Förnyelsen av den svenska demokratin

Motion 2000/01:K396 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

1 Innehållsförteckning
2

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en författningsdomstol.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skilda valdagar vid skilda tidpunkter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en kompetenskatalog för maktfördelningen mellan nationell
och lokal nivå.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett renodlat personval.

4 Demokratins förnyelse

Modern global politik är fylld av paradoxer. Demokratin har aldrig varit
starkare, men samtidigt förmodligen inte mer utsatt, än den är nu. Å ena
sidan har världen, inte minst efter den östeuropeiska totalitarismens fall,
upplevt en aldrig tidigare skådad demokratiseringsvåg. Andelen stater
med demokratiskt statsskick är rekordstort. Å andra sidan uppvisar många
"mogna", primärt västerländska, demokratier tydliga krissymtom -
sjunkande valdeltagande, minskat förtroende för politiker och allt lägre
medlemstal i politiska partier.

Vid sidan av den etablerade partipolitiken växer andra former för folkligt
engagemang och deltagande fram. Tillfälliga opinionsrörelser utan direkt
fasta medlemskap, nätverk och intressegrupper är exempel på nya kanaler för
medborgerlig politisk mobilisering. Rätt utnyttjade bidrar de till att
vitalisera
demokratin. Samtidigt kvarstår den representativa tanken - idén att
medborgarna väljer sina främsta förträdare i allmänna, direkta val - som
grundbulten i det demokratiska systemet. Av tillfälliga opinionsrörelser,
nätverk eller intressegrupper kan inget politiskt ansvar utkrävas. Det kan
endast ske i en modell som bygger på någon form av partier och
förtroendevalda som redovisar politiska program och sakståndpunkter
offentligt och utsätter sig för väljarnas dom.

Den svenska demokratin i denna mening är i akut behov av förnyelse. I
åtskilliga traditionella demokratiska länder pågår en intensiv diskussion om
hur de oroväckande trenderna kan brytas. Men trots att de allvarliga tecknen
har varit tydliga också i Sverige under lång tid är det offentliga samtalet
trevande, reformidéerna påfallande få och föga nydanande. Avsaknaden av en
tradition av levande konstitutionell debatt gör sig smärtsamt påmind i en
situation där det bland annat krävs nya initiativ på det författningspolitiska
området.

Folkpartiet lämnar i denna motion flera förslag på hur den svenska
demokratin kan vitaliseras. Vi gör det utifrån en klassiskt liberal
demokratisyn. "All offentlig makt i Sverige utgår från folket", stipulerar
regeringsformens portalparagraf. Men all makt skall inte vara offentlig och
den offentliga makten får heller inte vara oinskränkt. I ett liberalt samhälle
garanteras den enskilda människan en privat sfär, som kännetecknas av
individuellt självbestämmande och valfrihet, dit inga politiska
majoritetsbeslut når. Värnandet av den privata sfären är en central uppgift för
liberaler.

Den offentliga politiska maktutövningen får inte heller äga rum utan
begränsningar; den måste ske inom vissa givna ramar. Principerna om rätts-
trygghet och rättssäkerhet får inte ruckas på och kontrollmekanismer måste
existera så att maktmissbruk beivras. Skyddet för minoriteter och enskilda
människors rättigheter måste vara starkt. Demokrati får aldrig användas som
en förskönande omskrivning för majoritetsförtryck. Det senare är särskilt
viktigt i en tid då Sverige omvandlas från en etniskt och kulturellt
förhållandevis homogen nationalstat till ett mångkulturellt samhälle. I det
mångkulturella samhället måste pluralism och respekt för särarten vara
honnörsord.

5 Inte alla känner att de är med!

För allt fler människor kännetecknas förhållandet till den traditionella
politiken av främlingsskap. SNS demokratiråds rapport från 1998 visar på
två, sinsemellan helt olika, kategorier som i allt högre grad står utanför de
gängse politiska arenorna. Det handlar dels om invandrare och arbetslösa,
dels om unga, välutbildade främst män. Skälen till att de olika grupperna
står utanför de gängse politiska kanalerna skiljer sig naturligtvis åt.

I invandrarnas och de arbetslösas fall rör det sig ofta om språksvårigheter
och andra kulturella barriärer, bristfällig utbildning och besvärliga sociala
förhållanden i övrigt som skapar en känsla av vanmakt och utanförskap. För
de unga och högutbildades del är det primärt ett eget, självständigt val gjort
utifrån en styrkeposition. Att sträva efter politisk makt framstår inte längre
som lika attraktivt när det finns andra, mer spännande, karriärvägar att tillgå.

Om de trender som demokratirådet anser sig kunna urskilja fortsätter
utsätts den svenska demokratin för tydliga påfrestningar. Den
samhällsgemenskap, grundad i rättigheter, skyldigheter och ansvar också för
våra gemensamma angelägenheter och på vars grundval det demokratiska
systemet vilar, urholkas. Om allt fler människor i praktiken står utanför den
politiska demokratin mister den i legitimitet och blir känslig för auktoritära
strömningar.

Någon patentlösning för att komma till rätta med invandrarnas och de
arbetslösas respektive de unga välutbildades tendens att ställa sig utanför
politiken existerar inte. Istället krävs en rad olika åtgärder över hela det
politiska fältet, anpassade till det faktum att människor har olika
förutsättningar för politiskt deltagande och engagemang. En tillväxtorienterad
och småföretagsinriktad näringslivspolitik, en generell välfärdspolitik och en
utbildningspolitik som sätter kunskap och kvalitet i centrum blir i det
perspektivet också medel i arbetet med att få fler människor att känna lust och
ha förmågan att delta i det politiska arbetet.

Ett stort ansvar vilar emellertid på de politiska partierna. Partiernas
verksamhetsformer och politikens villkor måste förändras. Stela strukturer
måste brytas ned och nya arbetssätt introduceras. En del förslag i den
riktningen presenterar folkpartiet i den här motionen.

6 Inrätta en författningsdomstol

Sverige har i förhållande till andra stater ett relativt svagt skydd för de fri-
och rättigheter som medborgarna är tillförsäkrade i grundlagen. Genom
tämligen okomplicerade politiska processer kan statsmakterna stifta lagar
vars förenlighet med författningen i högsta grad är diskutabel. Lagrådet
kan pröva en ny potentiell lags överensstämmelse med grundlagen, men
dess slutsatser är enbart rådgivande och leder inte automatiskt till
efterföljd. Tendensen under senare år är dessutom att Lagrådets yttranden
allt oftare negligeras, dess synpunkter körs över.

Den statliga demokratiutredningen under Bengt Göranssons ledning, som
presenterade sitt slutbetänkande i februari i år (SOU 2000:1 En uthållig
demokrati), pekade också på behovet av att utveckla säkrare system för extern
tillsyn och domstolskontroll till skydd för medborgarnas rättigheter och
integritet. Men utredningen vågade inte ta steget ut och förorda inrättandet av
en författningsdomstol. Enligt Folkpartiets uppfattning bör en
författningsdomstol införas. Författningsdomstolens uppgift skall vara att
särskilt värna de medborgerliga fri- och rättigheterna från inskränkningar,
som alltför ofta är betingade av politisk klåfingrighet och populism.

7 Inför skilda valdagar

Allt sedan Sverige fick en ny regeringsform 1974 har val till riksdag,
landsting och kommuner ägt rum på en och samma dag, från början vart
tredje år, numera - efter senare författningsändringar - vart fjärde år.
Olägenheterna med den nuvarande ordningen framstår i allt tydligare
dager. Den lokala politiken, där exempelvis inriktningen av en väsentlig
del av den offentliga välfärdspolitiken beslutas, kommer i skymundan av
rikspolitiken. Kommunalpolitikerna, vilka bör fungera som demokratins
spjutspetsar, blir anonyma och bilden av kommunerna som rena
implementeringsorgan för riksdag och regering förstärks.

Det är dags att, i syfte att återuppväcka den lokala demokratin, införa
skilda valdagar. Skilda valdagar har länge varit krav från Folkpartiet
liberalerna. Frågan om skilda valdagar kan däremot hanteras på skilda sätt.
Ett är att hålla kommunal- och landstingsval mitt emellan år då val till
riksdagen sker. Ett annat sätt kan vara att kommuner och landsting
sinsemellan kunde gå till val vid skilda tidpunkter. Frågan om hur skilda
valdagar ska genomföras bör prövas ytterligare. Tanken måste vara att ge
större utrymme för lokal politisk debatt och ansvarsutkrävande.

8 Skapa en kompetenskatalog

Den kommunala självstyrelsen är ett av den svenska demokratins
grundfundament. Det lokala självstyret fyller i huvudsak tre funktioner:

Det ger människor inom ett visst område makt över viktiga beslut som rör
deras vardag och som berör dem mycket mer än dem som bor någon
annanstans.

Det ger utrymme för politisk mångfald. Låg skatt och liten lokal offentlig
sektor eller hög skatt och stor offentlig sektor? Med kommunalt
självbestämmande blir det möjligt för både kommuner och enskilda individer
att pröva sig fram.

Delaktighet och engagemang lokalt skänker stabilitet åt det demokratiska
systemet som sådant. Med ökat avstånd mellan väljare och valda minskar
demokratins medborgerliga förankring; det i sin tur gör systemet extremt
utsatt för auktoritära och totalitära strömningar.

Under senare år har det lokala självstyret minskat i omfattning. Lagar som
exempelvis i praktiken hindrar kommunerna att sälja ut sina bostadsbolag och
komplicerade regler för kommunal skatteutjämning inskränker kommunernas
såväl politiska som finansiella autonomi. Den utvecklingen måste brytas. En
renässans för det lokala självstyret är ett av de viktigaste kraven på reform-
agendan för en förnyelse av den svenska demokratin. Självstyret måste ges ett
tydligare reglerat lagskydd.

I likhet med vad Folkpartiet föreslagit vad gäller relationerna mellan EU
och dess medlemmar kunde man också tänka sig en modell med en särskild
kompetenskatalog för maktfördelningen mellan nationell och lokal nivå. Den
frågan bör bli föremål för närmare prövning.

Det finns olika metoder för kompetenskatalogens lagreglering. Ett sätt är
att slå fast uppgifternas placering i grundlagen. Att flytta ett sakområde från
en nivå till en annan skulle då inte vara möjligt att genomföra med mindre än
att två riksdagar med val emellan fattar likalydande beslut. Statsrättsligt
skulle det omvandla Sverige till en federal stat, en utveckling som inte är vare
sig realistisk eller önskvärd.

Det är också möjligt att stipulera maktfördelningen i en lag motsvarande
riksdagsordningen, där det räcker med ett beslut med kvalificerad majoritet
för att åstadkomma en förändring. Den mest modesta reformansatsen vore att
slå fast befogenheternas fördelning i en vanlig lag, förslagsvis kompletterat
med en regel som ger en minoritet i riksdagen rätt att skjuta upp behandlingen
av ett förslag som ändrar på den rådande maktfördelningen mellan central och
lokal nivå.

Även om en av de enklare formerna för lagreglering används, skulle det
innebära att ett auktoritativt grunddokument som anger den nationella och den
lokala nivåns förhållande till varandra skapas. Dess blotta existens skulle göra
att principfrågan om den kommunala självstyrelsens ställning gentemot
centralmakten ständigt hölls levande. Frågan om kommunerna skall äga
bostadsbolag blir t ex i en sådan situation inte enbart en fråga huruvida det är
"politiskt" rätt att kommunerna äger bostadsbolag utan också huruvida det är
"principiellt" rätt att kommunerna själva skall få avgöra frågan eller inte.

9 Renodla personvalet

Möjligheten att inte bara välja politiskt parti på valdagen utan också
uttrycka preferens för vilken person som skall företräda en i politiska
församlingar har existerat för hela svenska befolkningen i tre på varandra
följande val - valet till Europaparlamentet 1995, valet till riksdag,
kommuner och landsting 1998 och valet till Europaparlamentet 1999.
Personvalet har varit en klar framgång. Många väljare har utnyttjat den
nyvunna friheten; också internt inom partierna har förändringen medfört
nya metoder och tankesätt. Motivet är att minska avståndet mellan väljare
och valda.

Den reform som banade väg för personvalet bar kompromissens prägel.
Fem procent av rösterna i respektive valkrets i Europaparlamentsvalet samt
valet till kommuner och landsting och åtta procent vid riksdagsvalet fordrades
för att en kandidat skulle kunna ta sig förbi den rangordning som partierna
hade fastslagit. Något annat motiv till de relativt höga spärrgränserna än att
kanske främst det socialdemokratiska partiet önskade kunna "kontrollera"
vilka personer som verkligen valdes in är svårt att urskilja. Nu är det dags att
ta steget fullt ut och renodla personvalsidén. Folkpartiet anser att
spärrgränserna helt bör tas bort. Det är också önskvärt att partierna internt
strävar efter rättvisa i fördelningen av offentliga medel kandidaterna emellan
liksom att kampanjbidrag redovisas offentligt.

10 Utveckla e-demokratin

När de traditionella deltagandeformerna (möten, demonstrationer,
namninsamlingar med mera) tappar mark krävs nya metoder för att
manifestera politiska åsikter och kanalisera politiskt engagemang. Den
nya informationstekniken har fått ett stort genomslag inom näringslivet,
massmedierna, utbildningen och forskningen. Men i politiska
sammanhang utnyttjas knappast dess fulla potential - ännu.
Informationstekniken kan inte ersätta de etablerade kanalerna men utgör
ett värdefullt komplement, inte minst när det gäller att locka nya grupper,
särskilt ungdomar, till politiken.

Under hösten utvecklar Folkpartiet ett nytt sätt att med en för ändamålet
särskilt inrättad hemsida kommunicera med medborgarna kring centrala
politiska frågor. Människor skall enkelt kunna ta del av Folkpartiets politik
och snabbt avge reaktioner på partiets tankar och idéer. I det moderna
samhället är tid en bristvara. Med hjälp av ny teknik får fler människor, som
inte annars skulle ha haft den möjligheten, utrymme att delta i den politiska
processen. Avståndet mellan väljare och valda krymper.

Inte bara partierna, utan också offentliga myndigheter och institutioner
måste ta till sig informationstekniken. Det borde i kommunerna exempelvis
vara självklart att protokoll från kommunfullmäktiges sammanträden, och
gärna också förberedande promemorior och partipropositioner, läggs ut på
internet. Folkpartiet välkomnar också lokala initiativ att mer direkt använda
internet som ett kommunikationsmedel i en opinionsbildnings- och
beslutsfattandeprocess. Det är till exempel fullt möjligt att genomföra lokala
opinionsmätningar, inom ett visst område i en kommun, för att inom detta
territorium utröna medborgarnas uppfattning om en ny detaljplan.

Stockholm den 5 oktober 2000

Lars Leijonborg (fp)

Kerstin Heinemann (fp)

Elver Jonsson (fp)

Siw Persson (fp)

Yvonne Ångström (fp)

Helena Bargholtz (fp)