Förmånsvärdet för tjänstebostad

Motion 1992/93:Sk381 av Kaj Larsson m.fl. (s)

Skattemyndigheterna jämför de upptagna
förmånsvärdena för tjänstebostad i allmänna
självdeklarationen med s.k. normal hyra på orten. Som
riktvärde har man använt bruksvärdesbegreppet vilket i sin
tur i princip bestäms av allmännyttans hyresnivå på den
aktuella orten. Om det upptagna värdet av fri bostad
understigit bruksvärdet har arbetstagaren upptaxerats och
arbetsgivaren fått betala arbetsgivaravgifter på
mellanskillnaden.

Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet gör beräkningar
som ligger till grund för hyresrekommendationer som i regel
har accepterats av skattemyndigheterna. I dessa
rekommendationer har man vägt in skillnaden mellan
tjänstebostad på landsbygden och allmännyttans bostäder i
samhällen och andra faktorer som egen fastighetsskötsel,
uppvärmning osv. Vidare har skattemyndigheterna
accepterat ett avdrag på 10 %
då en tjänstebostadsinnehavare inte har det
besittningsskydd andra hyresgäster har. Dessa
rekommendationer innebär i regel ett lägre värde på
bostadsförmånen än ett jämförbart bruksvärde.

Sedan 1989 gäller nya regler som innebär att RSV
fastställer schablonbelopp för lägsta hyra. Detta fastställs
för fem olika regioner med olika belopp. Beloppen
framräknas med ledning av SCB:s uppgifter för den aktuella
regionen vilken oftast är ''Bostad belägen utom tätort med
närmaste omgivning''. För denna region saknas statistiskt
underlag och därför antas denna vara 90 %
av regionen ''Övriga kommuner''. Med detta
beräkningssätt värderas tjänstebostäderna oftast till alltför
höga hyror.

Möjligheten till jämkning var obefintlig när det nya
regelverket trädde i kraft. Inte ens arbetstagare som själv
bekostade uppvärmning fick göra avdrag. Detta har
emellertid rättats till efter ett meddelande från RSV 1990-
11-30. Möjligheten finns också för arbetstagaren att yrka
avdrag på grund av bostadens standard, avstånd till
centralort m.m. Arbetstagaren kan alltså i efterhand få ett
reducerat hyresbelopp.

Däremot sker uppbörd av preliminär skatt och
arbetsgivaravgifter med de ovan nämnda schablonbeloppen
som definitivt underlag.

Sammantaget är detta regelsystem alltför oflexibelt och
missgynnar de yrkeskategorier som har tjänstebostad
framförallt genom att:

1. Beräkningssättet för schablonen i regionen ''Bostad
belägen utom tätort med närmaste omgivning'' ger generellt
sett allt för höga värden.

2. Ingen hänsyn tas till att hyresgästen inte har
besittningsskydd.

3. Hänsyn inte tas till att arbetstagaren oftast får ansvara
för fastighetsskötseln själv.

I linje med skattereformens huvudprinciper och de
allmänna strävandena att förenkla deklarationerna och
granskningsarbetet borde en ny ordning införas där
schablonbeloppen reducerades för intrånget i
besittningsskyddet, fastighetsskötsel, avstånd till service
osv. På så sätt skulle skatteadministrationen minska och
arbetstagare med tjänstebostad på landsbygden få en
rättvisare behandling.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om beräkning av förmånsvärdet för
tjänstebostad.

Stockholm den 26 januari 1993

Kaj Larsson (s)

Åke Selberg (s)

Inge Carlsson (s)

Sinikka Bohlin (s)