Förmånsbeskattning av mobiltelefon i tjänst

Motion 2007/08:Sk222 av Jan-Evert Rådhström och Ulla Löfgren (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förmånsbeskattning av mobiltelefon i tjänst.

Motivering

I dag har mobiltelefoner blivit en naturlig del av vår vardag. Arbetar man inom företagsvärlden och tjänstesektorn har man ofta också en mobiltelefon som tillhandahålls av arbetsgivaren för tjänstesamtal. Har man en mobiltelefon i tjänsten kan man ofta koppla om den för privatanvändning genom prefix så att arbetsgivaren inte debiteras för privata samtal. Denna omkoppling fungerar dock inte när man är utomlands och inte heller sms-funktionen går att koppla om. Resultatet blir att arbetsgivaren debiteras för privata samtal eftersom systemet inte fungerar som det borde. Det går säkert att lösa även detta rent tekniskt, men frågan är snarare om det är den rätta vägen att gå i ett modernt samhälle.

Vidare innebär det också att man begår fel om man glömmer att använda detta prefix för något samtal. I dag är det tekniskt möjligt att man har en tjänstetelefon på sitt arbete som samtidigt är både vanlig telefon och mobiltelefon. När man befinner sig på arbetsplatsen ringer man på ett trådlöst nätverk och då klassas telefonen som en stationär telefon. I det läget är det ingen som ifrågasätter om man ringer hem till familjen. I nästa läge kanske man befinner sig i direkt anslutning till arbetsplatsen men samma telefon har gått över på ett mobilt läge. Om man då ringer samma samtal, med samma telefon så begår man ett omedvetet fel. Vill Sverige fortsatt vara ett föregångsland på IT-området så måste också lagstiftningen vara modern.

För att motverka denna felkälla skall det införas en låg schablonmässig förmånsbeskattning för mobiltelefon i tjänsten. Detta skulle på ett enkelt vis motverka den konflikt som annars uppstår och skapa klarare regler och bättre incitament för arbetsgivare att tillhandahålla mobiltelefon för sina anställda. Skall Sverige framgent vara ett IT-land som går i främsta ledet när det gäller teknikutveckling torde regeln vara att alla som har mobiltelefon i tjänst får möjlighet till en gemensam förmånsbeskattning som dessutom är mycket låg. Man får ringa på kontorstelefonen och då borde det rimligen vara lika självklart att obehindrat få ringa på mobiltelefonen, utan krångel och behov av omkopplingar. Det är mycket utbrett med mobiltelefoner i tjänsten, och många företag vet inte ens om att man inte får dra en generell avgift från sina anställda för privatsamtal, och många låter sina anställda använda telefonen fullt ut även om det innebär att några privatsamtal inkluderas. Alla tillvägagångssätt är lika fel ur skatteteknisk synvinkel, och det enda rätta är att få till stånd en generell regel. Det kan inte vara meningen att såväl offentliga arbetsgivare som stat, kommuner och landsting, som privata företag skall bryta mot skatteregler helt omedvetet. Detta är en enkel regeländring som på sikt även kommer att bli en stor skatteintäkt för staten eftersom många givetvis hellre betalar en låg generell avgift än att man har ett krångligt tekniskt system eller att man medvetet använder telefonen på ett felaktigt sätt rent skattetekniskt.

Stockholm den 27 september 2007
Jan-Evert Rådhström (m)	Ulla Löfgren (m)