Försvaret

Motion 2001/02:Fö244 av Runar Patriksson och Eva Flyborg (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att anslagen Förbandsverksamhet och beredskap å ena sidan och Fredsfrämjande truppinsatser å andra sidan (under utg.omr. 6 Totalförsvar) inte bör slås samman till ett enda anslag.

Motivering

I budgetpropositionen för 2002 föreslår regeringen att anslagen Förbandsverksamhet och beredskap å ena sidan och Fredsfrämjande truppinsatser å den andra slås samman till ett enda anslag. Regeringen anför som skäl att en sammanslagning av anslagen skapar en större flexibilitet i planeringen och användningen av resurser när avvägningar skall göras mellan internationella insatser och övrig verksamhet. Flexibiliteten skulle uppstå, menar regeringen, bland annat eftersom man inte skulle behöva höra riksdagen vid behov av eventuell överföring av resurser till internationella insatser, vilket är nödvändigt så länge detta utgör ett eget anslag.

Folkpartiet liberalerna avvisar förslaget om ett samlat anslag för förbandsverksamhet och beredskap och fredsfrämjande truppinsatser.

En sammanslagning av de två anslagen riskerar att i för hög utsträckning sudda ut gränserna mellan dessa båda verksamheter. Folkpartiet menar att det är viktigt att det tydligt går att utläsa vad de internationella truppinsatserna kostar. Ett skäl är de rent demokratiska. Riksdagen och svenska medborgare ska enkelt kunna utläsa vad en så pass prioriterad, omfattande och, än så länge, speciell uppgift, som de internationella insatserna är, kostar.

Ett annat skäl till att avvisa en sammanslagning av anslagen är att de då utsuddade gränserna mellan de olika verksamheterna bidrar till att skyla över regeringens oförmåga (och ovilja?) att backa upp svenska internationella truppinsatser med tillräckliga resurser. Anslaget för internationella insatser ska, vilket länge förespråkats av Folkpartiet liberalerna, vara av den storleksordning som krävs normalt. Att nästan varje år tvingas till nya finansieringsbeslut visar på att anslaget feldimensionerats från början. Mer naturligt och praktiskt vore det med en finansiering med viss marginal. Det finns inga vare sig praktiska eller formella problem med att anslaget vissa år inte fullt ut utnyttjas. Det sätt varpå finansieringen av internationella insatser idag hanteras – med ständiga underskott, som måste kompletteras – riskerar att underminera regeringens och Sveriges trovärdighet avseende vilja och förmåga att aktivt bidra till internationella fredsfrämjande operationer.

För det tredje avvisar Folkpartiet liberalerna en sammanslagning av anslagen på grundval av verksamhetsmässiga skäl. Att behålla Fredsfrämjande truppinsatser såsom ett separat anslag, och därtill mer realistiskt finansierat, skulle ge Försvarsmakten en stadigare och för planering mer långsiktig grund att stå på.

Ett fjärde skäl till att säga nej till en sammanslagning av anslagen är att den ökade flexibilitet som regeringen vill uppnå kan fås ändå. Inför internationella truppinsatser har det, även om lagen inte är tvingande, varit praxis att höra riksdagen. Till detta kommer att utökade insatser sker först efter hörande av Utrikesnämnden. Vid dessa tillfällen kan även finansieringen tas upp och ett förhandsbesked om riksdagens ställningstagande fås. Formellt riksdagsbeslut kan sedan tas senast i samband med tilläggsbudget.

Stockholm den 4 oktober 2001
Runar Patriksson (fp)	Eva Flyborg (fp)