Förnyelsebara energikällor

Motion 2002/03:N339 av Lars Ångström (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mål för el producerad med förnyelsebara energikällor.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kvotnivåer i det föreslagna systemet med gröna elcertifikat.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nivån på sanktionerna i det föreslagna systemet med gröna elcertifikat.

Motivering

Att ställa om det svenska energisystemet till långsiktigt hållbara energikällor och komma bort från beroendet av nedsmutsande fossilbränslen och riskfylld kärnkraft är en av vår tids viktigaste politiska frågor. Samtidigt innebär en sådan omställningsprocess stora möjligheter.

En radikal satsning på vindkraft, solenergi och biobränslen skulle, parallellt med enorma miljövinster, också ge svensk industri en möjlighet att gå i spetsen och bli världsledande på teknikområden som har en fantastisk tillväxtpotential. FN-rapporter visar att den miljödrivna industrisektorn växer mycket snabbare än världsekonomin som helhet.

Sverige har mycket goda förutsättningar att skaffa sig en tätposition inom detta område.Vid Ångström Solar Center vid Uppsala universitet ligger man främst i världen när det gäller solcellsel. Enligt en FN-rapport kommer 30 procent av världens energi att komma från solen om 30 år. I storlek kan det jämföras med världens samlade kärnkraft som idag står för 3 procent. En riktig satsning på denna framtidsteknologi skulle kunna innebära viktiga marknadsandelar på en global mångmiljardmarknad.

Också när det gäller vindkraften har Sverige fantastiska möjligheter. Sverige lämpar sig väl för vindkraft med sin långa kust, låga befolkningstäthet och med vattenkraften som ger möjligheter till effektiv samreglering. När det blåser mycket kan vi spara i vattenmagasinen, för att kunna öka effekten på vattenkraften de dagar det eventuellt blåser mindre. Vindkraft är den snabbast växande industrin i världen idag, med en tillväxt på 30 procent om året. På SKF i Göteborg och på gjuterier i Bergslagen är det idag beställningar från vindkraften som räddar sysselsättningen. Den svenska vindkraftsindustrin kan växa mera, men då krävs precis som i Danmark en rejäl hemmamarknad.

Riksdagen har nyligen beslutat att utbyggnaden av förnyelsebar el fortsättningsvis ska stödjas genom ett system med handel med s.k. gröna elcertifikat (proposition 2001/02:143). Detaljerna kring förslaget återstår att besluta om under hösten. Det är positivt att regeringen och riksdagen säger sig vilja öka takten i utbyggnaden av dessa framtidstekniker.

Tyvärr är dock ambitionsnivån i förslaget, såsom Miljöpartiet konstaterat i tidigare motioner, alldeles för låg. Med de kvoter och prisnivåer som regeringen räknar med i sitt förslag kommer såväl vindkraft som solenergi få svårt att hävda sig. Vad vi kommer att få se är, enligt samstämmiga remissinstanser, bränslebyten i befintliga kraftverk, men väldigt få nya produktionsanläggningar. Därmed äventyras såväl målen om minskade utsläpp av växthusgaser som den nödvändiga kärnkraftsavvecklingen. Samtidigt skjuts möjligheterna för svensk solenergi- och vindkraftsindustri att skaffa sig en tätposition på världsmarknaden i sank.

Det är inte ovanligt i svensk politik att miljön offras för snöd ekonomisk vinning. Men i detta fall offras både miljö och ekonomi. Det är lika onödigt som orimligt.

Som Miljöpartiet tidigare har påpekat ligger kvotnivån i det föreslagna certifikatsystemet väsentligt under de krav som ställs av EU genom EG-direktiv 2001/77/EG. För Sveriges del innebär EG-direktivet krav på en ökning av årsproduktionen av el från förnyelsebara energikällor med ca 25 TWh. De kvoter som regeringen räknar med i förslaget till certifikatsystem ligger runt hälften av detta. Målet när det gäller utbyggnad av förnyelsebar el i Sverige måste självklart stå i samklang med EU:s krav. En uppgradering av kvoterna till en nivå som motsvarar EG-direktivet måste därför göras snarast.

För att detta ska få någon effekt i praktiken måste även priset på certifikat ligga så högt att investeringar blir lönsamma. Ett sätt att åstadkomma detta är genom höjda sanktionsavgifter. Regeringen måste därför omedelbart ta initiativ till att se över kvotnivåer och sanktionsavgifter i det föreslagna certifikatsystemet. Genom att höja kvoterna och sanktionsnivåerna får industrin det utrymme som krävs för att kunna investera. Därigenom kan den omställning av energisystemet som regeringen så länge talat om äntligen komma igång på allvar.

Stockholm den 22 oktober 2002

Lars Ångström (mp)