Försöksverksamhet i Sverige med alkolås

Motion 1992/93:Ju639 av Åke Carnerö (kds)

I Lag om straff för vissa trafikbrott (1951:649 senast
ändrad 1990:149) stadgas om straff för vårdslöshet i trafik,
rattfylleri och smitning. År 1991 fälldes cirka 50 000
personer för brott enligt denna lag. 42% av dem fälldes för
olovlig körning, 7% för smitning, 32% för rattfylleri eller
grovt rattfylleri och 23% för vårdslöshet i trafik.

1 juli 1990 sänktes straffbarhetsgränsen för
trafiknykterhetsbrott från 0,5 till 0,2 promille alkohol i
blodet. Den genomsnittliga blodalkoholhalten var, enligt en
undersökning 1986, hos misstänkta för
trafiknykterhetsbrott 1,67 promille hos män och 1,55
promille hos kvinnor. Andelen förare som misstänks för
rattonykterhet vid svårare trafikolyckor varierar mellan 7
och 10 %. År 1990 var andelen 7,9 %. Flertalet av dem som
misstänks för trafiknykterhetsbrott och är inblandade i
alkoholrelaterade olyckor har en blodalkoholhalt på en
promille eller mer. Många av dem har alkoholproblem.

Ovanstående som är hämtat från ett beslutsunderlag
från riksdagens revisorer om Trafiksäkerhet (92/93:6) visar
att alkohol och trafik är ett allvarligt problem i vårt
samhälle. Arbetet med att befrämja trafiknykterhet och
livsstilspåverkan måste fortsätta med all kraft, men det
visade sig i USA att personer med förhöjd risk för skador
genom alkoholbruk och som mot bättre vetande framförde
motorfordon i trafiken knappast var påverkbara till det
bättre med upplysning. Återfallsbenägenheten är också
mycket stor.

Utifrån detta har så en säkerhetskonstruktion framställts
som avser att omöjliggöra start av fordon av person som är
alkoholpåverkad. Man kan numera effektivt och selektivt
identifiera etylalkohol i människors andedräkt. Genom
utveckling av andedräktsanalys och applikation av denna
via elektronisk förbindelse med startmotorn i en bil finns nu
ett system för automatisk kontroll att alkoholpåverkade
förare inte kör bil. I Sverige kallas anordningen ''alkolås''.
Alkolåset består av en alkoholmätare som kan hållas i
handen och som är kopplad till tändsystemet i startmotorn.
För att kunna starta måste föraren först göra ett
utandningsprov som inte får överskrida gränsvärdet för
tillåten promillegräns.

Den amerikanska trafiksäkerhetsmyndigheten
(NHTSA) har utfärdat specifikationer för alkolås.
Kontinuerlig, slumpmässig kontroll av förarens nykterhet är
ett krav och tillgår så att föraren ska tvingas avge ett nytt
andningsprov. På så sätt blir det omöjligt att manipulera
alkolåset på ett otillbörligt sätt.

Erfarenheter av alkolåset har dokumenterats i USA. I
en undersökning i delstaten Ohio följde man under ca 30
månader personer som fått alkolås inmonterade i bilen.
Domstolarna i vissa delstater har möjlighet att i
straffpåföljden ange inmontering av alkolås och på så vis
tillåta personer med alkoholproblem att köra sina
motorfordon. Arbete och familjeliv påverkas i betydligt
mindre grad om rattfylleristerna får alkolåset monterat
jämfört med om körkortsindragning sker.

Vid Ohio-undersökningen framkom bl.a. att återfall i
trafikonykterhet reducerades med 65 % när alkolås kom till
användning i jämförelse med effekten av
körkortsindragning, om man utgår från upptäckta brott.
Dessutom tycks alkolåset medföra en nyktrare livsstil helt
allmänt.

Jag anser att ett försök med inmontering av alkolås bör
göras i vårt land. Förare som fällts för
trafikonykterhetsbrott bör erbjudas möjlighet att få behålla
körkortet med tilläggsvillkor om alkolås. Förhoppningsvis
kommer det att ge positiva effekter både för
trafiksäkerheten och rattfylleristen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om försök med inmontering av
alkolås i bilar.

Stockholm den 26 januari 1993

Åke Carnerö (kds)