Fortsatt hävd av strandängar

Motion 1992/93:Jo687 av Lena Klevenås (s)

Riksdagen fattade beslut om bevarandet av den
biologiska mångfalden under våren 1992. Sverige har också
skrivit på FN-konventionen med samma innebörd, liksom
Bern-konventionen. Detta innebär att vi skall försöka
bevara alla växt- och djurarter som finns i vårt land. De
arter som för att överleva måste förlita sig på vad människor
företar sig, lever speciellt farligt. När jordbruket och
därmed landskapet förändras trängs mängder av arter
undan.

Strandängar runt våra sjöar, hav, bäckar och åar är de
äldsta ängar vi har. De var redan för tusentals år sedan
betesmark för vilda djur och naturligt trädfria. När
människorna kom, var det där man hämtade sitt hö från
ständigt frodiga ängar som fick en naturlig gödsling då
vattendrag och sjöar svämmade över.

De hävdade miljöerna var bl.a. betydelsefulla för en rad
våtmarksfåglar. Dubbelbeckasinens försvinnande som
sydsvensk häckfågel torde bero på våtmarksslåtterns
upphörande. Också en förändring av floran har skett.
Många arter klarar inte ett modernt jordbruk där hävd av
naturliga marker minskar. Vissa växter är specialanpassade
till dessa flacka ängar utan skugga.

I takt med den ökande insikten om att dessa biotoper
utarmats försöker man nu återskapa dessa strandängar på
flera håll i landet. De är livsviktiga rastplatser för många
flyttfåglar och häckningsplats bl.a. för vadare. När träd
kommer in blir bon bortrövade av spanande kråkor.

På några håll i landet har man återställt strandängar. Det
är angeläget att denna verksamhet utökas. Bl.a. vid sjön
Mjörn i Västergötland har man försökt återställa en
strandäng genom buskröjning och återinförande av betande
nötkreatur.

För att ge ytterligare stimulans och möjlighet till att
bevara dessa värdefulla marker bör ekonomiska bidrag
avsättas. Det kan ske via speciella bestämmelser vid
avsättning av NOLAbidrag. Någon typ av poängbedömning
borde kunna tillämpas vid en eventuell kommande
arealersättning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av återställande och
fortsatt hävd av strandängar.

Stockholm 26 januari 1993

Lena Klevenås (s)