Försök med bäddpeng

Motion 2002/03:Sk416 av Inger Segelström och Siw Wittgren-Ahl (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om försök med bäddpeng.

Motivering

Efter valet 1998 skrev Inger Segelström en motion om bäddpeng. Frågan var för tidigt lagd då men har nu kommit upp på dagordningen. En missuppfattning om tankarna presenterades i senaste numret av tidningen Restauratören v. 42. Meningen med förslaget är, precis som i alla andra länder, att det på hotellräkningen ska läggas en avgift på några kronor för lokal/regional marknadsföring.

Det behövs en långsiktig strategi för svensk turistindustri. Resandet både i arbetet och på fritiden ökar och spelar en central roll i den ekonomiska tillväxten samt är en viktig strategisk faktor till den framtida samhällsutvecklingen och de nya arbetena. Det är en förhållandevis ung näring med en utveckling som idag inte ser några gränser.

Ur ett sysselsättningsperspektiv intar rese- och turistnäringen redan idag en tätposition i antalet sysselsatta. Branschen domineras av kvinnlig arbetskraft. Två tredjedelar är kvinnor och andelen invandrare är ungefär en femtedel. För tillväxten i tjänstesektorn är det här mycket viktiga arbeten eftersom branschen är mycket personalintensiv och attraktiv för speciellt unga, invandrare och kvinnor.

När Sveriges Turistråd AB bildades upprättades ett avtal mellan staten och näringen om bl.a. finansiering av marknadsföringsprojekt. Vi riksdagsledamöter har blivit kontaktade av branschen som säger att Sverige ger mindre medel än övriga länder i vår närhet. Bäddpeng, eller annat avgiftsuttag som tillämpas i andra länder, har aldrig prövats i Sverige.

Om Sverige skall kunna hävda sig i framtidens konkurrens om turisterna behövs ökad marknadsföring och resurser till attraktiva projekt och platser i hela landet. I en växande tjänstesektor i det framtida expansiva näringslivet, måste nya lösningar få prövas, för de nya jobben både i kommuner och i nya och små företag. Därför är det dags att, som andra länder i Europa och i världen, våga tänka nytt och finna nya möjligheter till utveckling och finansiering. Jämförelse kan göras med olika öronmärkta avgifter i andra länder, t.ex. airport tax i bl.a. Australien, taxe de séjour i Frankrike, den tyska Kurtaxe, Österrikes Gästetaxe. I USA betalar man avgifter för olika tjänster. En bäddpeng är en extra avgift per övernattning som tas ut av hotellgästen.

Hur en bäddpeng kan beräknas eller administreras finns det förslag på. Pengen kan vara antingen obligatorisk eller frivillig (som city tax i Kalifornien), kommunal eller statlig. Intäkterna bör i första hand gå till lokala/regionala satsningar på marknadsföring. Syftet är att öka tillväxten i tjänstesektorn.

En rapport om bl.a. bäddpeng har presenterats av Nätverket svensk turism. Där har man i ett räkneexempel för Göteborgsregionen sagt att en bäddpeng på 20 kronor och 2,5 miljoner övernattningar skulle kunna ge 50 miljoner kronor och då är inte statens eller andras satsningar inräknade. Reaktionen från SHR, hotellnäringen är negativ. Den anser att staten ska ta hela ansvaret. Vi som motionerar har efter egna erfarenheter vid resa både i EU och övriga världen upplevt bäddpeng som en del av priset. För att frågan om bäddpeng inte ska hamna i skrivbordslådan igen föreslår vi att regeringen startar en försöksverksamhet i t.ex. Stockholms stad och Göteborg samt någon mindre kommun eller glesbygd. Det skulle ge både branschen och regeringen möjlighet att pröva bäddpeng också i Sverige som idé och med ett delat ansvar och bättre samarbete mellan stat/kommun och branschen. Vårt förslag skulle också få regionalpolitisk betydelse eftersom turismen är en mycket viktig växande del av tjänstesektorn också för glesbygden.

Stockholm den 22 oktober 2002
Inger Segelström (s)	Siw Wittgren-Ahl (s)