är ett
naturligt sätt för redovisning. Redovisningsbyråer kommer
också att få problem att klara sina uppgifter. Enligt vår
uppfattning bör det även i fortsättningen vara tillåtet för
enskilda närningsidkare att ha brutet räkenskapsår.

4.10 Räntefördelning

Regler om så kallad räntefördelning inom enskild
näringsverksamhet har införts. Det innebär att ränteutgifter
i vissa fall skall föras över från näringsverksamhet till
inkomst av kapital med lägre avdragsvärde som följd.
Reglerna har kritiserats starkt i samband med
remissförfarandet inför skatteomläggningen. Enligt vår
mening bör reglerna om räntefördelning helt avskaffas.

4.11 Sänkt preliminär B-skattesats

Det preliminära B-skatteuttaget bör sänkas från 110
procent till 100 procent av föregående års skattskyldighet.

4.12 Egen bil i tjänsten

Många företagare och anställda har drabbats av de nya
skattereglerna som gör det oförmånligt att använda egen bil
i tjänsten. Det skulle vara olyckligt om företagen var
tvungna att hålla särskilda bilar för körningar i tjänsten.
Avdragsrätten bör baseras på den verkliga kostnaden att
använda bilen i tjänsten.

4.13 Energibeskattning

Nuvarande energiskatter bör helt avskaffas. I stället bör
en koldioxidbaserad beskattning av fossila bränslen
införas.

5. Förstärkt rättssäkerhet vid beskattningen

Den enskilde skattebetalarens rättsliga ställning i
förhållande till skattemyndigheterna är i viktiga avseenden
alldeles för svag. Det bidrar också till att medborgarna får
bristande respekt för gällande regler.

I en särskild motion föreslår vi väsentliga förändringar i
syfte att öka skattebetalarnas rättssäkerhet.

5.1 Tolkningsföreträde för skattebetalarna

Även om skattelagstiftningen bör göras tydligare kan
oklara situationer uppstå. Om inte lagstiftningen,
förarbeten eller tidigare praxis ger klart belägg för hur en
fråga skall avgöras bör taxeringen fastställas till den
skattskyldiges fördel.

5.2 Avskaffa generalklausulen

Den nuvarande lagen mot skatteflykt, den sk
generalklausulen, innebär att den enskilde inte kan förutse
hur en viss transaktion kommer att bedömas. Lagen ger
upphov till rättsosäkerhet och bör avskaffas.

5.3 Ersättning för kostnader i skattemål

Det bör införas en ovillkorlig rätt till ersättning för
biträdeskostnader och dylikt för den som vinner ett
skattemål. Även i fall där den skattskyldige delvis vinner
eller förlorar skall ersättning kunna utgå.

5.4 Skadestånd vid felaktig myndighetsutövning

Om en myndighet, som t ex skattemyndigheterna,
handlar fel bör den drabbade kunna få skadestånd.

5.5 Avskaffa bevissäkringslagen

Det finns en uppenbar risk att rättssäkerheten kommer
i fara vid bruk av bevissäkringslagen. Bestämmelserna om
husrannsakan räcker för att agera mot verkliga
skattebrottslingar. Bevissäkringslagen bör därför
avskaffas.

5.6 Reformerad betalningssäkringslag

Riksdagen ändrade under 1989 betalningssäkringslagen.
De förbättringar som därmed uppnåddes är emellertid inte
tillräckliga.

Den skada en skattebetalare faktiskt lidit till följd av
felaktigt beslut om betalningssäkring skall ersättas fullt ut.

5.7 Lex Hjortberg

S.k. Hjortberg-fall måste undvikas. En uppdragsgivare
bör inte kunna åläggas betalningsansvar för
preliminärskatter och sociala avgifter om uppdragstagaren
vid avtalets ingående är registrerad för betalning av
preliminär B-skatt eller för mervärdeskatt.
Betalningsansvar skall inte heller gälla ersättning som
uppenbarligen är intäkt av jordbruk eller rörelse.

5.8 Slopat skatteansvar vid stöld och rån

Det är inte rimligt att den enskilde företagaren fullt ut
skall erlägga inkomstskatt, egenavgift och mervärdeskatt i
samband med stöld och rån av influtna kontanter i
näringsverksamhet.

I den mån inte försäkring täcker uppkomna förluster i
samband med sådana brott måste näringsidkaren ha rätt till
avdrag för uppkommen förlust.

6. Riskkapitalförsörjning för tillväxtföretag

En stor del av vårt näringsliv består av företag, som inte
är noterade på någon marknadsplats. De flesta faller in
under begreppet fåmansbolag. Deras kapitalförsörjning
sker främst genom kreditinstituten men till en del även
genom olika statliga fonder och organ.

Ett exempel på hur skattefördelar i kombination med ny
marknadsstruktur bidragit till en bättre riskkapitalmarknad
för de litet större småföretagen är den s.k. OTC-börsen. De
mindre småföretagen saknar dock fortfarande en bra form
för riskkapitalförsörjning.

6.1 Villkorslån

Den internationella rörligheten av kapitalet kräver att
villkoren för att investera i svenskt nyföretagande inte är
sämre än de som gäller för att investera i motsvarande
utländska företag. I de flesta länder gynnas nyföretagandet
genom olika former av förmånliga skatteregler. I bl.a.
Storbritannien och USA finns ett system för villkorslån eller
vinstandelslån som har möjliggjort de sk
VentureCapitalföretagens ofta framgångsrika och nyttiga
verksamhet.

I Sverige kan för närvarande endast Industrifonden och
staten lämna särskilda ''villkorslån'' till riskfyllda projekt.
Lånen är skattepliktiga för mottagaren -- och bör
följaktligen vara avdragbara för givaren -- och kan därmed
kvittas mot utvecklingskostnader eller andra
initialkostnader i projekten.

Fördelen med villkorslånet för mottagaren är att
balansräkningen krymps (lägre redovisade lån på
passivsidan och aktiverade utvecklingskostnader på
aktivsidan av balansräkningen) samtidigt som lånen
återbetalas i form av vinstandelar eller royalty på projekten
endast i den mån sådana uppstår.

Fördelen för långivaren är att riskexponeringen blir
mindre än annars genom att lånen blir skattemässigt
avdragbara i samband med att de betalas ut och skatt
erläggs först när vinsterna verkligen uppstår.

Det är angeläget att enskilda företag och personer kan
lämna någon form av villkorslån/vinstandelslån.

6.2 Avreglerad börshandel

Börsmonopolet bör upphävas. Det bör bli möjligt att
handla med aktier vid olika börser av skilda slag i Sverige.
Därmed ges möjligheter för aktiehandel även i mindre
bolag.

7. En fungerande arbetsmarknad

Den ekonomiska krisen avspeglar sig i en snabbt ökande
arbetslöshet. Arbetslöshetsproblemet kan inte lösas genom
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är en förändrad
politik på ett stort antal områden som kan återställa
företagens konkurrenskraft och därmed trygga
arbetstillfällen.

Oberoende av konjunkturerna fungerar den svenska
arbetsmarknaden dåligt. Det krävs reformer på ett antal
områden.

7.1 Reformerad sjukförsäkring

Socialdemokraternas vankelmod beträffande
sjukförsäkringen omöjliggjorde att en arbetsgivarperiod i
sjukförsäkringen infördes redan i år. Riksdagen har dock
tagit ställning för en arbetsgivarperiod fr.o.m. nästa år. Det
är viktigt att socialdemokraterna inte får tillfälle att
förhindra detta genom att ändra uppfattning ytterligare en
gång.

Arbetsgivarperioden och den sänkta ersättningsnivån
kommer dels att ge incitament för arbetsgivaren att
upprätthålla en god arbetsmiljö, dels bidra till att stävja
dagens missbruk av sjukförsäkringssystemet. I samband
med införandet av arbetsgivarperioden skall
arbetsgivaravgiften sänkas i motsvarande mån. Detta
innebär bland annat en minskad kostnadsbelastning på
företag med låg sjukfrånvaro.

7.2 Reformerad arbetsskadeförsäkring

Antalet ersättningsberättigade arbetsskador ökar
kraftigt. Nuvarande system är otillfredsställande. Det ger
inte några ekonomiska incitament till företag med god
arbetsmiljö. Allt fler sjukdomar och skador klassificeras
som arbetsskador även om det inte finns ett klart samband
med en yrkesverksamhet.

Den nuvarande arbetsskadeförsäkringen bör ersättas
med en lagstadgad skyldighet för arbetsgivaren att teckna
en arbetsskadeförsäkring för sina anställda.
Försäkringsbolagen skall i konkurrens kunna erbjuda olika
försäkringslösningar inom ramen för en lagreglering av de
grundläggande villkoren. Premiesättningen kommer att
återspegla den förväntade skaderisken på arbetsplatsen.

7.3 Arbetslöshetsförsäkring för alla

Det är viktigt att den nuvarande fackföreningsanknutna
arbetslöshetsförsäkringen ersätts av en allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring för alla förvärvsarbetande.

7.4 Flexibel arbetstid och semester

Arbetstids- och semesterlagstiftningen behöver
moderniseras och avregleras. Det krävs mer flexibilitet och
valfrihet både för att säkerställa de anställdas önskemål och
produktionens krav. Större utrymme måste ges för enskilda
arbetstagare och arbetsgivare att själva komma överens om
semesterns omfattning och om arbetstidens längd och
förläggning. Hälso- och säkerhetsaspekterna skall vara
utgångspunkten för lagstiftningen.

Den av socialdemokraterna genomdrivna förlängningen
av den lagstadgade semestern till sex veckor är skadlig för
den svenska ekonomin. Den dåliga
produktivitetsutvecklingen ger inte underlag för kollektivt
beslutade sänkningar av den arbetade tiden. Men även om
så hade varit fallet finns det ingen anledning att tillgripa
lagstiftning. Den förlängning med två dagar som redan har
genomdrivits bör upphävas redan under 1991. Redan
intjänad semestertid berörs emellertid inte av detta.

Dessutom är det viktigt att de s.k. ledighetslagarna blir
föremål för översyn.

7.5 Avmonopolisera arbetsförmedlingen

Det lagstadgade förbudet mot fristående
arbetsförmedlingar måste upphävas. Genom
arbetsförmedlingar vid sidan om den statliga blir det lättare
för arbetsgivare och arbetssökande att finna varandra.
Specialiserade arbetsförmedlingar kan också uppstå.

Det måste också vara möjligt för företag specialiserade
på personaladministrativa och liknande tjänster att
rekrytera personal för sina uppdragsgivares räkning.

7.6 Åtgärder inom arbetsrätten

I de flesta småföretag finns det goda och naturliga
relationer mellan företagaren och de anställda. Det är
naturligt att alla som arbetar i ett litet företag strävar efter
att företaget skall fungera så bra som möjligt. Företagaren
och de anställda kan ofta på ett enkelt och informellt sätt
lösa olika problem. ''En småföretagare administrerar inte
sin personal -- han talar med sina anställda.''

Ibland uppstår emellertid konflikter som kräver att man
måste söka stöd i den arbetsrättsliga lagstiftningen. Lagarna
är emellertid komplicerade. Arbetsrättsliga lagregler måste
utformas så att arbetstagare, deras fackliga företrädare och
arbetsgivarna på förhand vet vilka regler som skall gälla.
Lagstiftningens omfattning skall främst avgöras utifrån
rättssäkerhetsaspekter -- i övrigt bör parterna genom avtal
komma överens om vilka regler och villkor som skall gälla.

7.6.1 Negativ föreningsrätt

Arbetstagare bör på samma sätt som hon eller han har
lagstadgad rätt att vara med i en facklig organisation också
ha rätt att gå ur eller stå utanför en facklig organisation.
Detta kallas negativ föreningsrätt. Denna bör, enligt vår
mening, inskrivas i grundlagen.

7.6.2 Fackliga stridsåtgärder

Erfarenheterna från en del konflikter på
arbetsmarknaden under de senaste åren visar tydligt att
reglerna kring arbetskonflikter måste förändras.

Den sk 200-kronors-regeln innebär att en arbetstagare
som deltar i en olovlig strejk eller annan olovlig stridsåtgärd
inte behöver böta mer än 200 kronor. Det var en summa
som infördes redan på 1930-talet. I dag är det ett alldeles för
litet belopp för att verka avhållande. De böter som
arbetsdomstolen utdömer bör stå i överensstämmelse med
den skada som den olovliga konflikten orsakat. 5 000
kronor bör utgöra den övre gränsen för skadeståndet.

Vissa fackliga organisationer kräver att även
ensamföretagare skall teckna kollektivavtal. Det är i sig en
orimlig ståndpunkt, eftersom hon eller han saknar
anställda. Det händer också att fackliga organisationer
använder sig av blockadvapnet mot ensamföretagare och
företag som bara har familjemedlemmar anställda. Denna
form av blockader bör över huvud taget inte få förekomma.

Det förekommer också att blockad riktas mot företag
där ingen av de anställda är eller önskar vara medlem i den
fackliga organisationen och ingen heller önskar att
arbetsgivaren tecknar kollektivavtal. Det är oacceptabelt.
Regler för fackliga blockader bör därför fastställas.

7.6.3 Avskaffa vetorätten

Rätten för en facklig organisation att inlägga veto mot
att arbetsgivaren utnyttjar ett entrepenadföretag innebär i
realiteten rätt för dessa fackliga organisationer att utfärda
näringsförbud.

Ekonomisk brottslighet bör bekämpas med rättsliga
processer, inte genom att de fackliga organisationerna skall
få sätta sig till doms över olika företag. Reglerna om facklig
vetorätt bör avskaffas.

7.6.4 Ett entydigt arbetstagarbegrepp

Arbetstagarbegreppet är centralt. I dag är det emellertid
oklart t.ex. när en uppdragstagare övergår till att bli
arbetstagare. Detta innebär en rättsosäkerhet. Det är också
orimligt att det finns olika definitioner för arbetstagare
inom arbetsrätt, skatterätt och i reglerna för att betala
socialförsäkringsavgifter. Det är nödvändigt att det skapas
ett entydigt arbetstagarbegrepp.

7.6.5 Flexiblare anställningsregler

Provanställning bör få tillämpas under sex månader. Det
förutsätter att den nuvarande lagens regler blir generellt
verkande. Ett ökat utnyttjande av provanställning är till
fördel både för företagen och för de grupper som har en
svag ställning på arbetsmarknaden. För personer med
särskilda svårigheter att få fotfäste på arbetsmarknaden bör
dessutom provanställningstiden, under vissa
förutsättningar, kunna utsträckas till tolv månader.

Reglerna för anställning vid arbetstoppar är besvärliga.
I många fall är företag omedvetna om att vissa tillfälligt
anställda kan ställa krav på att bli tillsvidareanställda. Det
är t.ex. inte möjligt att två somrar i rad anställa en
universitetsstuderande om denne också arbetar
mellanliggande jul. Den s.k. tvåårsregeln bör upphävas så
att tillfällig anställning vid arbetstoppar i upp till sex
månader per år möjliggörs.

Turordningsreglerna vid driftsinskränkningar är svåra
att följa. Det strikta kravet på att låta anställningstiden vara
avgörande medför att företaget kan tvingas säga upp
arbetstagare som är viktiga för företagets fortsatta
överlevnad. Lagen bör omarbetas så att större hänsyn kan
tas till behovet att behålla en personalstyrka som är lämplig
med tanke på företagets framtida verksamhet.

Vidare bör undantagskretsen i LAS utvidgas till att
omfatta fler kategorier av arbetstagare, t.ex. viktiga chefer
eller experter. Möjligheterna att i stället träffa avtal bör
utvidgas så att dessa, om de själva samtycker, får avstå från
tillsvidareanställning.

7.7 Företagsanpassad yrkesutbildning

Den praktiska yrkesutbildningen i Sverige befinner sig i
en kris. Få skolor har möjlighet att ge eleverna utbildning
på den typ av avancerad utrustning som många företag i dag
utnyttjar. Den starka bindningen till den traditionella
skolan gör också att många elever som genomgått en vanlig
praktisk yrkesutbildning är främmande för den miljö de
möter ute på arbetsplatserna.

Vi har föreslagit att en väsentlig del av den praktiska
yrkesutbildningen skall ske i samspel mellan skola och
företag. Eleverna skall knytas till ett eller flera företag
under utbildningstiden. Huvuddelen av den praktiska
undervisningen och handledningen skulle ske ute på
företagen. De teoretiska inslagen skall skolan svara för.

8. Reformera den offentliga sektorn

Mer än en tredjedel av arbetskraften arbetar inom den
offentliga sektorn. Antalet anställda i kommuner och
landsting har ökat kraftigt under 1970- och 1980-talet. Trots
detta befinner sig stora delar av den offentliga sektorn i kris.
Sjukvårdsköerna, daghemsköerna, eftersatt vägunderhåll,
bristen på lärare och poliser är bara några exempel på
kristecknen inom den offentliga sektorn.

Det finns vissa uppgifter som bara statsmakterna kan
klara, men stora och viktiga delar av verksamheten i dagens
offentliga sektor kan skötas i enskild regi. Detta hindrar
inte att vissa väsentliga verksamheter kan vara offentligt
finansierade.

Det är nödvändigt att reformera den offentliga sektorn --
endast då kan effektiviteten i hela den svenska ekonomin
förbättras.

8.1 Bryt de offentliga monopolen

Den näringsfrihet och avreglering som kommit den
enskilda sektorn till del saknas nästan helt på den offentliga
sidan. Näringsfrihet existerar knappt. Regleringar och
byråkrati omöjliggör till stor del ännu konkurrens och
marknadsstyrning.

De anställda i dagens offentliga sektor bör få möjlighet
att förverkliga sina idéer, drömmar och förslag som enskilda
entreprenörer. Då kan nya metoder och tänkesätt införas.
Näringsfrihet måste råda även inom denna sektor.

Mycket av verksamheten i dagens offenliga sektor kan
liknas vid tjänsteföretag. Personalen är ofta den
huvudsakliga tillgången i dessa företag. Det är därför
verksamhet som ofta lämpar sig för att vara helt eller delvis
personalägd.

8.2 Bryt de kommunala konkurrensbegränsningarna

I dag bedriver kommunerna en omfattande verksamhet
i egen regi. Erfarenheterna från både Sverige och utlandet
visar att genom utläggning av olika serviceuppgifter på
entreprenad till privata företag kan kommunerna dels sänka
kostnaderna, dels förbättra servicen för kommuninvånarna.
Samtidigt får kommunerna därmed möjlighet att främja
framväxten av småföretag som leverantörer och
entreprenörer.

8.3 Kommuner skall inte vara företagare

Många kommuner och landsting bedriver nu kommunal
verksamhet i bolagsform. Det är förklarligt, men tyvärr
innebär detta att gränsen mellan kommunal och privat
verksamhet ofta blir oklar. Genom subventioner kan
offentlig verksamhet direkt konkurrera med privata
företag. Detta är olämpligt.

Trots att det inte är en kommunal uppgift finns det
kommuner som gått in som ägare i industri- och
entreprenadföretag. I vissa fall gör kommunerna det i
uppenbart trots mot domstolar, som förklarat det
kommunala ägandet olagligt. I andra fall har kommunerna
med skattemedel subventionerat driften av en del
krisföretag. Kommuner kan inte långsiktigt förbättra
bygdens utvecklingsmöjligheter eller säkra sysselsättningen
genom att använda skattepengar för att subventionera
företag. Kommunlagstiftningen bör entydigt förbjuda
kommuner att engagera sig i normala affärsdrivande
företag.

8.4 Revidera plan- och bygglagen

I plan- och byggnadslagstiftningen har kommunerna ett
kraftfullt maktinstrument för att påverka etablering av vissa
sorters kommersiell verksamhet. Kommunerna bör t ex inte
ha möjlighet att förbjuda eller ytbegränsa livsmedelshandel
med hänsyn till, som det heter, ''lämplig
samhällsutveckling''. Det är därför nödvändigt att en
skyndsam revision av lagstiftningen genomförs.

9. Hänvisningar

Konkreta yrkanden vad gäller flera av de i motionen
berörda områdena framförs i separata parti- och
kommittémotioner.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
avveckling av den s.k. Småföretagsfonden i enlighet med
vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående utformningen av lagar och
regler med hänsyn till möjligheterna att starta och driva
företag,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående utvärdering av
konsekvenserna av lagförslag,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående myndigheters krav på
uppgiftslämnande från företag,2]

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de små och medelstora
företagens betydelse för den ekonomiska utvecklingen i
Sverige,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag med
innebörden att arbetande kapital i små och medelstora
företag undantas från förmögenhetsskatt fr.o.m.
inkomståret 1992 i enlighet med vad som anförts i
motionen,3]

[att riksdagen beslutar att den s.k. begränsningsregeln
för uttag av förmögenhets- och inkomstskatt vid 1992 års
taxering skall fastställas till 50

% i enlighet med vad som anförts i motionen,3]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag med
innebörden att arbetande kapital i små och medelstora
företag undantas från arvs- och gåvobeskattning i enlighet
med vad som anförts i motionen,3]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om att regeln
om 30

% reduktion för företagsförmögenhet skall gälla även
för successiva överlåtelser vid gåvobeskattning,3]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående reserveringsmöjligheter
för små företag,3]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående spärregler vid beskattning
av fåmansföretag,3]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående reserveringsmöjligheter
för egenföretagare,3]

[att riksdagen beslutar att det preliminära B-
skatteuttaget skall sänkas till 100

% av föregående års skatteuttag,3]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående privat verksamhet inom
det som i dag är offentlig sektor,2]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar
i kommunallagstiftningen i syfte att förhindra kommunala
engagemang i normala affärsdrivande företag i enlighet
med vad som anförts i motionen.1]

Stockholm den 23 januari 1991

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Ingegerd Troedsson (m)

Anders Björck (m)

Görel Bohlin (m)

Rolf Clarkson (m)

Rolf Dahlberg (m)

Ann-Cathrine Haglund (m)

Gunnar Hökmark (m)

Gullan Lindblad (m)

Bo Lundgren (m)

Arne Andersson (m)

Sonja Rembo (m)

i Ljung

1 1990/91:K232

2 1990/91:Fi704

3 1990/91:Sk352