Formerna för myndigheternas normgivning

Motion 1988/89:K503 av Allan Ekström (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :K503

av Allan Ekström (m)

Formerna för myndigheternas normgivning

Normgivningen är på högre statsrättslig nivå underkastad stränga föreskrifter
som syftar till att garantera hög kvalitet på reglerna. Sålunda finns för
riksdag och regering i regeringsformen, riksdagsordningen och andra
författningar stadganden som noggrant anger hur det skall tillgå vid normers
förberedande, beslutande och utfärdande.

Den stora floden av föreskrifter härrör från våra myndigheter. Detta slag
av normgivning har emellertid icke blivit föremål för en samlad reglering.
Viss stadga har dock givits åt normgivningsförfarandet genom verksförordningen
och begränsningsförordningen, som båda beslutats av regeringen den
26 november 1987.

I skriften Myndigheternas normgivning, Rättsfonden 1988, dryftas ingående
det nuvarande tillståndet inom ifrågavarande område. Det hävdas att
nuvarande ordning är otillfredsställande och att det föreligger starkt behov
av att åstadkomma en klar och entydig reglering av formerna för myndigheternas
omfattande normgivningsverksamhet. Som myndigheterna kan
grunda sin behörighet på delegation såväl från regeringen som från riksdagen,
bör de efterlysta förfarandereglerna läggas fast i en allmängiltig
författning av lags karaktär. Exempel på sådana förfaranderegler är angivandet
av det bemyndigande som utgör grund för behörigheten. Härigenom
uppnås att den enskilde har möjlighet att kontrollera att myndigheten ej
överskridit ramen för sin behörighet.

I regeringsformen och i riksdagsordningen återfinns stadganden om
beredning av propositioner, motioner och regeringsärenden, allt i syfte att
skapa ett så fullgott beslutsunderlag som möjligt. Självfallet bör det ej ställas
lägre krav på myndigheternas förberedelsearbete.

Ytterligare är av betydelse hur och i vilken omfattning bemyndigandena
utnyttjats. Regeringen bör här ha ett slags konstitutionellt ansvar för
myndigheternas normgivning. Det bör därför skapas någon form av återrapportering
eller efterkontroll. I annat sammanhang har framförts den - med
8 kap. 12 § RF ej oförenliga - tanken att riksdagsutskotten under den
lugnare perioden av sitt arbete borde såväl registrera som granska hur de
bemyndiganden använts som riksdagen utfärdat på utskottens förslag under
den gångna perioden.

I enlighet med det anförda bör regeringen taga initiativ till skapandet av en
allmän författning som innehåller grundläggande regler för myndigheternas
utfärdande av föreskrifter.

Hemställan Mot. 1988/89

KS03

Med hänvisning till det anförda hemställer jag

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om myndigheters normgivning.

Stockholm den 18 januari 1989

Allan Ekström (m)