Försvars- och säkerhetspolitiken

Motion 1988/89:Fö210 av Inger Schörling m. fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: F5210

av Inger Schörling m. fl. (mp)
Försvars- och säkerhetspolitiken

Vårt lands totala försvar bör genom olika åtgärder stärkas och förbättras.
För oss är två utgångspunkter grundläggande:

hela Sverige och dess invånare skall skyddas från krig och dess följder

militär nedrustning skall eftersträvas världen över och därmed också i
Sverige. Vi bör våga vara i första ledet.

Dessa målsättningar kan dock synas stå i stark konflikt med varandra.
Hur skall vi kunna skydda vårt land och folk och samtidigt minska de
militära rustningarna, när omvärlden ser ut som den gör och mycket stora
militära styrkor finns i vårt närområde? Detta är det stora grundläggande
problemet, som bidrar till att göra våra försvarsdebatter så intensiva och
känslomässigt starka. Men försvaret är mycket mera än den militära delen
(krigsmakten). Tyvärr förenklas problemet ofta så att debatten ger intryck
av att det militära försvaret ses som den enda utvägen att försvara vårt
land. Ett symptom på detta är att krigsmakten på senare år bytt namn till
försvaret. Det kan sägas vara en markering av att vi definitivt inte vill
ha en aggressiv krigsmakt utan en krigsmakt helt inriktad på just försvar,
men samtidigt blir benämningen vilseledande därför att försvaret måste
omfatta så mycket mer än bara krigsmakten. Ett gott försvar fordrar
omtanke och insatser inom alla samhällsområden:

utrikespolitik som ger oss goda relationer till omvärlden och gott internationellt
anseende;

näringspolitik som gör att vi kan försörja oss med basförnödenheter vid
krig och avspärrning och gör oss okänsliga för ekonomisk utpressning;

samhällsbyggande som ger robusta system som inte kan raseras via
några få sårbara nyckelfunktioner;

civilförsvarsåtgärder som förbereder oss själva för skydd och vård av
människor i krig;

militär makt som kan motverka militära angrepp och bidra till att
försvåra ockupation.

Åtgärder inom alla dessa områden kan bidra till att uppfylla den primära
målsättningen att skydda oss från krig.

Brister inom något av dessa försvarsområden kan knappast på ett rationellt
sätt ersättas av åtgärder inom ett annat område. Idag synes det tyvärr
vara så att vi sökt kompensera den stora sårbarhet vi har i och med
storskaligt, specialiserat näringsliv och samhällsbygge med att hålla en
relativt stor krigsmakt. Detta är inte rationellt även om de flesta andra
länder gör på samma sätt. Även om krigsmakten idag håller sig på ungefär

samma reala kostnadsnivå som 1972 har totalförsvaret enligt vår mening
nedrustat i och med att det svenska samhället genom specialisering och
koncentration blivit så mycket mera sårbart. En sådan nedrustning är
högst riskabel för vår säkerhet och olycklig i synnerhet som vi inte uppnår
någonting i vår andra grundläggande målsättning, nämligen militär nedrustning.

Naturligtvis avgörs behovet av svensk krigsmakt inte enbart av hur lätt
eller svårt landet är att försvara utan också till mycket stor del av andra
länders rustningar och den internationella krigsrisken och hur vi sköter vår
utrikespolitik.

Det är inte lätt att bedöma dagens militära hotbild och än svårare att
gissa framtidens. Den slutliga bedömningen måste alltid göras av folkets
valda representanter, men sannolikt skulle riksdagen ha hjälp av om man
fick två alternativa bedömningar att begrunda. En borde som tidigare
göras av sakkunniga inom departement och försvarsstaber och en andra av
sakkunniga från fredsrörelsen förslagsvis i regi av Svenska freds- och
skiljedomsföreningen.

Sverige skall på allt sätt fortsätta att verka för internationell nedrustning
liksom vi tidigare gjort. Tyvärr försvåras detta arbete idag av att vi förlorat
så pass mycket i trovärdighet genom vår stora och delvis illegala vapenexport.
Vår trovärdighet måste restaureras. Bäst skulle detta åstadkommas
genom att vi helt upphörde att exportera vapen. Denna förändring måste
komma successivt men inledas nu. Möjligheterna till en förändring är nu
relativt stor eftersom den svenska krigsmakten, frånsett JAS-projektet,
inte har så långa och stora beställningar uteliggande hos industrin. Vi
måste dock inom överskådlig tid ha viss krigsmaterielindustri, som försörjer
krigsmakten med den utrustning som behövs för ett mera långvarigt
krig. Frågan om vapenindustrin och vapenexport utvecklas vidare i särskild
motion.

Den svenska alliansfriheten, som syftar till neutralitet i krig, är en
värdefull princip för stabilitet i Norden. Tyvärr pågår nu en svensk anpassning
till EG, som riskerar att göra allt tal om svensk neutralitet till
illusionsmakeri. EG:s framväxt och demokratiseringsprocessen inom östblocket
kan medföra att nuvarande blockkonstellation något förändras. Vi
bör vara observanta på denna utveckling och inte utesluta att ett nordiskt
försvarsförbund kan få förnyad aktualitet.

Till de nya signalerna hör också att Sovjet planerar reducera krigsmakten
i Europa åtskilligt vad gäller manskap och stridsvagnar och att västsidan
deklarerat följsamhet. Naturligtvis kan vi inte lita bara på ord eller
tillfälliga svängningar i det internationella tonläget, men så mycket som
Sverige tidigare talat för nedrustning krävs det faktiskt att vi vågar följa
med när stormakterna inleder.

På kärnvapenområdet kan vi glädja oss åt reduktionen av landbaserade
medeldistansmissiler och på allt sätt verka för en nedrustning av även
andra missiltyper. För vår del finns det anledning att särskilt uppmärksamma
de sjöbaserade kärnvapnen. Sverige måste exempelvis avvisa alla
flottbesök där man inte lämnar uttryckliga garantier för att kärnvapen inte

Mot. 1988/89

FÖ210

8

finns ombord. Kärnvapen får inte finnas på svenskt territorium. Nästa
steg bör vara en kärnvapenfri zon i Norden.

Den tröskel, som finns innan maktblocken hotar eller angriper Sverige
eller annat land med kärnvapen, är säkerligen ganska hög. Tyvärr är det
dock så att vi kan utsättas för ett slags kärnvapenhot indirekt via våra
kärnkraftverk och mellanlagret för radioaktivt avfall vid Oskarshamn.
Våra reaktorinneslutningar är väsentligt stabilare än den i Tjernobyl, men
tveklöst måste det vara så att en fiende med dagens konventionella vapen
kan orsaka explosioner i våra anläggningar, som sprider radioaktivt material
över flera av våra större städer och vår bästa jordbruksmark. Vid
Tjernobylolyckan spreds endast några få procent av härdinnehållet men
skadeverkningarna blev stora trots att radioaktiviteten spreds högt och
vida omkring. Kärnkraftverken måste bedömas vara ett mycket stort hot i
krigstid antingen de är avstängda eller ej.

Vår utrikespolitik är viktig för att öka vår säkerhet och hålla ned behovet
av militära utrustningar i Sverige, men möjligheterna till framgång är
mycket osäkra. Däremot kan vi ännu i rätt hög grad påverka vårt eget
samhällsbygge och vår näringspolitik. Vår säkraste möjlighet till militär
nedrustning ligger således i att vi ser om vårt hus och minskar vårt
samhälles sårbarhet, eller med andra ord gör det lättare att försvara.
Näringspolitiska åtgärder behövs inom energiförsörjning, lantbruk och
livsmedelsförädling och finns främst inom lokaliserings- och regionalpolitiken.
Inom dessa områden går försvarshänsyn och ekologiska hänsyn
hand i hand.

Ett ekologiskt lantbruk (s.k. alternativ odling) har i sin målsättning, att
den enskilda gården skall eftersträva en hög grad av självförsörjning.
Sådana gårdar kan bli oerhört värdefulla ur försvarssynpunkt mera
därom i en annan motion. Dagens system för livsmedelsförädling och
distribution håller tyvärr inte för en krigssituation. Mejerier och slakterier
har centraliserats och transporterna är långa för både råvaror och färdigvaror.
Samtidigt är det så att allt färre människor kan laga mat själva direkt
från råvaror och än färre har kunskaper i slakt, handmjölkning och liknande
basfärdigheter som är viktiga för överlevnad. En jordbrukspolitik som
bland annat främjar deltidsjordbruk och ny lokal kooperation vöre av stort
värde ut försvarssynpunkt.

Den sannolikt största bristen i Sveriges försvar idag är sårbarheten i vårt
centraliserade elsystem. Den som behärskar elsystemet behärskar Sverige.
Problemet har blivit alltmer accentuerat i och med den enorma datorisering
som skett under senaste årtiondet. Försvarsministern framhåller problemet
med datoriseringen i statverkspropositionen, men kan för dagen
inte föreslå några åtgärder. Vi menar att en första åtgärd måste vara att se
till att eldistributionssystemet reformeras så att nätet vid krigsfara kan
delas upp i oberoende enheter av ungefär en kommuns storlek. Därefter
måste man försöka att utöka antalet kraftleverantörer inom varje område.
Även om lokala vind- och vattenkraftverk vid gamla kvarndammar oftast
ger ganska få kWh, kan de dock ha stor betydelse i en krissituation för de
allra mest akuta elbehoven. Därtill behövs en satsning på kraftvärmeverk
eldade med biobränslen. Det är vidare av största vikt att transformatorsta

Mot. 1988/89

FÖ210

9

tioner och kraftverk kan skyddas mot sabotage och överraskande anfall.
Här måste till en förstärkning med styrkor, som kan vara på plats med
någon timmes varsel.

Vad gäller värmesidan kan vi räkna med att elström upphör som direkt
värmekälla i och med kärnkraftsavvecklingen. Detta minskar sårbarheten
högst väsentligt. Emellertid är det så att många uppvärmningssystem är
beroende av eldrivna cirkulationspumpar. Detta problem kan och måste
åtgärdas av enskilda och kommuner. Som reserv både för matlagning och
värme torde en vanlig vedspis vara oöverträffad. Inom de bostadsområden
där man har värme från större eller mindre värmeverk bör samhället med
hjälp av förordningar och ekonomiska bidrag se till att vedspisar eller
motsvarande finns eller blir installerade så att det i en krissituation finns
åtminstone en vedspis per två hushåll. I ny småhusbebyggelse bör sådan
beredskapsinstallation alltid krävas.

På motsvarande sätt som vad gäller elström måste vi minska sårbarheten
i vattenförsörjningen. Näten måste delas upp och försörjas av flera
verk och reservoarer. Lokala brunnar, även inom tätortsområden, måste
hållas i stånd och skyddas mot föroreningar. Även vattenverken måste
kunna få snabbt skydd. Sabotage genom exempelvis dysenterismitta i ett
storstadsvattenverk skulle döda eller sjuklägga tusentals människor (FOA
1988). Bortfall av vattenförsörjning och/eller värme skulle omöjliggöra
sjukvården i krig. Det är ur vår synpunkt helt klart att överstyrelsen för
civil beredskap bör få utökade ekonomiska resurser för att stimulera
landsting och primärkommuner till ökade beredskapshänsyn i den kommunaltekniska
planeringen vad gäller elström, värme och vatten.

Till de grundläggande sakerna i ett gott försvar hör att den enskilda
människan skall känna att hon har en hygglig chans att överleva även vissa
krigshandlingar. Vi har ett stort eftersatt behov av skyddsrum eller skyddade
utrymmen i storstadsområdena och i nyare småhusområden. Det kan
synas märkligt att man allmänt erkänner sjukvården som en mycket svag
länk i totalförsvaret och likväl i 1987 års försvarsbeslut minskar anslagen
till byggande av skyddsrum. Bättre tillgång på skyddsrum avlastar definitivt
sjukvården. Vi menar att anslagen till skyddsrumsbyggande bör utökas
samtidigt som man söker kombinera så att dessa får en vettig användning i
fredstid. Konventionella jordkällare ger både bättre livsmedelsberedskap
och bättre personlig trygghet.

Som tidigare nämnts torde den svåraste bristen i krigsjukvården vara
den sårbara vatten- och värmeförsörjningen. Därtill kommer att man är så
starkt beroende av engångsmateriel av vilket tillräckliga lager saknas.
Återanvändbart materiel finns ej längre. Vi menar att medel borde ställas
till förfogande från statens sida för att sjukvårdshuvudmännen skall bygga
upp lager av återanvändbar sjukvårdsmateriel. Från många håll har sedan
länge påtalats behovet av helikoptrar för transport av sjuka och skadade.
Detta bör omgående ordnas. Flelikoptrar baserade vid försvarsområdesregementena
skulle kunna fullgöra dessa transporter för sjukvården och dess
emellan exempelvis transportera ut förnödenheter.

Mycket av det dåliga beredskapsläget inom sjukvården synes bero på ett
dåligt förhandlingsspel mellan stat, landsting och kommuner. Staten bör ta

Mot. 1988/89

FÖ210

10

ansvaret för försvarskostnaderna direkt genom exempelvis försvarsområdesregementena
och delvis indirekt genom lagstiftning, som klart ålägger
landsting och kommuner vissa funktioner.

Det är säkerligen så att det mera robusta och decentraliserade samhälle
vi förespråkar kan klara sig med en mindre och annorlunda krigsmakt.
Viktigt är att denna krigsmakt organiseras så att den när tiden är mogen
kan ersättas av en organisation för civilmotstånd. Civilmotstånd är en
kampform som bygger på organiserat aktivt ickevåld. Syftet med civilmotstånd
är först och främst att förhindra att krig uppkommer, i andra
hand att begränsa krigets skadeverkningar. Civilmotstånd gör en ockupation
avskräckande och olönsam utan att samtidigt leda till upprustning och
terrorbalans. Med civilmotstånd menar vi alla former av kamp, som inte
innebär våld mot människor; t. ex. strejker, demonstrationer, parallellt
styre, civil olydnad, sabotage m. m. Det är viktigt att denna modell förs ut
till fredsmässig prövning för svenska förhållanden och till praktisk utbildning.
Man bör låta ett försvarsområdesregemente få i uppdrag att organisera
sådant utvecklingsarbete.

Även när de nu eftersatta delarna av vårt totalförsvar åtgärdats får vi
räkna med att det behövs ett visst militärt försvar. Vi ifrågasätter dock om
krigsmakten av idag eller något av de alternativ överbefälhavaren skisserar
i programplan ÖB89 92 eller FMI 2000 har lämplig struktur. Ett alternativ
med 10% lägre ram än dagens men med bibehållande av nuvarande
försvarsområdesregementen bör utredas av 1988 års försvarskommitté.
Det är av avgörande betydelse att krigsmakten liksom totalförsvaret ha en
bred förankring hos svenska folket. Den allmänna värnplikten för män har
hittills varit en viktig princip. Vi menar att den bör utvecklas till en
samhällstjänst, som omfattar både män och kvinnor och hela totalförsvaret
i vid mening. Många borde kunna placeras inom vård av människor
och natur. Vapentjänst skall göras frivilligt, men viss styrning kan bli
nödvändig så att de samhällstjänstepliktiga, som gör vapentjänst, kommer
att representera ett tvärsnitt av svenska folket. Samhörigheten mellan
olika kategorier samhällstjänstepliktiga, liksom totalförsvarets bredd,
mångfald och värde borde kunna stärkas och poängteras genom att det
mesta av samhällstjänsten organiserades av försvarsområdesregementena.
Samförläggning av olika totalförsvarsverksamheter till de regionala regementena
borde vara en fördelaktig organisation i fred. Vid ett krigsutbrott
måste dock militära och civila verksamheter noga åtskiljas.

De militära delarna av försvaret kommer att beröras närmare när regeringen
framställer sin särskilda proposition i februari. Enligt vår mening är
det dock helt klart att de ekonomiska ramarna måste krympas en del.
Arméns organisation utreds nu och vi avvaktar därför med några större
budgetförändringar för armén till nästa år. Gränsförsvaret behöver naturligtvis
visst flyg men det är fel att lägga så mycket som närmare 50
miljarder kronor eller 2,3 miljarder per år på JAS-projektet. Vi föreslår att
man nu stoppar detta projekt och snabbt utreder om gjorda investeringar
kan räddas inom ett billigare projekt eller om JAS-Gripen helt skall utgå.
Besparingen detta budgetår bör vara 1,5 miljarder kronor. Vad gäller
skyddet mot främmande ubåtar menar vi att ordentliga bevakningslinjer

Mot. 1988/89

FÖ210

11

bör tillkomma i skärgården. Därför bör marinen tilldelas ytterligare 200
miljoner kronor för ubåtsskydd.

Hemställan

Mot bakgrund av ovan anförda yrkar vi

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
utländska flottbesök skall avvisas såframt man ej kan garantera
frihet från kärnvapen,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige aktivt skall verka för en kärnvapenfri zon i Norden,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
kärnkraftsawecklingen av försvarspolitiska skäl bör påbörjas omgående,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
landets elnät skall förändras så att det vid krigsfara kan delas upp i
fungerande mindre enheter,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
bestämmelser bör utfärdas så att det i varje bostadsområde kommer
att finnas minst en vedspis eller motsvarande som reserv per två
hushåll,3]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att alla
sjukvårdsinrättningar bör åläggas skyldighet att ha alternativ källa
till elström, vatten och värme,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sveriges energiförsörjning skall grundas på inhemska biobränslen,
vattenkraft och vindkraftverk,2]

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
beredskapshänsyn bör byggas in i näringslivet med tanke på en
treårig krigs- och avspärrningsperiod,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sveriges livsmedelsberedskap bör grundas på en levande landsbygd
där mångformigt ekologiskt lantbruk kan bedrivas med lokal livsmedelsförädling,4]

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sveriges utrikeshandel bör styras så att vi själva kan hålla eller
snabbt bygga upp en egen försörjning med baslivsmedel, kläder,
skor och energiråvara,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
militära hotbilden fram till år 2010 bör bli föremål för utredning
dels på gängse sätt, dels via uppdrag till organisation inom fredsrörelsen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vid
ett försvarsområdesregemente bör avdelas särskilda resurser för
utbildning i civilmotstånd,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
försvarsområdesregementena bör ges förmåga att med två timmars
varsel kunna ordna effektivt militärt skydd av alla de ca 8000

Mot. 1988/89

FÖ210

12

känsliga objekt som behöver skydd mot fientligt sabotage eller anfall,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
ökad samlokalisering av totalförsvarsverksamhet till försvarsområdesregementena
bör utredas,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att 1988
års försvarskommitté bör få tilläggsdirektiv att i sitt slutbetänkande
även presentera en alternativ krigsmaktsorganisation som är 10%
billigare än dagens.

Vidare hemställer vi att

8. riksdagen beslutar att överstyrelsen för civil beredskap tilldelas
anslag i enlighet med sitt äskande i budgetalternativ B
(+140000000 kr),

9. riksdagen beslutar att överstyrelsen för civil beredskap ges ett
tilläggsanslag om 50000000 kr att fördela till landsting som lägger
upp lager av återanvändbar sjukvårdsmaterial,

10. riksdagen beslutar att överstyrelsen för civil beredskap tilldelas
ytterligare 80000000 kr för bidrag till beredskapshänsyn i
samhällsplaneringen,

11. riksdagen beslutar att räddningsverket tilldelas ytterligare
120000000 kr för befolkningsskydd (främst skyddsrum) och
1000000 kr för stöd till civilförsvarsförbundets hemskyddsverksamhet,

12. riksdagen beslutar att JAS-projektet grundligt omprövas och
att medelstilldelningen för budgetåret 89/90 minskas med
1500000000 kr,

13. riksdagen beslutar att marinen tilldelas ytterligare
200000000 kr för fler bevakningslinjer som skydd mot främmande
ubåtar.

Stockholm den 25 januari 1989

Inger Schörling (mp)

Paul Ciszuk (mp) Claes Roxbergh (mp)

' 1988/89: U426

2 1988/89: N480

3 1988/89: Bo554

4 1988/89: Jo295

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

Mot. 1988/89

FÖ210

13