Försörjningsberedskapen i Södermanlands län

Motion 1988/89:Fö502 av Anita Persson m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Fö502

av Anita Persson m.fl. (s)
Försörjningsberedskapen i Södermanlands län

Ett militärt anfall över Södermanlands län skulle innebära en försörjningskris,
sannolikt inom två veckor, för befolkningen i länet. Södermanlands län
är så gott som helt beroende av dagliga leveranser från Norrköping,
Linköping, Örebro, Västerås, Södertälje och Stockholm.

Den viktigaste förutsättningen för befolkningens överlevnad i en försörjningskris
är att man har mat, vatten och värme. Matförsörjningen i vårt län
vilar på en mycket osäker grund. Trots att det finns en betydande
jordbruksproduktion - så finns det nästan inga industrier för förädling av
jordbruksprodukterna. En konsekvens av ett militärt anfall mot regionen blir
sannolikt en försörjningskris med hänsyn till lagrens storlek i parti- och
detaljhandelsleden.

Strukturförändringen i samhället, med koncentration av befolkning och
verksamhet till vissa områden samt avfolkning och verksamhetsnedläggning i
andra, ökar sårbarheten och känsligheten.

Datorberoendet, teknikutvecklingen och de tekniska systemens inbördes
beroende har också medfört ökad sårbarhet och känslighet. Det moderna
samhället har således fått en struktur där varje enskild enhet är av stor
betydelse för helheten och där delfunktionerna är starkt beroende av
varandra.

Dagligvaruhandeln är idag mer eller mindre beroende av fungerande
datorer. Det gäller både på grossist- och detaljsidan. Störningar - även
enstaka sådana - kan därför i flera avseenden få allvarliga konsekvenser för
samhället.

Den strukturomvandling som skett i vårt län, främst under 1970-talet och
början på 1980-talet, har satt sina tydliga spår. KF, ICA och Dagab har
avvecklat sina stora distributionscentraler. Kvar av partihandeln finns endast
Konservkompaniet AB i Nyköping och Dagab:s snabbgrossistlager i Eskilstuna,
vilka är förhållandevis små enheter.

På industrisidan kan nämnas att Södermanlands län idag saknar t.ex.
slakterier och bryggerier. Av kvarnar finns bara Strängnäs Valskvarn och
några små bygdekvarnar kvar.

Inom mejeriområdet är utvecklingen också dyster. Arla har beslutat att
lägga ned anläggningen i Eskilstuna från april 1989. Vidare har Arla
föreslagit att anläggningen i Katrineholm ska avvecklas.

Anläggningen i Nyköping är föremål för översyn i Arias strukturutredning
om ost-tillverkning.

Konsekvenserna av de här strukturförändringarna har bl.a. blivit att

försörjningssäkerheten i länet har minskat genom att man blivit beroende av
livsmedelsleveranser utifrån, även när det gäller baslivsmedel.

Den hittillsvarande utvecklingen innebär att de sörmländska jordbruksprodukterna
skickas som råvaror till andra delar av landet för förädling.
Därefter återvänder de som konsumtionsfärdiga varor via distributionscentraler
som också ligger utanför länet.

1 1987 års försvarsbeslut (FB 87) betonas att särskild uppmärksamhet skall
ägnas förmågan att möta militära operationer riktade mot svenskt territorium
i norra Norrland, östra Mellansverige, inklusive Gotland och de södra
delarna av landet.

Rent allmänt bedöms kustregionen i Södermanlands län som ett riskområde.
Kustområdet mellan Oxelösund/Nyköping och Bråviken är av särskild
betydelse i detta sammanhang. Men det finns naturligtvis ett stort antal andra
riskområden spridda över länets yta.

Det landområde som begränsas av linjen Mälaren-Hjälmaren-VätternRoxen-Glan-Bråviken
bör betraktas i ett sammanhang. Området är relativt
lätt att regla av i de trånga sjöpassen.

I området bor cirka 400 000 personer, varav 250 000 i Södermanlands län.
Befolkningssituationen i krig beror helt på omständigheterna. Till exempel
om utrymning och inkvartering av civilbefolkningen sker samt i vilken
omfattning militära förband grupperas i området.

Ovannämnda risker bör beaktas vid lokaliseringen av sådana försörjningsviktiga
verksamheter som inte bara har lokal betydelse.

Hittills har livsmedelssektorn fått centralisera i förädlings- och distributionsnätet
utan att tillräcklig hänsyn tagits till försörjningstryggheten i ett
krigsläge. Ekonomiska skäl har fått styra men det är också dyrt och i många
fall tekniskt komplicerat att vidtaga beredskapsåtgärder sedan systemen
byggts ut. Genom att ta beredskapshänsyn redan på planeringsstadiet - innan
investeringar beslutats och genomförts - går det att skapa en större säkerhet.
Då vet man var och hur den rätta och billigaste beredskapen kan åstadkommas.
Den extra kostnaden blir oftast betydligt mindre än om man skall rätta
till svagheterna i efterhand.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om krav på bättre beaktande av beredskapen i
förädlings- och distributionsleden när det gäller försörjning med
livsmedel.

Stockholm den 18 januari 1989

Anita Persson (s)

Olle Svensson (s) Marita Bengtsson (s)

Mot. 1988/89
FÖ502

Maj-Lis Lööw (s)

Reynoldh Furustrand (s)

3