Försvarets sjukvårdscentrum

Motion 1992/93:Fö327 av Sylvia Lindgren m.fl. (s)

I budgetpropositionen föreslår försvarsministern bl.a.
att ett försvarets sjukvårdscentrum inrättas inom
Försvarsmakten den 1 juli 1994.

I och med detta förslag föreslås vidare att försvarets
sjukvårdsstyrelse i Karlstad läggs ner liksom att försvarets
sjukvårdshögskola på Karlberg (Solna) avvecklas.

Vid försvarets sjukvårdscentrum skall
produktionsuppgifterna inom sjukvårdsstyrelsen avseende
personal och materiel till stor del utföras. Motsvarande
uppgifter som idag utförs vid sjukvårdshögskolan skall
handhas av sjukvårdscentrum. Därtill skall utbildningen vid
marinens sjukvårdsskola i Göteborg avseende kvalificerad
medicinalpersonal ske vid försvarets sjukvårdscentrum.

Till grund för propositionens förslag ligger LEMO-
utredningens delbetänkande, Försvarsmaktens hälso- och
sjukvård.

Alla rationaliseringar och samordningar skall tillvaratas.
Vi tror att detta förslag är bra även ur
verksamhetssynpunkt. Det skulle naturligtvis ha varit
önskvärt att ha fått belyst om ytterligare samordningar hade
kunnat göras inom hälso- och sjukvården i krig.

LEMO-utredningen har grundligt analyserat lämplig
förläggning av försvarets sjukvårdscentrum. Tre orter har
prövats, nämligen Karlberg (Solna), Göteborg och
Karlstad. Efter att ha granskat ett dussin faktorer bedömer
utredningen att verksamheten vid försvarets
sjukvårdscentrum kan bedrivas i alla tre orterna.

I budgetpropositionen föreslår försvarsministern att
försvarets sjukvårdscentrum skall lokaliseras till Karlstad.
Han motiverar det med att kompetensen vid försvarets
sjukvårdsstyrelse skulle gå förlorad vid en flyttning från
Karlstad. Vidare motiverar han den lösningen med
arbetsmarknads- och regionalpolitiska skäl.

Vi har djup förståelse för sådana motiveringar. De
senare är gångbara i hela landet idag, inte minst
Stockholmsområdet. Våra motiv är nu inte dessa när vi
anför skäl för en lokalisering till Stockholmsområdet.

Om vi går tillbaka till de faktorer/kriterier som LEMO-
utredningen granskade för prövningen av lokaliseringsort,
kan vi inte se annat än att övervägande skäl talar för
lokalisering i Stockholmsområdet. Närheten finns till
funktionsledningen på Försvarsmaktens högkvarter liksom
till Socialstyrelsens beredskapsenhet. Utbildning av
kvalificerad medicinalpersonal liksom forsknings- och
utvecklingsverksamhet bedrivs i samverkan med militära
skolor i Stockholm, Karolinska sjukhuset, Karolinska
institutet samt Södersjukhuset, vilket inte kan vara helt
oväsentligt när man talar om lokalisering. Tillgången på
kvalificerade timlärare i Stockholmsområdet är därtill
obestridlig. Universitet, högskolor, undervisningssjukhus
o.s.v. i ett storstadsområde säkerställer tillgång till
kvalificerade civila lärarresurser. FOA och
universitetssjukhus för forskningssamverkan talar starkt för
Stockholmsområdet. Vad avser driftskostnaderna talar de
likvärdigt för storstadsområdena. Reskostnaderna gör
Stockholmsområdet till en stark lokaliseringsort. Sist men
inte minst finns idag en överenskommelse om samverkan
mellan Södersjukhuset, FOA och försvarets
sjukvårdshögskola. Syftet med samverkan är att skapa goda
förutsättningar för en internationellt slagkraftig akut- och
katastrofmedicinsk/traumatologisk verksamhet i
Stockholm.

Nämnda skäl övertygar oss om att en rationell och
fördelaktig verksamhet vid försvarets sjukvårdscentrum
kan bedrivas vid en lokalisering till Stockholmsområdet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lokalisering av försvarets
sjukvårdscentrum till Stockholmsområdet.

Stockholm den 26 januari 1993

Sylvia Lindgren (s)

Kent Carlsson (s)

Oskar Lindkvist (s)

Anita Johansson (s)

Björn Ericson (s)

Ines Uusmann (s)