Förtidsbetalningar till EU-projekt

Motion 2000/01:N376 av Berit Andnor och Rune Berglund (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förtidsbetalningar till EU-projekt.
Motivering

I norra Sverige har strukturfonderna inom EU en betydelsefull roll för
regional utveckling. Strukturfondsprogrammet styr användningen inte
bara av de medel som erhålls från regional-, social-, jordbruks- och
fiskefonderna utan även de resurser som stat och kommuner avsätter för
regional utveckling. Därutöver kommer resurser genom de olika s k
gemenskapsinitiativ, som omfattar olika delar av norra Sverige, Leader
och Interreg, bl a.

Många engageras för att ta fram och genomföra utvecklingsprogrammen,
bara i Jämtland har över 1000 beslut om ekonomiskt stöd till olika
utvecklingsprojekt fattats under en period som i praktiken inskränkt sig till
fyra år, från och med 1996 till och med 1999. I varje projekt deltar minst tre
oftast fler aktörer. Även om det är svårt att uppskatta hur många som deltagit
kan man med fog påstå att flera tusen företag, föreningar och myndigheter
genom EU-projekten haft möjlighet att söka förverkliga olika
utvecklingsidéer. Att effekten av detta är ökad sysselsättning har redan
konstaterats genom olika utvärderingar som gjorts.

Den stora omfattningen både vad gäller kapital och mänskliga resurser
visar på den stora betydelsen utvecklingsprogrammen har för att skapa bättre
tillväxtförutsättningar i regionen.

En aspekt som inte tillräckligt uppmärksammats är att
utvecklingsprojekten och satsningarna delfinansierade med EU-medel utgör
ett komplement till de resurser som genom marknadskrafter kanaliseras till
utvecklingsprojekt.

Eftersom marknaden inte ger samma tillväxtförutsättningar i de norra,
glest befolkade delarna av landet som i de södra, mer tätbefolkade, så bidrar
EU-projekten till att kompensera brister bl a i tillgång till finansiering och
riskkapital och utveckling av olika tjänster till såväl producenter som
konsumenter m m. Det ställer särskilda krav på en snabbhet och effektivitet i
det administrativa systemet för beslut och utbetalningar.

Det administrativa systemet för att förmedla dessa utvecklingsresurser är
med nödvändighet mer omfattande än det som behövs för att kanalisera
resurser till utveckling på den privata marknaden. Skattemedlens användning
måste kontrolleras, resultaten utvärderas. Den administrativa strukturen är
mer centraliserad. Jämfört med hur en marknad fungerar är systemet därför
mindre flexibelt, och man kan förmoda att de s k ledtiderna från projektidé till
förverkligande är längre.

Att upprätthålla en effektiv hantering av projektansökningarna och
utbetalning av medel till projektägare prioriteras högt, för att ändå minimera
onödiga tidsfördröjningar. Men erfarenheten från nuvarande programperiod
visar att ytterligare ansträngningar måste göras för att öka effektiviteten den
kommande programperioden 2000-2006.

En åtgärd som enligt vår mening måste vidtas är att göra mindre
förtidsbetalningar till projektägare möjliga. Såväl projektägare som
finansiärer får ägna onödigt mycket tid åt att lösa likviditetsproblem och
hantera administrativa problem, som orsakats av att förtidsbetalningar vad
gäller det helt övervägande antalet projekt inte tillåts. Jämfört med en region
där motsvarande utvecklingssatsningar sker genom marknaden är detta till
nackdel för tillväxt och sysselsättning. Dessutom skapas onödiga kostnader,
som drar undan resurser från utvecklingssatsningarna, i och med att likviditet
måste lånas upp. Kostnader för ränta får inte belasta projekten, vilket också
medför att medfinansieringen från EU i motsvarande mån minskar. EU-
medlen utnyttjas inte maximalt.

Orsaken till att förtidsbetalningar förbjuds är att säkerställa att medel
används för de ändamål som godkänts. Vi menar att det kan säkerställas på
annat sätt. Genom en efterhandskontroll, genom att de sista utbetalade medlen
hålls inne till dess att projektet är färdigredovisat och genom en korrekt
handläggning av projektansökan, där projektägarens motiv prövas och
kvaliteten i projektidén bedöms, nås samma syfte.

Vid sidan av sakargumentering har även det faktum att utbetalningarna
hela tiden släpar efter p g a att medel inte rekvireras från projektägare tagits
som intäkt för att problemet inte är av den omfattning som hävdas. Detta är
emellertid ett felaktigt synsätt. Tvärtom är eftersläpningen i rekvisitioner
ofta
en effekt av att projektstarten har försenas, bland annat för att
förtidsbetalningar inte får göras. En försenad projektstart för med sig en rad
problem som är svåra att överblicka, men erfarenheten är att projektens
kvalitet försämras och att projekten inte slutförs på det sätt som avsetts.

Med fyra fem års erfarenhet av att arbeta med EU:s projektmedel vill vi
därför framföra vår bestämda mening att det nuvarande förfarandet, där
förtidsbetalningar förbjuds, måste förändras. En särskild grupp inom
Regeringskansliet bör få i uppdrag att i samverkan med berörda länsstyrelser
och kommuner utarbeta nya riktlinjer som gör förtidsbetalningar möjliga och
säkerställer nödvändiga krav på kontroll och regelefterlevnad.

Stockholm den 28 september 2000

Berit Andnor (s)

Rune Berglund (s)