Försvarsmusiken

Motion 2009/10:Fö248 av Annicka Engblom (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över framtidens försvarsmusik.

Motivering

Militärmusiken är till stor gagn för Sverige och Försvarsmakten, en fjäder i hatten och en erkänt väletablerad brygga mellan Försvarsmakten och det civila samhället. Militärmusiken ska spegla Försvarsmakten och ha hög svansföring vad det gäller erbjuden musikproduktion. Försvarsmakten står inför en stor utmaning med att övergå från värnpliktssystemet till frivillig personalrekrytering och militärmusiken kommer då att ha en desto viktigare roll att fylla. Militärmusiken utgör även en viktig del av hela kulturlivet utanför den militära sfären.

Militärmusiken är inom Försvarsmakten idag organiserad under Försvarsmusikcentrum, Fömusc, och har till uppgift att tillgodose Försvarsmaktens behov av musik, men även statsledningens, det vill säga regeringens och riksdagens. En annan uppgift är konserter och framträdanden för allmänheten. Centrumets ansvar inkluderar även att bevara och utveckla den militärmusikaliska traditionen i Sverige.

Under Försvarsmusikcentrum sorterar tre musikkårer: Marinens musikkår, Arméns musikkår och Livgardets dragonmusikkår. Försvarsmusikcentrum har även ett kvalitetsansvar för omkring 30 musikkårer inom Hemvärnet och frivilligrörelsen.

I budgetpropositionen för 2009/10 föreslår regeringen att Försvarsmusikcentrum vid utgången av 2009 upphör som egen organisation och inkorporeras under Livgardet. Det är i grunden ett bra beslut, men löser ändå inte frågan om hur vi på bästa sätt i Sverige kan främja utvecklingen av militärmusiken och lyfta fram dess viktiga roll.

Under våren 2009 presenterade den norska regeringen propositionen Kultur å forsvare (Stortingsmeldning nr 33 2008–2009), i vilken den tar ett helhetsgrepp över hela försvarskulturen, innefattande både de musikaliska, fortifikatoriska och museala delarna. Även om all försvarskultur i Sverige förvisso inte sorterar under Försvarsmakten, skulle inriktningen i propositionen mycket väl kunna utgöra en modell för hur vi kan göra detsamma i Sverige.

Om man tror på musiken som ett enkelt medel att kommunicera människor emellan oavsett ålder, nationalitet och kön, om man tror på musikens kraft att skapa atmosfär, miljö och appellera till känslor och tradition och om man tror på musiken som brobyggare vid offentliga uppvisningar, utländska gästers besök och inte minst vid förbandens egna ceremonier, som till exempel soldaterinran, borde ett land som Sverige ha råd, kraft och vilja att ha en militärmusik på högsta tänkbara nivå.

Regeringen bör därför göra en från Försvarsmakten fristående översyn av försvarsmusiken som belyser dess framtida roll, betydelse och tillhörighet.

Stockholm den 24 september 2009

Annicka Engblom (m)