Försäkringsläkares roll i personskaderegleringen

Motion 2005/06:L249 av Tasso Stafilidis m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning som ser över försäkringsbolagens handläggning av trafikskadeärenden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall tillsätta en utredning som granskar försäkringsbolagens egna läkares roll vid personskadereglering, innefattande frågor om försäkringsläkarnas lojalitetsförhållande gentemot bolaget, deras medicinska ansvar och vilken vikt som i skaderegleringen tillmäts försäkringsläkarnas bedömning jämfört med de behandlande läkarnas bedömning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en utredning om försäkringsläkarnas roll även bör omfatta frågan om hur försäkringsbolagens handläggningstider skall kunna bli kortare och mer förutsägbara.

Motivering

Vid regleringen av personskador till följd av olycksfall eller trafikskador hamnar ofta försäkringstagaren i ett underläge gentemot försäkringsbolaget. Detta förekommer särskilt vid de svårbedömda whiplashskadorna. Vi menar att det beror på att försäkringsbolaget har tillgång till fler läkare vid den medicinska bedömningen och att bolagen numera sällan beviljar juridiskt ombud till den drabbade.

Det är vanligt att försäkringsläkaren hänvisar till att försäkringstagarens skada är ett resultat av sjukdom som föreligger sedan tidigare och att skadan därför inte har något orsakssamband med det trauma som försäkringstagaren råkat ut för vid olyckstillfället. Ofta tillmäts försäkringsläkarens medicinska bedömning större vikt vid skaderegleringen vid avvikelser från den behandlande läkarens bedömning vilket drabbar den skadelidande negativt. Detta trots att HD uttalat att det rent principiellt inte torde finnas anledning att ge försteg åt den ena läkarens bedömning i de fall då två läkares bedömningar i fråga om orsakssambandet skiljer sig åt (NJA 2001 s. 657).

Vänsterpartiet anser att det finns ett lojalitetsförhållande mellan försäkringsläkare och försäkringsbolag vilket är orimligt, inte minst med tanke på att försäkringsbolagets läkare ofta gör sin bedömning på handlingarna och sällan träffar den skadelidande alls. Det är också anmärkningsvärt att varken försäkringsbolagens läkare i sin funktion som sakkunniga eller trafikskadenämndens medicinska rådgivare står under Socialstyrelsens tillsyn.

Finansinspektionen har på regeringens uppdrag undersökt hur trafikskadeärenden handhas av försäkringsbolagen. I rapporten Stärkt skydd för trafikskadade – åtgärder och förslag (dnr 03-513-601) presenterar Finansinspektionen sin analys av situationen och förslag till förbättringar. Enligt vår mening ger emellertid inte rapporten tillräckligt underlag för att fatta beslut om vilka åtgärder som bör vidtas, bl.a. finns det brister i den del som behandlar relationen mellan försäkringsbolagen och deras sakkunniga läkare.

Vänsterpartiet anser att en djupare analys än den som Finansinspektionen har presenterat bör genomföras. Socialstyrelsen har med anledning av ett uppdrag från regeringen i januari 2004 presenterat en rapport om tillsyn över försäkringsläkare (dnr 00-10798/03). Enligt Socialstyrelsens bedömning är det av vikt för de trafikskadade att förtroendeproblemet då det gäller försäkringsbolagens medicinska rådgivare åtgärdas (s.7).

Socialstyrelsen gör dock den bedömningen att trafikskadenämnden bör kunna remittera de ärenden där den behandlande läkarens och försäkringsbolagets läkare kommit till olika slutsatser eller när orsakssambandet annars är svårbedömt till Socialstyrelsens rättsliga råd. Samtidigt konstaterar Socialstyrelsen att om även andra tvistiga försäkringsmedicinska ärenden som t.ex. bedömningar av orsakssamband vid olycksfall skulle hänskjutas till det Rättsliga rådet så skulle detta medföra en avsevärd arbetsbelastning (s.7).

Vänsterpartiet kan konstatera att det saknas en övergripande genomlysning av försäkringsläkarnas roll vid personskadereglering. Regeringen bör därför tillsätta en utredning som ser över försäkringsbolagens handläggning av trafiksskadeärenden.

Regeringen bör även tillsätta en utredning som ser över försäkringsbolagens egna läkares roll vid personskadereglering med betoning särskilt på frågor som deras lojalitetsförhållande gentemot försäkringsbolaget, deras medicinska ansvar och vilken vikt som i skaderegleringen tillmäts försäkringsläkarnas bedömning jämfört med de behandlande läkarnas bedömning. Utredningen bör också behandla frågan om försäkringsbolagens handläggningstider och komma med förslag på hur de kan bli kortare och mer förutsägbara.

Stockholm den 23 september 2005
Tasso Stafilidis (v)
Rossana Dinamarca (v)	Mats Einarsson (v)
Siv Holma (v)	Rolf Olsson (v)
Alice Åström (v)