Förstärkt skydd för Stockholms grönområden

Motion 1991/92:Jo617 av Christina Linderholm (c)

Stockholm är unikt. Staden är byggd på många öar och
holmar. Det går att cykla och promenera runt dem. Det
finns en levande hamnverksamhet både utefter Saltsjöns
och Mälarens stränder. Vattnet är så rent att det går att bada
och fiska, t.o.m. ädelfisk, i stadens centrala delar. I alla
stadsdelar finns parker och grönområden för lek och
rekreation. De gröna ytorna, allt ifrån en liten kvarterspark
på Södermalm till större områden som centrala stadens
parker och Djurgården, Brunnsviksområdet och de gröna
stråken in mot staden från väster och söder, är alla lika
nödvändiga för stadens människor och miljö.

Framtidens stockholmare måste ha förutsättningar för
god livsmiljö och rekreation. Det är nuvarande generation
som har ansvaret för detta. Hoten är i dag många. Parker
och grönområden naggas i kanterna av byggnation.
Försurningen av marken ökar vilket hotar träd och grönska.
Stränderna riskerar att byggas igen och bli mindre
tillgängliga. Vattnets kvalitet löper risk att försämras genom
ökande föroreningar både från bilism, ökade hushålls- och
industriutsläpp och bebyggelse. Byggnader och skulpturer
förstörs av försurande ämnen.

För att rädda Stockholms unika särart, och möjliggöra
förnyelse och utveckling, krävs ett särskilt miljöskydd för
dess gröna lungor.

Skydda stadens parker

Miljön i en storstad är mycket sårbar. Även ingrepp som
var för sig inte bedöms påverka miljön i närområdet kan
sammantaget få allvarliga konsekvenser för livsmiljön i
stadsdelen eller i staden som helhet. Varje träd i stenstaden
har stor betydelse. Varje igenbyggt grönområde i förorten
får konsekvenser för miljön. Därför behövs ett förstärkt
skydd som ger stadens planerare skyldighet att genomföra
fördjupade konsekvensanlyser som redovisar långsiktiga
effekter vad gäller föroreningar i luft, mark och vatten. En
särskild storstadslagstiftning krävs för att få ett sådant
skydd.

Naturreservat i Hansta och Grimsta

I västra Stockholm finns två grönområden,
Grimstaskogen och Hanstaområdet, som är omistliga ur
natur- och kulturhistorisk synpunkt. Där finns träd och
växter som om områdena inte ges ett långsiktigt skydd
riskerar att försvinna och ytterligare bidra till den snabba
utarmningen av artrikedomen i naturen.

Hoten mot Grimstaskogen utgörs av såväl planerna på
bebyggelse som på en trafikled, Västerleden, genom
området. Grimstaskogen består av såväl skog som öppna
ytor. Vackra hällmarker och en vildvuxen och äventyrlig
Mälarstrand utgör de mest skyddsvärda delarna av
området. I skogen finns värdefulla träskmarker och urskog.
Området har stor betydelse som frilufts- och strövområde
för de boende i närliggande stadsdelar. För att säkerställa
ett långsiktigt skydd av Grimstaskogen bör denna bli
naturreservat.

Stockholms stad köpte i början av 1980-talet ett stort
markområde på norra delen av Järvafältet, av Sollentuna
kommun. Avsikten var då att bebygga området med 10.000
bostäder och tusentals arbetsplatser. Planerna på detta har
tills vidare lagts på is, främst beroende på brist på medel till
infrastrukturinvesteringar men också på en stark opinion
för ett bevarande av den unika miljön. Hansta består av
skog och öppna fält, men också av sankare partier och
hällmarker. Delar av skogen består av ekdungar från
medeltiden och som enligt klimatforskare och botaniker är
rester av den mellansvenska bronsåldersskogen.

Alldeles intill Hansta bildades 1987 Järvafältets
naturreservat. Genom att skapa ett sammanhängande
större grönområde underlättar man för växt- och djurlivets
fortlevnad.

Detta område är så värdefullt att någon bebyggelse i
området över huvud taget inte bör komma till stånd.
Kringliggande områden är redan hårt exploaterade och
området bör bevaras som en grön lunga. För att bevara den
flora och fauna som är unik bör detta göras till
naturreservat.

Skydd för ökad bebyggelse i Haga--Brunnsviken--Norra
Djurgården

Regeringen har beslutat om en fördjupad översiktsplan
av området kring Haga--Brunnsviken. Under tiden denna
genomförs bör ett antal frågor klarläggas förutom
effekterna på miljön. Området är av riksintresse. Ett
förtydligande av vad detta innebär behövs. Vilket skydd
innebär det? Vilken statlig instans skall ha ansvaret? När
det gäller Brunnsviken-området gav länsstyrelsen
klartecken för att planera för såväl Japanskrapa som
tillbyggnad av Sveaplans gymnasium.
Riksantikvarieämbetet sade nej. Det är angeläget att det
finns en statlig instans som har huvudansvar för områden av
riksintresse. I regeringens och berörda kommuners fortsatta
hantering av ärendet krävs ett förtydligande av begreppet
riksintresse.

Hela området kring Haga--Brunnsviken är
kulturhistoriskt mycket känsligt och varje förändring måste
ta stor hänsyn till miljön, och stränderna kring Brunnsviken
ges ett långsiktigt skydd. Därutöver bör även norra
Djurgården och andra delar av det område som ingår i den
s.k. eko-parken, som är obebyggda eller endast bebyggda
med äldre kulturfastigheter, kunna ges ett sådant skydd.
Det uppdrag som givits Naturens Hus att utreda ett sådant
skydd måste slutföras och redovisas snarast.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående särskilt miljöskydd för
Stockholms gröna lungor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående en särskild
storstadslagstiftning för att skydda Stockholms parker,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående Grimstaskogen som
naturreservat,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående Hanstaområdet som
naturreservat,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående skyddet av Haga--
Brunnsviken--Norra Djurgården.

Stockholm den 22 januari 1992

Christina Linderholm (c)