Förnyelse av svenskt näringsliv

Motion 1996/97:N263 av Bengt Silfverstrand (s)

De ständigt stigande kraven på kortsiktig avkastning på
kapital har ofta visat sig leda till att långsiktiga men säkra
och nödvändiga investeringar inte blir av om man enbart litar
till marknadsmekanismerna. I stället premieras tillspetsat
uttryckt inte sällan ett slags "kedjebrevsekonomi", där
framgång nås genom att satsa på lätt vunna och därmed i
regel tillfälliga värdestegringar för att sedan avveckla sitt
engagemang i rätt ögonblick innan "kraschen". Oberoende
av vad som är orsak resp. verkan - ränta, finanspolitik,
budgetunderskott, en ökande andel professionella placerare
eller något annat, så blir konsekvensen en långsiktigt lägre
tillväxttakt i såväl produktion som kompetensuppbyggnad.
Dessa problem verkar klart uttalade i Sverige men är
sannolikt i absolut mening globala, Japan möjligen
undantaget.

Eftersläpningen i svensk industri relativt OECD beträffande produkter som
till stor del är baserade på forskning och utveckling är påtaglig. Sådana
produkter har en stor marknadspotential och en större prisokänslighet än
produkter med mindre kunskapsinnehåll och har därför goda förutsättningar
att generera såväl fler som bättre betalda jobb.

Den ekonomiska politikens framgångar med stigande kronkurs och
sjunkande räntor samt det förhållandet att svensk exportindustri går för
högtryck får inte invagga oss i någon falsk trygghetskänsla, eftersom
framgångarna till inte oväsentlig del beror på låga löner och långa arbetstider.
Som partiella orsaker till Sveriges problem kan anges de många och kraftiga
devalveringarna för att skydda sysselsättningen i traditionella branscher på
nedgång, låg konkurrens inom landet, ägarkoncentration, allmän
konservatism inom näringslivet (t.ex. "not invented here-inställningen").
Tänkbara åtgärder från statens sida för att vända utvecklingen kan vara statlig
upphandling av för landets infrastruktur strategiskt viktiga högteknologiska
system, särskilda investeringsbanker, stöd till samarbete mellan näringsliv
och högskola, utbildningsinsatser o.dyl.

För mera ingående analyser av dessa frågor och kraftfullare insatser från
statens sida torde krävas en organisation med bredare och djupare ansvar,
befogenheter och kompetens än vad som kan rymmas inom ett närings-
departement och inom NUTEK var för sig. Ansvaret behöver även utvidgas
till att omfatta vissa aspekter på en del av utbildnings- och forsknings-
politiken som nu ligger under Utbildningsdepartementet. Ledningen för en
sådan organisation måste innehålla internationellt framstående personer med
högsta kompetens och erfarenhet från såväl näringsliv som forskarsamhälle -
särskilt från framgångsrika sektorer med dynamisk utveckling vilka kan tjäna
som goda exempel. Bland utländska organisationer, vilka delvis kan tjäna
som förebilder, kan japanska MITI (Ministry of International Trade and
Industry) med tillhörande AIST nämnas.

Forskningens betydelse för
svenskt näringsliv och
samhälle

Om man vill försöka påverka forskningen så att den blir så
nyttig som möjligt för Sveriges näringsliv och det svenska
samhället i stort, så måste forskningens roll i dessa
sammanhang klarare definieras. Den viktigaste produkten av
högskolornas verksamhet inklusive forskningen är
kunskaperna och problemlösningsförmågan hos de
utexaminerade studenterna. Detta gäller såväl
grundutbildningen som forskarutbildningen.

Forskning och forskarutbildning kan vidare bidra med:

- Att ge svenskt näringsliv direkt tillgång till vetenskaplig specialkompetens
och att etablera kanaler för svenskt näringsliv till den internationella
forskningsfronten och forskarsamhället.
-
- Att generera forskningsresultat av potentiellt intresse för svenskt
näringsliv
-
Tillämpad forskning direkt syftande till produktutveckling
bedrivs i regel bäst i de enskilda företagen. Statligt stöd i
form av bidrag eller lån till sådan forskning bör emellertid
inte alls uteslutas, särskilt inte till mindre företag och /eller i
sådana fall då denna forskning bedöms på sikt komma en
större krets till godo. Mindre företag kan ofta även behöva
statligt stöd för att kunna placera forskningsuppdrag vid
högskolor, forskningsinstitut eller andra företag. Sådana
uppgifter är kanske egentligen det enda skälet till att ha
fristående statliga forskningsinstitut. Allt detta kräver
emellertid en kombination av statlig teknisk och affärsmässig
kompetens. En konstruktion med samarbetande
forskningsinstitut och investeringsbanker kan vara en
lösning.

Bättre strukturering av den
statliga
forskningsfinansieringen

Diskussionen förs med exemplifieringar från
teknik/naturvetenskap men bör vara lika giltig för den
samhällsvetenskapliga, medicinska och humanistiska
forskningen.

Traditionellt är större delen av forskningsfinansieringen med goda skäl
disciplinorienterad, d.v.s. anslag fördelas över olika vetenskapliga ämnes-
områden beroende på bedömningar av ämnenas uppskattade mer eller mindre
långsiktiga utvecklingspotential och samhällsrelevans, tillgång på högt
kvalificerade forskare etc. Erfarenhetsmässigt har det ju visat sig omöjligt
att
i förväg veta exakt vilka tillämpningar av förväntade stora vetenskapliga
upptäckter som blir de viktigaste för samhället i stort. Dessa finansierings-
principer bör därför även fortsättningsvis gälla för stora delar av forskningen,
särskilt grundforskningen och den fria innovativa forskning som stöds av
Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR), Teknikvetenskapliga forsknings-
rådet (TFR) och motsvarande forskningsråd.

I stort sett samma finansieringsprinciper har emellertid kommit att
användas även för den tillämpade forskningen, dvs den mera tydligt målin-
riktade forskningen med en mer eller mindre väldefinierad tillämpning i sikte,
som stöds av NUTEK och andra sektorsorgan. Detta leder till oklarheter i
ansvarsfördelningen mellan de olika forskningsfinansiärerna och bristande
helhetssyn på kopplingen mellan de enskilda forskningsprojekten och deras
slutanvändning i samhället. I stället för att som nu exempelvis ge separata
anslag för forskning i syfte att få fram bättre transistorer, bättre lasrar,
bättre
kretskonstruktionsverktyg, bättre antenner, bättre förbränningsmotorer etc.
grupperade inom olika disciplinorienterade teknikområden såsom
mikroelektronik, energiteknik, miljöteknik osv., borde NUTEK och liknande
organ fördela anslagen efter den tänkta slutanvändningen, t.ex. till att få fram
ett bättre nationellt telekommunikationssystem, bättre kollektivtrafiksystem
för medelstora städer, emissionsfria motorfordon, effektivare industriella
produktionsplaneringssystem eller andra angelägna behov. Ett sådant system
för att strukturera finansieringen av en del av forskningen skulle utgöra ett
tydligt och värdefullt komplement till det traditionella disciplinorienterade
systemet. Fördelarna skulle bland annat vara att det skulle tvinga fram ett
konstruktivt tvärvetenskapligt arbetssätt och att inslag av fri innovativ
forskning, kortsiktigt målinriktad forskning och utvecklingsarbete skulle
blandas på ett sannolikt mycket fruktbart sätt. En annan fördel är att det
skulle bättre tydliggöra forskningens nytta för allmänheten och de politiska
beslutsfattarna. Vidare skulle sådana forskningsprojekt kunna ge ett
värdefullt beslutsunderlag för såväl statliga upphandlingar som det privata
näringslivets investeringar. Inom NUTEK:s mikroelektronikprogram har
vissa ansatser gjorts att arbeta på detta sätt och erfarenheterna är positiva.

En möjlighet är med andra ord att dela upp den statliga forsknings-
finansieringen i två kanaler - en disciplinorienterad för fri innovativ
långsiktig forskning administrerad av forskningsråden och fakulteterna och en
för slutanvändningsorienterad forskning administrerad av en ny kraftfull
statlig organisation med uppgift att långsiktigt bidra till förnyelse och
effektivisering av svenskt näringsliv. Begreppet sektorsforskning som idag
omfattar forskning av det mest skiftande slag kan då reserveras för
punktinsatser för att lösa specifika problem inom enstaka sektorer eller
branscher.

Förslag till åtgärder

En snabbutredning tillsätts med uppdrag att undersöka
önskvärdheten och möjligheterna att inrätta en kraftfull
myndighet enligt ovan med ansvar att bidra till långsiktig
förnyelse och effektivisering av svenskt näringsliv. En
relativt fristående organisation som kan arbeta
framtidsinriktat och uthålligt mot i bred politisk enighet
fastlagda övergripande mål och oberoende av tillfälliga
politiska förskjutningar borde kunna vara av stort värde för
den långsiktiga utvecklingen av Sveriges välstånd. I
utredningens direktiv bör även ingå att föreslå hur
kompetensen och medlen i Stiftelsen för strategisk forskning
skall kunna användas på ett konstruktivt sätt i ett sådant
förändringsarbete och att anvisa temporära punktinsatser för
att undvika destruktiva konsekvenser av själva
förändringsprocessen. I utredningen bör ingå representanter
för riksdagen, näringslivet och forskarsamhället. Även
vetenskaplig expertis på hur stora organisationer fungerar
bör knytas till utredningen.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förnyelse av svenskt näringsliv.

Stockholm den 4 oktober 1996

Bengt Silfverstrand (s)