Företagsklimatet

Motion 2002/03:N263 av Eva Flyborg m.fl. (fp)

Sammanfattning

I denna motion presenterar Folkpartiet förslag till hur företagsklimatet radikalt kan förbättras i Sverige. Företagandet är grunden för de välståndsbildande krafterna som innebär att sysselsättning och välfärd långsiktigt kan tryggas. Insatser måste till på en hel rad områden för att ett bättre företagsklimat skall kunna växa fram. Det gäller följande områden:

• Lägre skatter för fler jobb

• Minskat krångel och enklare regler för företagarna

• Bättre konkurrens och rent spel på marknaden

• En likabehandling av företagare och anställda i trygghetssystemen

• Skapa möjligheterna för att fler kvinnor och invandrare skall kunna bli företagare

• Frihandel

Sammantaget skulle en sådan politik leda till att den grundläggande strukturen i Sverige skulle förändras, så att vi får många företag och då speciellt små som vill och kan växa. Sverige har västvärldens mest konjunkturkänsliga offentliga finanser. I kombination med storföretagsberoendet gör det oss mycket utsatta för konjunktursvängningarna. Detta är en farlig situation som till sist drabbar den gemensamma välfärden.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 7

Innehållsförteckning 8

Förslag till riksdagsbeslut 9

Företagsamhet – grundbulten för det svenska samhället 11

Passiv regering 11

Svensk företagsstruktur – en process i ständig utveckling 12

Sänkta skatter för ett ökat företagande 12

Minska krånglet för att skapa fler företagare 13

Hävda den fria konkurrensen 14

Frihandel för att hävda den fria konkurrensen internationellt 16

Lika regler för företagare och anställda 18

Alla som vill måste kunna bli företagare 19

Offensiv forsknings- och utbildningspolitik 19

Anslagsfrågor 20

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om företagspolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkt skatt på företagande.1

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att nystartade små företag skall kunna få skjuta upp bolagsskatten i fem år.1

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fåmansbolagsreglerna.1

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om minskat krångel för företagande.1

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett mätbart mål för förenklingsarbetet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den fria konkurrensen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en försäljning av statliga företag.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett kriminaliserande av karteller.

10. Riksdagen beslutar att upphäva det s.k. Leniencyprogrammet i konkurrenslagstiftningen.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om frihandel.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lika regler för företagare och anställda i trygghetssystemen.2

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kvinnors och invandrares möjligheter att kunna starta företag,

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om forskningen och utbildningens betydelse för företagande. 3

1 Yrkandena 2–4 hänvisade till SkU.

2 Yrkande 12 hänvisat till SfU.

3 Yrkande 14 hänvisat till UbU.

1. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 24 Näringsliv enligt uppställning:

Anslag	Regeringens förslag	Anslagsförändringar
38:14 Rymdverksamheten	512 855	-100 000
38:16 Konkurrensverket	75 809	+10 000
38:17 Konkurrensforskning	6 479	+6 000
38:20 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m.	25 000	-25 000
39:6 Näringslivsutveckling för Östersjöregionen	200 000	-200 000
40:5 Åtgärder på konsumentområdet	16 025	+5 000
26:2 Verket för innovationssystem: FOU	1 035 541	-100 000
Summa för utgiftsområdet	3 542 675	-404 000

Företagsamhet – grundbulten för det svenska samhället

Att driva ett företag borde vara det naturligaste som finns. Man löser ett problem åt andra människor och får något i utbyte för det. Företagandet är också det som bär upp välfärden. Utan företag skulle vi inte ha råd med sjukvård, äldreomsorg och skolor. Framgångsrika företag kräver också drivkraftiga entreprenörer – människor – som står bakom företagen. Det kräver också att det finns tillgång på kapital att satsa och ta risker med. Allt detta kan tyckas vara självklart, men så är det inte.

Den senaste högkonjunkturen med IT-sektorn i spetsen borde ha varit det tillfälle då Sveriges företagspolitik fick den vitaminkick som behövdes och som gjorde att de långsiktiga strukturproblemen i den svenska ekonomin försvann. Så blev det dock inte. Vi sitter fortfarande fast i en situation med västvärldens mest konjunkturkänsliga offentliga finanser. I kombination med storföretagsberoendet gör det oss mycket utsatta för svängningar i konjunkturen. Andelen företagare i Sverige är fortfarande låg i jämförelse med många andra länder och nyföretagandet har sjunkit rejält under en följd av år. Enligt Jobs and Society är nedgången hittills i år 2,9 procent. Händer inget radikalt så kommer vi så småningom till en situation där inga nya företag alls startas. Detta är en farlig situation som till sist drabbar den gemensamma välfärden.

Att den svenska ekonomin är alltför beroende av storföretag ser man på reaktioner på deras delårsrapporter som resulterar i kursfall, ras för kronan och stigande räntor. Detta om något visar på att vi måste ha fler små och medelstora företag i Sverige! Småföretag är t ex betydligt mindre benägna att säga upp folk vid nedgångar. Vem vill göra sin kompis arbetslös? Då drar man hellre ner på annat för att företaget skall kunna överleva. Det är detta beteende som gör småföretagaren till den hjälte som Mona Sahlin så länge förgäves letat efter och därför måste Sverige få fler små och växande företag.

Folkpartiet anser att företagspolitiken i Sverige måste läggas om i en riktning så att det blir avsevärt lättare att starta och driva företag. Detta är av yttersta vikt då vi anser att företagande är grunden för de välståndsbildande krafterna. Dit når vi genom sänkt skatt på företagande, färre och enklare regler samt ett hävdande av den fria konkurrensen. Förslag om detta presenteras i denna motion. Vi är medvetna om att det behövs insatser inom andra politikområden för att förbättra företagsklimatet ytterligare såsom inom trafik-, bostads- och arbetsmarknadssektorerna. Förslag på dessa områden finns i våra motioner på respektive områden.

Passiv regering

Regeringen har totalt kapitulerat när det gäller åtgärder för att förbättra företagsklimatet i Sverige. Under hela den förra mandatperioden pratade och pratade Näringsdepartementet om företagsamhet, men de skarpa förslagen lyste med sin frånvaro, trots Småföretagsdelegation och den s k Simplexgruppen. Det enda som kom ut från regeringen var käcka utspel om att det skall bli svårare att lägga ned företag eller beslut om förtida nedläggning av funktionsdugliga kärnkraftverk till förmån för importerad smutsig kolkraftsel. Tyvärr ger varken valresultatet, regeringsförklaringen eller budgeten något hopp om förbättring. Åtgärder som skulle förbättra företagsklimatet lyser med sin frånvaro.

Svensk företagsstruktur – en process i ständig utveckling

Det svenska näringslivet ändras, utvecklas och omstruktureras hela tiden. För drygt hundra år sedan var fortfarande en stor del av arbetskraften sysselsatt inom skogs- och jordbruk. Under förra seklet så var det den tunga basindustrin som t ex verkstadsindustrin som dominerade. Dagens samhälle brukar å sin sida kallas informations- eller tjänstesamhället. Branscher som turism och IT har en allt större betydelse för det svenska näringslivet och hänsyn måste tas till detta. Men detta innebär inte att det inte finns företag inom de gamla branscherna. Tvärtom är det viktigt att näringslivet präglas av en mix av nya och gamla företag.

Företagspolitiken bör därför utformas på ett sådant sätt att skattesystem, regelverk m.m. uppmuntrar alla former av företagsamhet.

Sänkta skatter för ett ökat företagande

Det måste bli billigare att vara företagare. Därför måste skatterna på företagande sänkas. Skattesänkningar måste därför komma till på flera områden, såsom arbete och kapitalbildning. Grundidén är att det måste bli lönsamt att arbeta, spara och ta risker.

En sektor, som Folkpartiet anser är extra viktig att uppmärksamma för att få fler företag, är tjänstesektorn och de hushållsnära tjänsterna som är i behov av särskilda skattelättnader och regelförenklingar.

Det statsfinansiella läget gör att alla våra förslag inte kan genomföras nu, men Folkpartiet vill se skattesänkningar på följande områden:

• Reglerna som styr fåmansbolagen måste förenklas. De är idag alldeles för krångliga och utgör en stor frustration för många småföretagare. Folkpartiet anser att de måste reformeras så att ett belopp motsvarande en medelinkomst beskattas som arbetsinkomst, resterande som kapital.

• Värnskatten måste tas bort. Det måste löna sig att arbeta! Regeringen har lovat att denna skatt skall tas bort men lägger inga förslag i frågan.

• Dubbelbeskattningen på aktier måste slopas. Det är en av de viktigaste åtgärderna för att långsiktigt förbättra tillgången på riskvilligt kapital för småföretagen.

• Förmögenhetsskatten måste sänkas för att på sikt helt slopas. I dag är det vanliga småhusägare och aktiesparare som betalar denna specialskatt för de rika, medan 17 av 18 börsmiljardärer får kraftig nedsättning av skatten. I en internationaliserad värld ter sig denna skatt alltmer omöjlig. Ett första steg vore att snarast avskaffa sambeskattningen när det gäller förmögenhetsskatt.

• Sänk arbetsgivaravgifterna. Det måste bli billigare att anställa. Den sänkning av arbetsgivaravgifterna som Folkpartiet föreslår är viktigast för de mindre företagen.

• Inför rejäla skattelättnader för hushållstjänster. Folkpartiet föreslår en rejäl skattelättnad, som innebär att priset på hushållstjänster kan halveras. Med detta förslag kan tjänsterna bli tillgängliga också för hushåll med normala inkomster och svarta jobb som tyvärr är vanligt förekommande bli vita. De som utför arbetena som blir vita skulle få pensionsgrundande inkomster, dra in skattepengar till staten, pengar som idag stannar i den svarta ekonomin.

• Nystartade småföretag bör kunna få uppskov med bolagsskatten i 5 år, så länge pengarna inte tas ur företaget. Detta underlättar för företagen att växa med hjälp av eget kapital, vilket de flesta småföretagare önskar. En helt dominerande andel av småföretagarna anser att bolagets egna vinstmedel är den viktigaste finansieringskällan, före både banklån och leveranskrediter.

• Ge F-skattsedel till alla som så önskar och inför ett enklare deklarationsförfarande för företagare.

Minska krånglet för att skapa fler företagare

Det är alldeles för krångligt att vara företagare idag. Regelverket är omfattande och invecklat. Kostnaden för ett svenskt företag med 1–19 anställda för att administrera skatte-, arbetsmarknads- och miljöreglerna är ca 30 000 kronor per anställd och år. För företag med mellan 20 och 49 anställda ligger kostnaden på ca 21 000 kronor per anställd och år medan den relativa kostnaden för företag med upp till 500 anställda ligger på ca 6 000 kronor per anställd och år.

Överför vi dessa siffror till alla företag så ligger företagens kostnader för att administrera lagar, regler och föreskrifter på minst 50 miljarder kr/år. Till detta kommer att företagen har ca 20 000 sidor företagsregler att hålla reda på. Detta är något som också regeringen själv nu bekräftar. I regeringens senaste skrivelse om regelförenklingsarbetet (skr. 2002/03:8) sägs det att den s.k. Simplexgruppen dagligen (!) granskar ett till två nya eller ändrade förslag till lagar och förordningar som tagits fram inom Regeringskansliet.

Det omfattande krånglet har det länge talats om och att det måste göras något åt det. Tyvärr har åren gått utan att något hänt. Regeringen tillsatte Småföretagsdelegationen och Simplexgruppen som båda kom med många bra förslag men inget hände. Istället fortsatte regeringen att prata om att företagsklimatet skulle bli bättre men det stannade vid tomma ord. Det praktiska resultatet blev snarare tvärtom, reglerna och krånglet ökade, vilket visade sig bl.a. i en rapport från dåvarande SAF i början av 2001. Vidare så anser en fjärdedel av de svenska småföretagarna att uppgiftslämnadet och kontakterna med myndigheter ökat under senare år, enligt en undersökning från Nutek och SCB.

Om det är för krångligt att starta företag blir det färre företag. Är byråkratin för omfattande och regelverket för krångligt växer inte småföretagen i den utsträckning som är önskvärt. Bygger vi in onödiga hinder mot produktutveckling och investeringar riskerar vi att storföretagen investerar på annat håll där lagstiftningen är enklare.

I Holland har parlamentet beslutat att företagens kostnader för att hantera regelverket ska minska med 25 procent på en permanent bas. De första 10 procenten togs under den förra fyraårsperioden. På många håll i våra konkurrentländer pågår ett aktivt arbete för att minska företagens regelbörda.

Under perioden 1991–1994 tog den borgerliga regeringen initiativ till och genomförde regelförenklingar som berörde i stort sett alla områden i samhället. Folkpartiet anser att under den kommande mandatperioden ska hela det regelverk som berör företagande gås igenom och onödiga och krångliga regler tas bort. Målet bör vara att företagarnas kostnader för administration av regelverket ska minska med minst en fjärdedel.

I Sverige behöver en blivande företagare kontakta ett stort antal myndigheter. Mängder av blanketter ska beställas och fyllas i. Ofta får företagaren ringa tillbaka till myndigheterna på rätt telefontid och försöka hitta en person som kan förtydliga blanketterna. Därefter kan beskeden låta vänta på sig i månader. Det säger sig självt att många då drar sig för att starta företag. Därför bör det sättas upp en bestämd tid inom vilken myndigheterna måste ha svarat eller handlagt ett ärende. Annars ska staten förlora sin talesrätt i frågan.

Många företagare upplever administrationen kring den egna verksamheten som alltför omfattande. Krångliga regler och ständigt ökande krav på uppgiftslämnande ställer stora krav på kunskaper hos företagaren. Det omfattande uppgiftslämnandet och redovisandet kan också uppfattas som ett slags misstroende. Det är inte heller rimligt som sker idag att belägga småföretagare med höga avgifter för olika typer av kontroller och inspektioner. Kommuner och länsstyrelser måste kunna utöva sådana verksamheter utan att onödigt höga kostnader vältras över på företagarna. De svenska myndigheterna måste övergå från en fogdementalitet till en servicementalitet. Det borde vara ett rimligt krav att ställa att myndigheterna bör uppträda som en lots i sin kontakt med företagen.

Hävda den fria konkurrensen

Fri konkurrens på lika villkor – inom de ramar som sätts upp av etiska

principer och lagstiftning – är det bästa verktyget för att tillgodose konsumenternas efterfrågan och hushålla med begränsade resurser.

En effektiv konkurrens gynnar alltid i första hand konsumenterna. Före-tagens tävlan om att vara bäst och billigast upprätthåller en ständig press på priser och kostnader. Men också ur ett mer dynamiskt och samhällsekonomiskt perspektiv är väl fungerande konkurrensmarknader av stor betydelse. Konkurrensen är den kanske viktigaste drivkraften för teknisk och ekonomisk utveckling. Därför har konkurrensfrågorna legat oss liberaler varmt om hjärtat ända sedan den österbottniske riksdagsmannen Anders Chydenius kamp under 1760-talet mot det bottniska handelstvånget.

Väl fungerande konkurrens stimulerar en kontinuerlig förnyelse av produktionsapparaten och leder därmed till en effektiv användning av samhällets resurser. Den medför inte bara mångfald och större valfrihet i utbudet av varor och tjänster – utan också en mångfald i företagandet. Konkurrensens betydelse för ekonomisk utveckling och välstånd har framstått allt klarare under de senaste decennierna. En av grundtankarna med den inre marknaden som skapats inom EU är just att få till stånd en ökad konkurrens och en bättre ekonomisk utveckling. Vad det ytterst handlar om är att skapa förutsättningar för ett ökat välstånd – och ökad sysselsättning – för medborgarna i medlemsländerna.

På motsvarande sätt visar det ekonomiska förfallet, stagnationen och rovdriften på miljön i de gamla centralplanerade kommunistdiktaturerna i öst tydligt vad frånvaron av fungerande marknader, konkurrens och ekonomisk frihet innebär för människors välfärd.

Det avgörande för en fungerande konkurrens är fritt tillträde till marknaderna – free entry. Mycket av offentliga regleringar som politiker och myndigheter inför för att upprätthålla konkurrens skulle inte behövas om fritt tillträde till marknaden råder. Det är fritt tillträde – i kombination med den tekniska och ekonomiska utvecklingen – som utgör det främsta botemedlet mot tendenser till konkurrensbegränsningar och monopol.

En viktig faktor i sammanhanget är att Sverige är en liten öppen ekonomi. Detta utgör en avgörande skillnad jämfört med t.ex. USA där utlandskonkurrensen betyder relativt sett mycket mindre. Det är bl.a. av detta skäl som USA haft en mer aktivistisk inriktning på sin konkurrenspolitik än små öppna ekonomier som Sverige. En öppenhet och strävan efter att hålla hindren mot marknadsinträde låga är centrala.

För att hävda den fria konkurrensen krävs fler åtgärder. Statliga bolag måste säljas helt, delvis eller avvecklas. Det finns många exempel på att statligt ägande snedvrider konkurrensen genom en öppen eller dold subvention och diskriminerande offentlig upphandling. Därigenom får privata företag sämre lönsamhet och expansionsmöjligheter och några tvingas lägga ner sin verksamhet. Politiskt subventionerade konkurrenter skapar också en extra osäkerhet för privata företag som för sin försörjning enbart är hänvisade till att tillfredsställa kundernas efterfrågan och som inte kan falla tillbaka på att tillfredsställa politiska önskemål. I stort sett samtliga statliga företag agerar dessutom på en marknad, där det finns privata företag som är konkurrenter.

En renodling av statens roll, där man inte agerar domare och spelare på samma gång, skapar förutsättningar för fler livskraftiga företag med fler aktiva och engagerade ägare. Ett mer spritt ägande av företagen ger ett större utrymme för tillväxtbefrämjande investeringar genom att företagens tillgång till kapitalmarknaden ökar.

En försäljning av de statliga företagen bör ske successivt i en takt som marknaden medger. Vissa bolag kan säljas omgående och utan några speciella riktlinjer. Andra vore det värdefullt att sälja till många små ägare. En tredje grupp av bolag måste först bli av med sitt monopol innan de kan säljas.

De selektiva företagsstöden måste tas bort, då de skapar snedvridande konkurrens och ersättas med generella stöd. Kommunalt stöd till företag som snedvrider konkurrensen mellan företag måste upphöra.

Etableringshinder för småföretagare måste avvecklas. Alla som vill och inte är belagda med näringsförbud måste kunna få F-skattsedel. Monopol på en rad områden såsom t.ex. sotningsmonopolet måste brytas upp. Regleringen av busstrafiken och kommunernas rätt att stoppa lågprisbutiker med bestämmelser i plan- och bygglagen (PBL) måste försvinna.

Konkurrensverket måste ges ökade befogenheter och resurser för att bevaka konkurrensen på olika områden. De gryningsräder som verket gjort mot vissa branscher där man befarat bristande konkurrens har varit bra och ska utvecklas.

Privata monopol och kartellbildningar hör inte hemma i en marknadsekonomi. Tendenser till detta måste bekämpas med kraft. Folkpartiet anser att kartellsamarbete ska kriminaliseras och beläggas med höga böter. Vi säger nej till det tjallerisystem som riksdagen beslutat om, s.k. Leniencyprogram, och som har till syfte att sätta ner konkurrensskadeavgiften för det företag som avslöjar en kartellbildning. Detta bör riksdagen besluta om.

Frihandel för att hävda den fria konkurrensen internationellt

Mycket av instabiliteten i världen idag beror på det ojämnt fördelade välståndet mellan länder. Detta har också underbyggts genom att OECD-länderna satt upp villkor för världshandeln som är diskriminerande mot u-länderna. Till exempel gäller högre tullar för deras produkter inom sektorer där inhemsk produktion hotas, som till exempel jordbruks- och textilområdet. I WTO arbetar man för att förändra strukturerna i världshandeln, som gör att en stor del av världens befolkning lever under oacceptabla villkor, genom att sänka tullar och luckra upp andra handelshinder. Med hjälp av bistånd till de fattigaste länderna kan vi bidra till att stärka de demokratiska strukturerna, förbättra den statliga administrationen, bygga upp fungerande rättsväsende och höja utbildningsnivån. Men som liberaler är vi övertygade om att det mer är genom en rättvis världshandel som de fattiga länderna kan lyfta sig ur misären. Det ska också tilläggas att en aktiv del i den politiken också borde vara en skuldavskrivning, som ger u-länderna en chans till en ny start.

I dagens läge finns det inte många som på allvar tror att handel mellan länder är något negativt. Historiskt har det visat sig att handel främjar både välstånd och kulturellt utbyte. De så kallade tigerekonomierna i Ostasien är fungerande exempel på hur utvecklingsländer genom framgångsrik handel med omvärlden kan bli till ledande industrinationer inom loppet av några decennier. Det finns inget som säger att andra länder i tredje världen inte kan genomgå samma utveckling.

Egentligen handlar det bara om att vi i de utvecklade länderna ska leva upp till våra egna frimarknadsprinciper. Det kan vi göra genom organisationer som WTO. Därför är det fullständigt obegripligt när globaliseringsmotståndare demonstrerar mot WTO och menar att det är av omsorg för u-länderna. Deras rädsla för öppenhet och att tillåta sig att vara beroende av omvärlden ska inte få maskeras till att handla om medkänsla med u-länderna. Frågan om en internationell skatt på valutatransaktioner, den s.k. Tobinskatten, som Attac-rörelsen lyfter fram som den allra viktigaste, är i grunden en dålig idé och totalt ogenomförbar. En skatt på valutatransaktioner riskerar framför allt att drabba u-länderna, dvs. de länder som skattens förespråkare påstår sig vilja hjälpa. Inför man en skatt på valutatransaktioner innebär det med största sannolikhet stigande kapitalkostnader och en minskad tillgång på kapital. Detta är negativt för u-länderna eftersom de många gånger är den mottagande parten vid transaktioner av investeringskapital.

Det sägs ibland i debatten att klyftorna i världen växer och att fattigdomen ökar. Sanningen är snarare den att antalet fattiga i absolut mening minskat. Det är också så att inkomstskillnaderna mellan länder har minskat kontinuerligt sedan slutet av 1960-talet och särskilt snabbt under åren 1993–98, då globaliseringen tog fart världen över. I Ostasien sjönk exempelvis antalet människor som lever på mindre än en dollar per dag från 420 miljoner 1987 till 280 miljoner 1998. Men vi ska inte heller förneka att situationen i flera av de fattigaste länderna faktiskt försämrats. Men ingenting tyder på att det är den ökande världshandeln som lett till den utvecklingen – allt tyder på motsatsen, nämligen att dessa länder skulle ha haft en bättre situation om deras handel ökat mer. En genomgång av dessa länder bekräftar snarare bilden av att det är brist på demokrati, brist på ekonomiska reformer och marknadsekonomi, brist på fungerande rättsväsende, brist på jämställdhet och brist på utbildning som gör att dessa länder sitter fast i underutveckling.

Ett liberalt program för ökat ekonomiskt välstånd och minskad fattigdom bör således innehålla:

• fortsatt frihandel,

• raserande av handelshinder i de utvecklade ekonomierna för u-ländernas produkter, t.ex. på jordbruks- och textilområdet,

• ökat bistånd till de fattigaste länderna för att stärka deras förutsättningar att ta del av globaliseringens fördelar genom stärkande av demokratiska strukturer, bättre administration, fungerande rättsväsende och bättre utbildning,

• skuldsanering, inte minst riktad mot de länder som kastat av sig sina diktatorer och därmed bör få chans att starta på nytt,

• ökad öppenhet på det finansiella området, inklusive införandet av en internationell finansinspektion, för att minska riskerna för kriser av det slag som för några år sedan inträffade i Asien.

Lika regler för företagare och anställda

Som företagare har man ett stort ansvar för sina anställda, sig själv och sin familj, men även gentemot andra företag. För att kunna ta detta ansvar är det viktigt att företagaren har möjlighet att känna trygghet i sin vardag, såväl i medgång som i motgång. Idag ges inte företagaren lika villkor till trygghet som anställda. Det finns skillnader vad gäller möjligheter till sjukpenning, föräldraförsäkring och ersättning vid arbetslöshet.

Företagaren betalar in stora summor i form av skatter och avgifter men ges inte möjlighet att dra nytta av detta själv. Detta förhållande skulle aldrig accepteras om det gällde en anställd person.

Egenföretagaren har fasta kostnader vid sjukdom eller föräldraledighet. Samtidigt som företaget tillfälligt är stängt med bortfall av inkomster riskerar även ett mer långsiktigt inkomstbortfall uppkomma genom att kunderna söker sig till andra företag. Detta är särskilt känsligt för de företag som verkar inom tjänstesektorn där lager inte kan byggas upp som buffert och det är svårt att få tag på vikarierande personal. Det finns anledning att förbättra tryggheten för dagens och framtidens företag genom att öka tryggheten för den enskilde företagaren.

För den som är anställd beräknas den tillfälliga föräldrapenningen så att årsinkomsten fördelas enbart på de dagar då den anställde skulle ha arbetat. Den som driver sitt företag i en enskild firma eller i ett handelsbolag, och i lagen kallas för egenföretagare, har det dock värre. För egenföretagaren beräknas den tillfälliga föräldrapenningen så att årsinkomsten fördelas på årets alla dagar, inte bara på de dagar då denne skulle ha arbetat. Detta sätt att räkna innebär helt enkelt att egenföretagare får lägre ersättning än anställda, när de är hemma och tar hand om sjuka barn.

Liknande resonemang kan göras gällande inom de övriga delarna inom socialförsäkringen och inom arbetslöshetsförsäkringen. Det faktum att man gör en sammankoppling av makar inom exempelvis fåmansföretag gör att make eller maka inte får del av arbetslöshetsersättning om den andra parten driver företag. Det är inte självklart att den andra parten i ett äktenskap per automatik ska vara anställd i den andra partens företag.

Socialförsäkringssystemet är heller inte anpassat för de personer som kombinerar eget företagande med anställning eller studier. Detta är ett stort problem framförallt för de företag som har säsongsbetonad verksamhet. För att socialförsäkringssystemet ska kunna komma alla till del är det nödvändigt att reformera systemet. Under tiden detta sker är det nödvändigt att göra förändringar som tar bort de ojämlikheter som framför allt drabbar egenföretagare.

Alla som vill måste kunna bli företagare

Att alla som vill ska kunna bli företagare låter som en självklarhet och i teorin är det så men inte i verkligheten. Det finns många som inte har den praktiska möjligheten att kunna starta och driva företag fast de egentligen vill. Två sådana grupper är invandrare och kvinnor.

Företag som drivs av personer med invandrarbakgrund är och har alltid varit en viktig del av den svenska ekonomin. Dessa företagare skapar nya marknader, introducerar nya produkter och bidrar till en hög servicenivå i samhället. Det är ofta svårare för invandrare att starta företag än för infödda svenskar, eftersom många processer inte är kända och svåra för någon som inte är född i landet och behärskar språket fullt ut. Ändå är dessa personer övertygade om att kunna genomföra den företagsidé de har baserat på kunskap från hemlandet. Det är viktigt att alla ges förutsättningar att delta i den nya tidens företagande. Idag nyttjas inte alla resurser i samhället som kan bidra till att öka tillväxten i företagen.

Idag startas cirka vart tredje företag av en kvinna. Statistik på området visar att det skett en generell uppgång gällande nyföretagandet för kvinnor. Vi liberaler är dock inte nöjda förrän det uppnåtts en större jämställdhet på företagsområdet. Alla kan inte starta företag, men vi vet att det är färre kvinnor än män som startar företag. En av anledningarna till att det är färre kvinnor än män som startar företag sammanfaller i hög grad med det kraftiga motståndet hos framför allt socialdemokrater och vänsterpartister att tillåta privata alternativ inom de yrkesområden där kvinnor traditionellt sett har erfarenhet och kompetens. Oviljan från socialistiskt håll att bryta de offentliga monopolen och tillåta privata alternativ innebär i praktiken att det råder ett näringsförbud för många kvinnor. För oss liberaler är det en självklarhet att det måste bli lättare för de kvinnor som vill, att starta företag och driva företag. Sverige har inte råd att vara utan den kompetens som kvinnor besitter.

Det måste bli fler kvinnliga chefer inom näringslivet. Inte minst för att de fungerar som förebilder för många andra kvinnor. Kvinnor som vill bli chefer måste premieras och uppmuntras. Dessutom måste en aktiv opinionsbildning drivas i frågan. Studieförbundet SNS driver t.ex. ett projekt som syftar till att få fler kvinnor på ledande poster i näringslivet.

Ett annat problem är att många banker under lång tid varit ovilliga att bevilja lån och krediter till kvinnor och invandrare. Ett tredje problem är det krångel och regelverk som genomsyrar företagsbranschen. Ett positivt beslut under de senare åren är systemet med s.k. mikrokrediter som nu gör att det är lättare att få små lån.

Offensiv forsknings- och utbildningspolitik

Utbildningsnivån hos befolkningen blir allt viktigare för att ett land ska kunna hävda sig och utvecklas. Människor kommer i framtiden att behöva utbilda sig många gånger under sin livstid då metoder, teknik och kunskap snabbt blir inaktuella. Den hårda konkurrensen på exportmarknaden kräver dessutom att våra exportprodukter innehåller en hög teknisk och kvalitativ nivå. För att klara dessa krav måste den högre utbildningen bli tillgänglig för fler, så att vi i Sverige kan skaffa oss en högre allmänkompetens än genomsnittet i vår omvärld.

Kunskapens roll som motor i den ekonomiska utvecklingen blir allt större. Det är nya idéer, kreativt entreprenörskap och innovationer som skapar förutsättningar för tillväxt och välstånd. Att ha en kvalitativt högtstående forskning är, i det perspektivet, centralt.

Det gäller, på längre sikt, den fria grundforskning som bedrivs vid landets universitet och högskolor. I vår högskolemotion redovisar vi offensiva satsningar för förnyelse och utveckling av den svenska universitetsforskningen. På kort sikt är den tillämpade, behovsstyrda och mer industrinära forskning, som ofta bedrivs utanför universitetssfären, av avgörande betydelse för att skapa ett dynamiskt näringslivsklimat.

Exempel på forskningsinstitutioner som gör mycket viktiga insatser är Institutet för kvalitetsutveckling (SIQ) och Institutet för verkstadsteknisk forskning (IVF). Institutens verksamhet bör med kraft understödjas. Inte minst är det värdefullt att formerna för samverkan med företag, organisationer och offentliga myndigheter utvecklas. Dessa forskningsinstitutioner tillför viktig spetsteknologi till de svenska företagen och då inte minst de små och medelstora. Kontakterna mellan forskningsinstituten och de institutioner där forskningsresultaten ska omsättas i praktiken måste förbättras. Öppna och kreativa mötesplatser där forskare, entreprenörer och beslutsfattare kan mötas måste skapas.

I näringsutskottets yttrande (2000/01:NU1) sägs det att SIQ ska kunna erhålla statligt stöd för sin basfinansiering. Dessvärre har regeringen inte valt att följa riksdagens beslut och SIQ står idag helt utan denna typ av bidrag från staten.

Den entreprenörsutbildning som finns vid några högskolor har visat sig vara ett viktigt inslag för ett bättre företagsklimat. Denna utbildning bör spridas till fler högskoleorter.

Anslagsfrågor

Vi satsar ökade medel på konkurrensfrämjande åtgärder samt till åtgärder på konsumentområdet. Den av olika utredningsorgan kritiserade Östersjömiljarden bör upphöra. Mot detta ska sättas vår kraftfulla offensiv på bättre villkor för företagandet genom sänkta skatter och enklare regler. Vi föreslår dessutom en viss neddragning på rymdverksamheten och till Verket för innovationssytem.

Stockholm den 19 oktober 2002
Eva Flyborg (fp)
Yvonne Ångström (fp)	Nyamko Sabuni (fp)
Jan Ertsborn (fp)	Hans Backman (fp)
Nina Lundström (fp)