Förskollärarutbildning i Borås

Motion 1989/90:Ub702 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ub702

av Arne Kjörnsberg m.fl. (s)
Förskollärarutbildning i Borås

Riksdagen beslutade 1984 att förskollärarutbildningen i Borås och Uppsala
skulle läggas ned. Detta beslut grundades på prognoser om att många förskollärare
skulle bli arbetslösa om inte utbildningsvolymen minskades.

Numera är de flesta överens om att prognoserna redan när beslutet togs
var föråldrade. Tvärtom är det så att bristen på förskollärare är ett skäl till
att barnomsorgen, i varje fall i vissa kommuner, inte kunnat byggas ut på
planerat sätt.

Efter förslag från regeringen har riksdagen varje år sedan 1986/87 ökat
antalet nybörjarplatser. Utbildningen finns innevarande år på 18 universitet
och högskolor. I Uppsala återupptogs utbildningen 1989.

Ett tiotal högskoleorter har fått ökat antal utbildningsplatser de senaste
åren. Av för oss fullständigt outgrundliga skäl har dock inte förskollärarutbildningen
återupprättats vid högskolan i Borås. De enda insatser som gjorts
för att i någon mån tillgodose behovet av utbildad barnomsorgspersonal i
Sjuhäradskommunerna är utlokalisering av 30 nybörjarplatser från universitetet
i Göteborg till Borås vid tre tillfällen, höstterminerna 1987 och 1988
samt vårterminen 1990.

Detta har dock inte på något sätt motsvarat behoven. Detta i sin tur har
lett till upprepade, starka, samordnade krav från kommunalpolitiker i samtliga
sju kommuner i Sjuhäradsbygden om hur nödvändigt det är att
förskollärarutbildningen på nytt påbörjas i full omfattning vid högskolan i
Borås. Otaliga är de skrivelser, med bl.a. statistik visande behoven av utbildad
personal, som sänts till UHÄ, Utbildnings- och Socialdepartementen.
Dessvärre har dessa, enligt vår mening mycket välgrundade, framställningar
inte lett till några mer konkreta åtgärder än de tillfälliga utlokaliseringarna.

Nuläge:

1. Det finns ett stort och mycket väldokumenterat behov av utbildad förskollärarpersonal
i Sjuhäradsbygdskommunerna. Utan en permanent lokalisering
av denna utbildning till högskolan i Borås omöjliggörs utbyggnaden
av barnomsorgen till full behovstäckning 1991 i de berörda kommunerna.
Det är dessutom svårt att upprätthålla en fungerande vidareutbildning och
det är utomordentligt svårt att hitta kompetent personal i samband med ledigheter,
sjukfrånvaro, vidareutbildning och personalomsättning. I högskolans
anslagsframställning 1990/91 beräknas behovet av förskollärare och fri

tidspedagoger de närmaste åren i Borås och övriga sex kommuner i bygden
uppgå till minst 350400 personer. Vad gäller utbildningen vid universitetet
i Göteborg vill vi nämna, att även om samtliga förskollärare som utexamineras
från denna ^bildningsanstalt väljer att börja arbeta inom Göteborgs
kommun skulle personalbristen inom denna kommun förbli besvärande under
lång tid framöver. Bristen på personal är stor i hela Västsverige.

2. Intresset för att studera till förskollärare vid högskolan i Borås är
mycket stort. Vid de tre tillfällen under senare år som utbildningsplatser utlokaliserats
till Borås har det varit mellan fyra och sju sökande till varje
plats. Antagningsgränserna har legat mycket högt. Som exempel kan vi
nämna de gränser som gäller den intagning som gjordes inför starten av utbildningen
våren 1990:

Kvotgrupp: Dl 1 D2 2 3 4A 4B

4.5 5.9 4.1 6.0 4.7 2.0 2.0

Siffrorna är i samtliga fall högre än på någon annan av de orter som får tillfälle
anordna förskollärarutbildning. Som framgår av ovanstående finns det
alltså ett stort och kvalificerat antal sökande till denna utbildning vid högskolan
i Borås.

3. Den förskollärarutbildning, som efter beslut i riksdagen 1984, lades ner
i Borås hade utvecklats och växt sig stark under en lång följd av år. Det fanns
kompetent personal och högskolan hade bara något år tidigare flyttat in i nya
ändamålsenliga lokaler. Flertalet av de lärare som friställdes genom nedläggningen
har numera gått vidare till andra yrken, men många har fortfarande
sin huvudsakliga sysselsättning inom utbildning av barnomsorgspersonal.
Fyra lärare, två med ordinarie tjänster, är fortfarande knutna till högskolan
i Borås. Dessa lärare ägnar sig framför allt åt uppdragsutbildning. Två andra
lärare är bosatta i Borås, men är numera anställda vid Institutionen för metodik
vid Göteborgs universitet. Dessa båda lärare medverkar i de utlokaliserade
grupperna. Det finns således fortfarande en kärna av mycket kompetenta
lärare som omedelbart kan ta ansvar för genomförandet av en till högskolan
i Borås förlagd förskollärarlinje. Som vi redan nämnt finns ändamålsenliga
lokaler.

Det finns dessutom en väl fungerande administrativ service. Verksamheten
vid högskolan i Borås är anpassad till de krav förskollärarutbildning kräver
och samarbetet med de institutioner som krävs för praktik är välutvecklat
och mycket gott. Detta innebär sammanfattningsvis, att jämfört med alternativet
utlokalisering från Göteborg innebär förskollärarutbildning med
Borås som bas mer utbildning för samma pengar.

4. En permanent placering av förskollärarutbildning i Borås har också viktiga
sekundära effekter bl.a. genom att detta skulle innebära ett väsentligt
tillskott till högskolans totala utbildningsmiljö. Med återupprättande av förskollärarutbildning
med förslagsvis 60 nybörjarplatser varje år skulle den beteendevetenskapliga
kompetensen bland högskolans lärare åter stärkas och
komplettera den tekniska, ekonomiska och humanistiska kompetens högskolan
nu har.

Mot. 1989/90

Ub702

6

Mot. 1989/90

Ub702

Inför 1989/90 föreslogs även en utökning med 30 platser i Göteborg för eventuell
utlokalisering till Borås. Beslut om detta fattades av utbildningsdepartementet
först den 16 november 1989 och ledde som ovan nämnts till antagning
i december och kursstart i januari 1990. Inför 1990/91 föreslås att 100poängsutbildningen
utökas med 150 platser fördelade på 18 platser i Eskilstuna/Västerås,
12 i Linköping, 30 i Halmstad, 30 i Luleå samt 60 vid en nyinrättad
förskollärarlinje i Trollhättan/Uddevalla. Det totala antalet platser efter
ökningen blir 3426. Tilldelningen till Göteborg är oförändrad jämfört
med 1989/90, vilket alltså innebär att ökningen i Göteborg genom regeringsbeslutet
i november 1989 tas tillbaka och därmed blir en engångsinsats.

Den nuvarande ordningen, som har inneburit att utlokalisering skett höstterminerna
1987 och 1988 samt vårterminen 1990, innebär naturligtvis ingen
bra lösning. Den har ju inneburit att ena året blir det utbildning, andra året
blir det det inte och tredje vet man inte. Planeringen, bl.a. för kommunerna,
omöjliggörs.

Som exempel på hur situationen är vill vi nämna att Borås kommun sänt
tjänstemän från socialförvaltningen till Norge för att där söka förskollärare
till barnomsorgen i kommunen.

Slutsats:

Efter det att Uppsala nu återfått den genom beslutet 1984 där nedlagda
utbildningen återstår nu endast Borås av de orter som tidigare hade denna
utbildning. Under senare år har ett tiotal högskoleorter fått ökat antal utbildningsplatser
för förskollärarutbildning. Trots detta har Borås lämnats
utanför. Enligt vår mening är nu det enda rimliga, att en förskollärarlinje
med 60 nybörjarplatser förläggs till högskolan i Borås fr.o.m. hösten 1990.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förläggning av förskollärarutbildning till högskolan i
Borås.

Stockholm den 25 januari 1990
Arne Kjörnsberg (s)

Lahja Exner (s) Berndt Ekholm (s)

5. Antalet nybörjarplatser på förskollärarlinjen:
1987/88 3006

1988/89 3216

1989/90 3276

7