Fortbildning för flyktingar med utländsk vårdutbildning

Motion 1988/89:So501 av Daniel Tarschys m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: So501

av Daniel Tarschys m. fl. (fp)

Fortbildning för flyktingar med utländsk
vårdutbildning

I Sverige är vi dåliga på att tillgodogöra oss de kunskaper och erfarenheter
som finns hos många av de flyktingar som kommer till Sverige. Detta
gäller inom många områden, bl. a. vårdområdet. Samtidigt som det råder
en akut brist på personal inom delar av vårdsektorn finns det flyktingar
med utländska vårdexamina som går sysslolösa.

Universitets- och högskoleämbetet har nyligen presenterat en rapport:
Tvåspråkig personal med högskoleutbildning. Vi citerar från denna rapport:

I förordning om legitimation eller annan behörighet för hälso- och sjukvårdspersonal
med utländsk utbildning (SFS 1983:751) ges bestämmelser
om kraven för att den som genomgått utbildning utomlands skall få
legitimation eller annat bevis om behörighet för yrke inom hälso- och
sjukvården här i landet. I vissa fall krävs komplettering av utbildningen
och/eller praktisk tjänstgöring i nordiskt land för legitimation i Sverige.
Samtidigt krävs för yrket behövliga kunskaper i svenska, danska eller
nordiska språket.

Östergötlands läns landsting har i samarbete med invandrarverket och
kommunen startat det s. k. SAMY-projektet. SAMY står för Snabbare i
arbete för flyktingar med medicinska yrken. Man har gått ut på flyktingförläggningarna
i området för att få tag på medicinskt utbildad personal för
att avhjälpa bristen på vårdpersonal inom det egna landstinget. Denna
kategori invandrare skulle hjälpas fram till svensk legitimation.

Behöriga att delta var de flyktingar med arbets- och uppehållstillstånd
som redan hade en högskoleutbildning inom ett medicinskt område. Senare
tillkom ytterligare ett antal behöriga som kommunen sett ut. En preliminär
bedömning gjordes med bistånd av socialstyrelsen, varvid några flyktingar
konstaterades ha en medicinsk utbildning som inte var jämförbar
med den svenska.

Etapp 1 inleddes under sommaren 1988 med intensivundervisning i
svenska. Kursen kom att omfatta åtta veckor med sex timmars undervisning
i svenska per dag. Etapp 2, som inleddes under hösten, kommer att
omfatta 40 veckor. Under denna etapp skall deltagarna dels studera svenska
på halvtid, dels arbeta på halvtid inom vården och i den miljö där de
sedan skall verka.

Projektet omfattar ca 25 personer. Bland dessa finns läkare, sjuksköterskor,
psykologer, tandläkare, sjukgymnaster, röntgenassistenter m.fl.

Utbildningen är krävande och förutsätter hög motivation. Arbete inom
det egna yrket är just den målsättning som inspirerar till en kraftansträngning.
En utvärdering av projektet kommer att göras sommaren 1989. På
invandrarverket väntar man sig att andra landsting skall starta liknande
projekt.

Stockholms läns landsting har startat ett projekt med likartat syfte.
Under januari och februari 1989 anordnas vid vårdhögskolan på uppdrag
av hälso- och sjukvårdsförvaltningen en kurs som skall förbereda sjuksköterskor
med utomnordisk legitimation inför det av socialstyrelsen anordnade
skriftliga medicinska kunskapsprovet. Förutsättning för deltagande
är att ha klarat det av socialstyrelsen föreskrivna provet i svenska språket.
För de studerande återstår efter avlagt kunskapsprov praktik enligt socialstyrelsens
fordringar samt godkänd kurs i socialmedicin och hälso- och
sjukvårdsforfattningar. Kursens syfte är att få en snabbare genomströmning
till svensk legitimation.

Socialstyrelsen avser enligt uppgift att under en treårsperiod genomföra
förändringar i sin bedömningsverksamhet. Styrelsen skall fortsättningsvis
arbeta mindre med individuella bedömningar och i stället enbart ha ett
övergripande ansvar för verksamheten. Den faktiska prövningen, liksom
kompletterande utbildningar, skall ordnas genom att styrelsen köper tjänster
hos olika utbildningsanordnare.

Som framgår av rapporten har en trevande inledning kommit igång för
att kunna ge flyktingar med utländsk vårdexamen arbete i Sverige. Med
tanke på de resurser som dessa flyktingar utgör och det behov som finns är
det angeläget att denna verksamhet utvidgas.

Socialstyrelsen bör enligt vår uppfattning medverka till att fortbildningsinsatserna
genomförs i större omfattning än vad som för närvarande
planeras. Med hänsyn till rekryteringssituationen bland vårdpersonal torde
det i forsta hand inte vara medel för fortbildningsinsatserna som
saknas. Däremot kan det krävas ett omfattande samarbete med skilda
utbildningsanordnare.

Enligt vår uppfattning bör regeringen nu ta ett ansvar för att se till att
fortbildningsinsatserna samordnas och utvecklas. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till ovan hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utökade insatser för att fortbilda flyktingar
med utländsk vårdexamen.

Stockholm den 24 januari 1989

Daniel Tarschys (fp)

Mot. 1988/89
So501

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) Barbro Westerholm (fp)
Ulla Orring (fp)

12