Företagsstöd

Motion 2001/02:A289 av Raimo Pärssinen och Per-Olof Svensson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att bevilja anställningsstöd till företag.

Motivering

Målet, fyra procents arbetslöshet, är i hamn. Den öppna arbetslösheten sjunker och sysselsättningen ökar. Men fortfarande finns det stora olikheter i landet och därför krävs en fortsatt aktiv arbetsmarknadspolitik och regionalpolitik för att utjämna skillnaderna.

En viktig del i de regionalpolitiska satsningarna för att motverka arbetslösheten är att satsa på utbildning, både på lokal och regional nivå. Att bygga ut högskolor, stödja lokala lärcentrum och utveckla distansutbildningen är några viktiga incitament, inte bara för den arbetslöse utan också för en hel region.

En ytterligare regionalpolitisk åtgärd är t ex att ge stöd till företag som avser att etablera sig. Beslut om regionalpolitiskt stöd fattas av olika instanser t ex arbetsförmedlingen, länsstyrelsen, kommunen eller staten.

I strävan att bekämpa arbetslösheten – speciellt långtidsarbetslösheten – har riksdagen infört anställningsstöd som kommer företagaren till del om han eller hon anställer någon person som gått arbetslös 24 månader eller mer. Anställningsstödet har för många arbetslösa varit en positiv väg in på arbetsmarknaden. Och för många företagare har det varit en stimulans och möjlighet att våga satsa och utveckla verksamheten.

I AMS allmänna råd för tillämpning av förordningen om anställningsstöd framgår att arbetsförmedlingen i samband med ett beslut om anställningsstöd bör försäkra sig om att bidrag endast utgår till seriös verksamhet. Förmedlingen bör övertyga sig om att stödet används på föreskrivet sätt. I samarbete med skattemyndigheten kan man kontrollera om företaget är seriöst eller inte. I vissa fall kan även kontakt med kronofogdemyndigheten vara befogad. Den information om företaget som på detta sätt kommit arbetsförmedlingen till del kan användas i en prioriteringssituation när det gäller företag som söker arbetskraft med anställningsstöd. I de allmänna råden står det inget om att det skall finnas ett undertecknat kollektivavtal på företaget.

I vårt land är det stabilitet och samförstånd som eftersträvas på arbetsmarknaden.

Överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter, mellan facket och arbetsgivaren, har en lång tradition, vi kan blicka tillbaka ända till när Saltsjöbadsavtalet undertecknades. Genom kollektivavtal skapar vi regler och ordning som är till fördel både för arbetstagaren och för arbetsgivaren. Att teckna kollektivavtal är för de flesta företag i dag naturligt och självklart, men det finns undantag.

Att det inte förekommer någon koppling mellan beviljandet av stöd och företagets avsikt att teckna kollektivavtal är för oss märkligt. Det kan inte vara rätt att samhällets satsningar på arbetsmarknadspolitiska åtgärder och medel ska bidra till en osund konkurrens på arbetsmarknaden. Seriösa företag, där kollektivavtalet är en självklarhet, ställs i hård konkurrens till oseriösa företag som ej har kollektivavtal. Kollektivavtalet motverkar bl a en lönedumpning. Därför måste det vara självklart att företaget, innan beslut fattas om beviljande av stöd/bidrag, ska ha ett kollektivavtal tecknat samt medföljande arbetsmarknadsförsäkringar för de anställda. Detta skall ses som ett komplement i bedömningen om företaget är seriöst eller inte.

Vidare så skall arbetsförmedlingen samråda med den fackliga organisationen vid handläggning av anställning med stöd.

Stockholm den 2 oktober 2001
Raimo Pärssinen (s)	Per-Olof Svensson (s)