Försäkringsgivares hantering av personskadeståndsanspråk

Motion 2020/21:2103 av Pyry Niemi och Inga-Lill Sjöblom (båda S)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en ny paragraf i 5 kap. skadeståndslagen och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Regeringen bedömde 2016 att det fanns behov av att genomföra insatser för att förbättra situationen för personskadade. Finansinspektionen fick uppdrag av regeringen att kartlägga och analysera skadereglering vid personskada. Uppdraget omfattade en analys av försäkringsföretagens processer och rutiner, internt och i prövningsnämnder, i syfte att klargöra om god försäkringsstandard i personskadereglering upprätthålls. Bland annat skulle trafikskadade och den medicinska rådgivningen i personskaderegleringen särskilt belysas. Finansinspektionen kom i sin rapport Skadereglering vid personskada fram till följande slutsatser:

En tillsyn över den medicinska rådgivningen behövs i kvalitetssäkrande och förtroendeskapande syfte. Tillsynen bör minst omfatta kriterier för hur och på vilka grunder läkare väljs, krav på rätt och tillräcklig läkarkompetens, inklusive försäkringsmedicinsk utbildning, samt frågor om intressekonflikter. Dessutom anser FI att det finns behov av att värdera om de medicinska bedömningarna är objektiva, enhetliga, utförda på korrekta underlag och tillräckligt väl genomförda. Tillsynen kräver medicinska kunskaper när det gäller bedömningen av rätt och tillräcklig läkarkompetens, om den medicinska ärendehanteringen är utförd på korrekt underlag eller om den är tillräckligt väl utförd.

FI anser vidare att:

• Prövningsnämnderna måste överväga vilka möjliga intressekonflikter som kan uppstå och genom sin sammansättning säkerställa konsumentinflytandet. Det är även viktigt att nämnderna säkerställer att de har tillräcklig tillgång till medicinsk kompetens för att kunna avgöra sina ärenden.
• Företagen bör säkerställa att de har systemstöd som är anpassade till verksamheten för att uppnå en effektiv och rättssäker skadereglering.
• Företagen bör säkerställa att skadeärenden är ordentligt utredda. Direktskadereglering och tjänstemannabedömningar bör inte förenklas för långt.
• Företagen bör aktivt och kontinuerligt arbeta med att utveckla den individuella informationen till och dialogen med skadelidande. Där ingår att företagen lämnar tydlig och förståelig information genom hela skaderegleringsprocessen samt att materiella beslut meddelas skriftligt och motiveras. Vidare behöver beräkningar förklaras.
• Företagen bör regelbundet kvalitetssäkra hela skaderegleringsprocessen, oavsett om skaderegleringen sker i egen regi eller i utlagd verksamhet. För detta krävs dokumenterade processer och rutiner samt uppföljning av dessa.

Det är bra att rapporten delvis tar fasta på den kritik som framförts av en stor grupp av specialistläkare, skadelidande och organisationer för skadelidande som i decennier hävdat att det råder stora brister vid försäkringsgivares hantering av personskadeståndsanspråk vid bl.a. trafikskador som skapat nackskador hos den skadelidande. För att förstärka försäkringstagarens möjligheter till snabbare och mer kvalitetssäkrade medicinska bedömningar när en personskada uppstår bör det införas en ny paragraf i 5 kap skadeståndslagen som ger tydligare incitament för försäkringsgivaren att undvika långdragna domstolsprövningar och dessutom ställer tydligare krav på att denne agerar i enlighet med de slutsatser som framförts av Finansinspektionen. Lagtexten kan till exempel formuleras så här: Där någon som drabbats av personskada gjort sannolikt att kausalitet föreligger mellan besvären och försäkringsfallet skall ersättning utgå om inte försäkringsgivaren visar att personskadan har sitt ursprung i annan skadeorsak.

Pyry Niemi (S)

Inga-Lill Sjöblom (S)