Förtroendeläkare- och förtroendetandläkaresystemet

Motion 1992/93:Sf252 av Siw Persson (fp)

Enligt 18 kap 12 par AFL ska det i allmän
försäkringskassa finnas en eller flera förtroendeläkare och
förtroendetandläkare. Dessa ska biträda kassan i frågor
som kräver medicinsk eller odontologisk sakkunskap samt
verka för ett gott samarbete mellan kassan och de läkare
och tandläkare som är verksamma inom dess område.

Det sagda innebär att försäkringskassan har ansvar för
beslut om ersättning från den allmänna försäkringskassan.
Besluten innebär bedömningar av om lagens krav
beträffande de olika förmånerna är uppfyllda och görs ofta
på ett underlag av medicinsk natur. Förtroendeläkarens och
förtroendetandläkarens uppgift är att ge råd inför besluten
och han saknar egen beslutsrätt. Detta råd är dock en
mycket tung inlaga, då försäkringstjänstemännen saknar
den medicinska kompetens som just dessa har.

Hos försäkringskassan har alltså formellt
förtroendeläkare och förtroendetandläkare en rådgivande
funktion. De undersöker inte själva den försäkrade utan
den medicinska bedömningen grundar sig på den
behandlande läkaren/tandläkarens uppgifter i intyg och
utlåtanden.

Det som är förvånande och klart otillräckligt är att det
från riksförsäkringsverkets sida inte finns några direktiv om
hur rekrytering av förtroendeläkare och
förtroendetandläkare ska gå till eller vilka krav som ska
ställas. Det finns inte heller några direktiv från annan
myndighet.

Socialstyrelsens författningssamling 1982:25 inleds med
följande: ''Hälso- och sjukvårdspersonalen bör beakta, att
ett intyg kan få avgörande betydelse i såväl offentliga som
enskilda rättsförhållanden. Därför ska man noga se till att
man endast uttalar sig om förhållanden som man har
tillräcklig kännedom om. För detta krävs som regel en
personlig undersökning eller kontakt med berörd person.''

Den aktuella författningen nämner ingenting om den
verksamhet som bedrivs av läkare och tandläkare i rollen
som förtroendeläkare och förtroendetandläkare, där dessa
ger medicinska råd utifrån sin kompetens som läkare eller
tandläkare. Socialstyrelsen har veterligen inte heller i någon
annan författning behandlat denna dubbelroll.

Det står i bestämmelserna att förtroendeläkare och
förtroendetandläkare ska verka för ett gott samarbete
mellan läkare och tandläkare som är verksamma inom dess
område. Tyvärr är detta något som är starkt ifrågasatt av de
läkare och tandläkare som arbetar ute på fältet, då det är
mycket svårt att få ett gott samarbete med
försäkringskassans förtroendeläkare och
förtroendetandläkare. Det är inte bara svårt att få kontakt
med dem, det är minst lika svårt att arbeta i ett
förtroendefullt samarbete.

I ett stort antal fall, som jag personligen och många
andra, kommit i kontakt med, har läkare och tandläkare i
sin roll som förtroendeläkare och förtroendetandläkare gått
in och underkänt utlåtande från kolleger med klart högre
kompetens. Det har dessutom ofta hänt att detta skett utan
kontakt med vare sig läkare, tandläkare, sjukgymnast eller
patient.

Om det är några intyg, som kan få en avgörande
betydelse i såväl offentligt som enskilt rättsförhållande så är
det möjligheten till rehabilitering eller sjukpenning. Därför
är det synnerligen viktigt att tillvägagångssättet är både
medicinskt och juridiskt riktigt, att rättssäkerheten är hög.

Rätten till kompetent hjälp vid sjukdom avgörs av
förtroendeläkare eller förtroendetandläkare, som anställs
utan särskilda krav på kompetens och utan att patienten
behöver undersökas eller kontaktas. RFV t.o.m.
rekommenderar sina förtroendeläkare och
förtroendetandläkare att inte själva undersöka de personer
som förekommer i försäkringsärendena.

Jag ska ta ett par exempel av många ur verkligheten:

En patient har svåra problem med rygg och knän och går
till ortopedspecialist. Röntgen och andra undersökningar
visar att skador finns på flera ryggkotor samt att bägge
knäna är utslitna. Ortopedspecialisten intygar att patienten
är helt arbetsoförmögen. Patienten har privat
sjukförsäkring och av detta privata försäkringsbolag klassas
han som helt arbetsoförmögen och får ersättning av
försäkringsbolaget. Pga detta får han även premier till en
privat pensionsförsäkring betalda. Men förtroendeläkaren
rekommenderar försäkringskassan att besluta att patienten
är fullt frisk och arbetsför. Detta beslut tar också
försäkringskassan. Därmed finns inga möjligheter till
rehabilitering till ett mera lämpligt yrke och sjukpenningen
dras in.

En annan patient är sedan ett år sjukskriven pga besvär
från sina tänder. Intyg från specialistläkare på just detta
område, bl.a. toxikologer, hjälper föga.
Förtroendetandläkaren, som enligt socialstyrelsen saknar
medicinsk kompetens, förhandsprövar rätten till sjukvård,
och avslår rätten till ekonomisk hjälp till sanering.
Patienten får ingen ekonomisk hjälp till sanering, är
fortfarande sjuk, men blir också förklarad som fullt
arbetsför. Sjukpenningen dras in.

Exemplen kan tyvärr mångfaldigas.

Som patient måste jag själv försöka bevaka mina
rättigheter gentemot försäkringskassans olika tjänstemän,
antingen det nu är handläggare, rehabiliteringskonsulenter
eller förtroendeläkare eller förtroendetandläkare.

Begår jag en brottslig handling har jag rätt till juridisk
hjälp. Blir jag sjuk har jag inte någon formell möjlighet till
juridisk eller medicinsk sakkunskap mot försäkringskassans
agerande. Ja, jag kan anmäla en tjänsteman till
justitieombudsmannen men inte till hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd. Förtroendeläkare och förtroendetandläkare
har en mystisk mellanroll med stor makt, de arbetar i någon
form av ingenmansland med avgörande inflytande över
enskilda personers framtida hälsa och leverne. Utan att
behöva ta kontakt med personen i fråga kan de ''avrätta''
patienten genom att utifrån sin lägre medicinska kompetens
och som förtroendetandläkare utan formell medicinsk
kompetens underkänna intyg från läkare med
specialistkompetens.

Var finns rättssäkerheten? Var finns den medicinska
säkerheten? Kan det verkligen vara rimligt att jag inte har
samma rättigheter som sjuk?

Denna stat i staten med förtroendeläkare- och
förtroendetandläkarsystem måste avskaffas. I stället måste
någon annan organisation inrättas, där behandlande läkare,
tandläkare, sjukgymnast etc. får realistiska möjligheter att
tillsammans med patienten komma fram till rätt behandling
vare sig det nu är rehabilitering eller sjukpensionering.
Patienten måste få större möjligheter till en rättvis
medicinsk och juridisk bedömning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förtroendeläkar- och
förtroendetandläkarsystemet.

Stockholm den 25 januari 1993

Siw Persson (fp)