med anledning av framst. 2007/08:RB3 Förlängning av Sveriges deltagande i Internationella valutafondens (IMF) Nya lånearrangemang (NAB)

Motion 2007/08:Fi7 av Ulla Andersson m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för riksbanken som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige kontinuerligt ska sänka sitt låneåtagande inom ramen för NAB så länge IMF fortsätter att ställa krav på privatiseringar och avregleringar.

Motivering

Det är varje lands demokratiska rättighet att självt, i en demokratisk process, få besluta i frågor som om en viss gemensam tillgång ska privatiseras eller om en viss marknad ska avregleras. Varje gång IMF använder sin samlade makt för att ställa krav på sådana beslut, bryter man mot de demokratiska rättigheterna.

Att IMF:s krav i land efter land har misslyckats med målet att skapa väl fungerande ekonomier, men däremot ofta lyckats med att berika stora företag i väst, bidrar förstås till det illegitima draget i dess roll i världsekonomin. Det är dock inte den centrala fråga vi vill lyfta: ekonomisk utveckling är komplex, och det finns få exempel på ekonomisk politik som fått rätt i allt. Det som framför allt gör IMF illegitimt är inte dess misslyckanden, utan att dess beslut står i vägen för demokratiska processer. De som ska avgöra om IMF:s rekommendationer ska genomföras eller inte måste vara ländernas egna befolkningar – först då kan principen om allmän och lika rösträtt i de här frågorna realiseras.

Det var inte rimligt att de gamla koloniala imperierna påtvingade sina kolonier liberala dogmer beslutade i London eller Paris. Lika orimligt är det att de rika ländernas eliter i dag, genom IMF, påtvingar fattiga länder privatiseringar och avregleringar som det inte finns demokratiskt stöd för. Sverige kan inte gärna fortsätta att tala om vikten av demokratisering i världen, samtidigt som vi deltar i den beslutsgången.

Vi föreslår att Sverige kontinuerligt ska sänka sitt låneåtagande inom ramen för NAB så länge IMF fortsätter att ställa krav på privatiseringar och avregleringar. Det skulle skicka en tydlig signal om att den rika världens maktmissbruk måste få ett stopp, och att demokratiska krav kan ställas också mot västvärldens stater. Norge har redan genomfört liknande åtgärder. Också Sverige skulle kunna hjälpa till att lyfta frågan, så att de diskussioner som i dag pågår i många fattiga länder börjar tas upp även i IMF.

Stockholm den 29 februari 2008
Ulla Andersson (v)
Marie Engström (v)	Wiwi-Anne Johansson (v)
Jacob Johnson (v)	Hans Linde (v)
LiseLotte Olsson (v)	Peter Pedersen (v)
Kent Persson (v)