Försöksprojekt på arbetsmarknadsområdet

Motion 2002/03:A249 av Anders Bengtsson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om möjligheten att stimulera till försöksprojekt där invandrade kvinnor och män, äldre, långtidssjukskrivna och förtidspensionerade ges möjlighet att på olika sätt delta i arbetslivet.

Motivering

Idag står kampen mot ohälsan högt på regeringens dagordning. För att minska sjukskrivningstalen och ge förtidspensionerade möjlighet att komma tillbaka i arbete krävs samordnade insatser och att flera olika aktörer engageras. Målet att halvera sjuktalen till 2005 kräver sannolikt både gamla beprövade metoder och arbete med förebyggande insatser, men också förnyelse och nytänkande.

Lika angeläget som att minska ohälsan är att verka för att minska segregationen och öka integrationen av våra invandrade svenskar. Andelen invandrare som fortfarande står utan jobb i Sverige är stor. Många är de invandrare som diskrimineras och hindras rätten till ett jobb på grund av sin hudfärg, etnicitet, religion eller helt enkelt på grund av sitt utländska namn. Många är också de nya svenskar som passerat åldern för att kunna ha ett långt yrkesliv framför sig, men som ändå har behov av sysselsättning och delaktighet i det svenska samhället.

Här har offentliga arbetsgivare en viktig uppgift framför sig. Stat, kommuner och landsting har möjlighet att bli mönsterarbetsgivare i fråga om god hälsa och mångfald – om man tar krafttag mot ohälsan och samtidigt aktivt ökar mångfalden och motverkar diskriminering.

Klassmorfar för barnen är en ideell förening och ett socialt stödprojekt i grundskolan. Försök med klassmorfäder har prövats med hittills många positiva erfarenheter i flera kommuner i Sverige. En klassmorfar är antingen pensionär eller en tidigare långtidsarbetslös man över 50 år med samhällsengagemang, intresse och ansvar för barnens utveckling och trygghet. Bland de klassmorfäder som hittills funnits utgör andelen invandrare en stor grupp.

Idén med klassmorfar är exempel på en verksamhet som förenar flera goda ting. Dels främjar klassmorfarkonceptet barns utveckling och bidrar till att öka närvaron av vuxna förebilder. Dels stärks livskvaliteten för de långtidsarbetslösa och äldre som får möjlighet till en meningsfull sysselsättning. Försöken med klassmorfäder är dessutom bra exempel både hur man kan öka integrationen och samtidigt verka för fler vuxenförebilder i skolan.

Av ovan anförda skäl ser jag det därför angeläget att fler försöksprojekt, liknande klassmorfar, men även inom andra sektorer, uppmuntras och möjliggörs i kommunerna. De grupper som i första hand bör komma ifråga är invandrade kvinnor, män och äldre, långtidssjukskrivna och förtidspensionerade. Det behöver således inte bara handla om vuxna i skolan, utan kan vara invandrade kvinnor och äldre som får möjlighet att praktisera på en vårdcentral eller ett äldreboende. Det kan vara en långtidssjukskriven eller förtidspensionerad som i rehabiliteringssyfte får möjlighet att prova på att arbeta med något annat arbete än det hon hade innan hon blev sjukskriven.

Viktigt att poängtera är att dessa åtgärder aldrig kan eller får ersätta riktiga jobb. Är det flera kvalificerade yrkesutövare man behöver på en skola eller på en vårdcentral är det naturligtvis också sådana som ska anställas. Det utesluter dock inte att människor tillfälligt får möjligheten att kliva in på en arbetsplats som ytterligare en resurs. Förutom att det kan stimulera till utveckling på arbetsplatsen gör det att den sjukskrivne åter får känna sig nyttig, och att den nya svensken eller äldre invandrarkvinnan kan bli delaktig och integreras i det svenska samhället.

Stockholm den 21 oktober 2002

Anders Bengtsson (s)