Fotvårdsutbildning

Motion 2004/05:Ub267 av Yvonne Andersson (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att starta en fotvårdsutbildning i paritet med utbudet i andra EU-länder.

Motivering

Diskussionen om behovet av en högre utbildning i medicinsk fotvård har pågått i flera år. Någon utbildning på högskolenivå har dock inte kommit till stånd.

Redan 1988 uppdrog regeringen åt Socialstyrelsen att utreda fotvårdens organisation och utbyggnad samt att redovisa vad som kan göras för att förbättra vården. I sin rapport (Socialstyrelsen dnr 5129/96/88) definierade Socialstyrelsen 1990 begreppen fothygien, fotvård och medicinsk fotvård. Man delade också in kunskapsbehovet inom fotvården på tre nivåer och menade att utbildningen i medicinsk fotvård bör vara på högskolenivå. Vidare kartlades vilka sjukdomar och patientgrupper, som behöver medicinsk fotvård.

I ett betänkande, "Ny behörighetsreglering på hälso- och sjukvårdens område" (SOU 1996:138), framhålls vikten av tillgång till god fotvård och konstateras att svensk utbildning i medicinsk fotvård är av liten omfattning i relation till andra EU-länders.

År 1997 skriver Sveriges fotterapeuters riksförbund (SFR) till Utbildningsdepartementet och begär att dagens utbildning i fothälsovård och fotsjukvård flyttas över till högskolan för att kunna utvecklas enligt europeisk och internationell standard. Ärendet remissbehandlas. Utbildningsdepartementet sammanställer remissvaren (PM 1998-04-29). Remissinstanserna stöder kravet på god fotvård men överlåter åt regeringen att ta ställning till utbildningsnivån. Två alternativ diskuteras på Utbildningsdepartementet: utveckling av utbildning på samtliga nivåer alternativt ingen åtgärd.

I budgetproposition för 1999 förklarar så regeringen att "regeringen avser mot denna bakgrund att uppdra åt KI och Universitetet i Linköping (LiU) att anordna utbildning i medicinsk fotvård. Uppdraget skall utföras inom befintliga ramar."

I regleringsbrevet för KI 1999 anges att "Karolinska institutet skall beakta behovet av utbildning i medicinsk fotvård".

Grund- och vidareutbildningsnämnden vid KI tillsätter en arbetsgrupp för att i en första fas göra en kartläggning av utbildning i medicinsk fotvård internationellt och nationellt. Arbetsgruppen avrapporterar till US den 30 mars 1999 (till departementet 2000-01-27) bl.a. att befintlig svensk utbildning i medicinsk fotvård inte är i paritet med motsvarande utbildning i andra länder.

I slutet av 1999 skriver Utbildningsdepartementet till KI och LiU (U 1999/3774/UH) och anmodar dessa att inkomma med information om uppdraget att "beakta behovet av utbildning i medicinsk fotvård".

I svar från LiU/Hälsouniversitetet till departementet 2000-01-14 uttrycker man tveksamhet till det framtida rekryteringsbehovet och till om det finns underlag för att kontinuerligt genomföra högskoleutbildning och påpekar följande.

Det krävs ett omfattande arbete för att utveckla en helt ny högskoleutbildning om utbildningen skall få den kvalitet som kan förväntas av en högskoleutbildning. Som underlag för inrättande av en fotvårdsutbildning inom högskolan bör genomföras en utredning om de långsiktiga behoven och utbildningens dimensionering samt utbildningens omfattning i poäng. Därefter kan en utbildningsplan och kursplaner arbetas fram. För att starta utbildning krävs vidare praktikplatsorganisation, lärarresurser, forskningsanknytning samt lokalmässiga förutsättningar, utrustning etc.

Man konstaterar också att det saknas erforderlig kompetens och resurser inom medicinska fakulteten.

I regleringsbrevet för KI 2000 anges återigen att "Karolinska institutet skall beakta behovet av utbildning i medicinsk fotvård".

I sitt budgetunderlag för 2002-2005 (inlämnat till Utbildningsdepartementet 2001-02-21) konstaterar KI att "det finns behov av utveckling av nya utbildningar inom medicinsk informatik, medical management och medicinsk fotvård". Man tar dock inte upp medicinsk fotvård som kostnadspost i budgetunderlaget.

2001 får utbildningsministern en riksdagsfråga från Chatrine Pålsson om "vilka åtgärder som görs för att beslutet från 1998 att anordna högskoleutbildning för medicinsk fotvård verkställs". Utbildningsministern svarar på riksdagsfrågan den 2 maj och hänvisar till KI:s och LiU:s yttrande till regeringen (se ovan under 1999/2000).

Inom KI har en arbetsgrupp kartlagt nuvarande nationella och internationella utbildningar och arbete pågår med att utveckla förslag till en treårig utbildning. Av KI:s planering för den närmsta treårsperioden framgår att institutet har för avsikt att år 2003 starta en utbildning.

Ingenting sägs om att planerna förutsätter att medel för detta beviljas.

Med anledning av utbildningsministerns svar skickar Reumatikerförbundet, Diabetesförbundet och Psoriasisförbundet en förfrågan till KI 2001-06-19 om hur långt KI kommit i planeringen, hur finansieringen skall ske och begäran om att få medverka i planeringen.

KI svarar 2001-08-21 att man planerar att starta en 3-årig utbildning 2003 förutsatt att regeringen ökar antalet utbildningsplatser med motsvarande anslagshöjning, men att något beslut om exakt tidpunkt ännu inte har fattats.

I KI:s budgetunderlag för åren 2003-2006 (inlämnat 2002-02-19) tas medicinsk fotvård upp igen.

KI har haft regeringens uppdrag att beakta behovet av utbildning i medicinsk fotvård. KI har utrett frågan och slutsatsen är att det finns behov av en sådan utbildning på högskolenivå. Internationellt är utbildning i medicinsk fotvård en högskoleutbildning. Planeringen av en KI-utbildning har påbörjats och KI återkommer i denna fråga när utbildningens uppläggning har tagit fastare former.

Medel äskades inte i detta sammanhang utan KI bad att fååterkomma om utbildningen i medicinsk fotvård. Så har olika utredningar och propåer fortgått och behovet har inte blivit mindre, snarare tvärtom.

Behovet finns

Det finns ingen sammanhållen utbildning i medicinsk fotvård på högskolenivå i Sverige. De befintliga komvuxutbildningarnas fortlevnad tycks helt bero på respektive kommuns budgetläge. Vidareutbildningsmöjligheterna för befintliga yrkesverksamma fotterapeuter är få. Det verkar inte heller finnas någon nationell plan för utbildningsbehovet inom medicinsk fotvård.

Sedan 1996 har fyra skolor anordnat en 1-årig utbildning i medicinsk fotvård inom ramen för den kommunala vuxenutbildningen, komvux, i Göteborg, Norrköping, Sundsvall och Uppsala. Totalt har 60 elever antagits per år, ca 15 per skola. Förkunskapskravet för tillträde till utbildningen har varit gymnasieskolans omvårdnadsprogram eller motsvarande. Sedan några år tillbaka ligger utbildningen i Sundsvall i malpåse. I år diskuteras även nedläggning av utbildningen i Norrköping pga. bristande resurser i den kommunala budgeten.

Vid Axelsons gymnastiska institut i Stockholm finns en utbildning i medicinsk fotvård som omfattar 250 timmars praktik med patienter samt 8 veckors teoriundervisning, totalt 320 lektionstimmar fördelade på en grundkurs och en fortsättningskurs. Inga krav på tidigare utbildning krävs för tillträde till utbildningen.

Den vidareutbildning som finns för dem som fått utbildning inom komvux är en kurs i medicinsk fotvård, 10 poäng, vid Linköpings universitet samt ett antal vidareutbildningar om t.ex. diabetikers fotproblem, som ges i landstingsregi eller kommunal regi.

Det finns eller har funnits tre utbildningar vars innehåll i viss mån angränsar till medicinsk fotvård: ortopedingenjörsutbildningen, 120 p., i Jönköping, kvalificerad yrkesutbildning till ortopedtekniker, 80 KY-poäng vid Högskolan i Jönköping samt Ortopedskomakarutbildningen i Norrköping. Ortopedskomakarutbildningen är numera nedlagd och fortlevnaden av kvalificerade yrkesutbildningar verkar osäker nu när en yrkeshögskoleutbildning planeras.

Uppgifterna om antalet yrkesverksamma fotterapeuter varierar. Sveriges fotterapeuter (SF) uppskattar antalet fotterapeuter i Sverige till ca 4 000. Av dessa är ca 1 700 medlemmar i SF, ca 200 i Fotterapeuternas Riksorganisation (FRO), ca 400 i Svenska Kommunalarbetareförbundet (SKAF) och diabetsfotvårdarna är ca 50. Detta tyder på att det idag finns minst ca 2 000 yrkesverksamma fotterapeuter i landet.

Bättre utbud i andra EU-länder

För att kunna bedöma den nuvarande svenska fotvårdsutbildningens internationella jämförbarhet har arbetsgruppen kartlagt utbildningar till medicinsk fotvårdare i andra EU-länder. I möjligaste mån har man också undersökt innehållet, strukturen och målen för utbildningarna.

De allra flesta EU-länder har, enligt World List of Universities och International Handbook of Universities (International Association of Universities, 2001), en lägst 3-årig universitets- eller yrkeshögskoleutbildning för medicinska fotvårdare. Undantagen är få; Tyskland har en 2-årig utbildning till "Medizinische Fußpfleger" på gymnasienivå inom "Berufsfachschule" och Danmark har en 1½-årig utbildning, som bygger på grundskola. Arbetsgruppen har inte lyckats få fram information om motsvarande utbildningar i Grekland, Irland och Österrike.

Italien, Storbritannien och Spanien har universitetsutbildning i medicinsk fotvård medan motsvarande utbildning i Finland, Belgien (det flamländska utbildningsväsendet) och Nederländerna finns inom yrkeshögskolesektorn och i Frankrike huvudsakligen inom postgymnasiala institut. (Bilaga 1) Information om utbildningarnas innehåll har hämtats från universitetens kataloger, hemsidor och i vissa fall genom direkta kontakter.

Yrket omfattas av EG-direktivet 89/48/EEC och är nämnt i 92/51/EEC. För närvarande arbetar man med att ta fram en s.k. gemensam plattform för yrket.

Italien

Utbildning: 3-årig universitetsutbildning som avslutas med examen "Laurea di Podologo".

I utbildningen vid t.ex. Università degli Studi di Roma "La Sapienza" ingår kurser i bl.a. biokemi, medicinsk genetik, klinisk biokemi, fysiologi, anatomi, neurologi, psykologi, patologi, reumatologi, internmedicin, "scienze podologia", endokrinologi, allmän kirurgi, anestesiologi, plastikkirurgi, klinisk podologi. Första året av utbildningen är gemensam med sjukgymnastutbildningen.

Yrketär ett reglerat yrke i Italien enligt EG-direktiv (92/51/EEC) och utbildningen har granskats av EU.

Storbritannien

Utbildning: Grundutbildningen är 3-årig och avslutas med Bachelor of Science (Hons) in Podiatry. Även 1-2-årig Master of Science in Podiatry finns.

Vid exempelvis University of Brighton består utbildningen av moduler. Modulerna med podiatri löper parallellt med andra ämnen genom hela utbildningen. Vissa moduler är gemensamma med studenter i sjukgymnastik, sjuksköterske- och barnmorskeutbildning.

I utbildningen ingår bl.a. studier i klinisk och teoretisk podiatri, farmakologi, mikrobiologi, lokal anestesi, muskulo-skelettala sjukdomar och podiatrisk kirurgi.

Yrket: Podiatrister undersöker, ställer diagnos och behandlar olika sjukdomar i fötterna. Utbildningen ger rätt att ge lokalbedövning samt begränsad rätt att föreskriva mediciner eller hjälpmedel. För yrkesutövning krävs medlemskap i Chriopodists Board of the Council for Professions Supplementary to Medicine.

Spanien

Utbildning: 3-årig utbildning som avslutas med examen "Diplomado en Podología" (Bsc Podiatry).

Vid "Escuela Universitaria de Enfermería y Fisioterapia" inom "Universidad Complutense de Madrid" kan utbildningen delas i fyra stora block

• ämnen som handlar om människokroppens struktur och funktion med tyngdpunkt på foten

• introduktion till medicinsk patologi

• specialisering på fotens patologi, diagnos, behandling och prevention

• ämnen som anknyter till speciella patientgruppers vårdbehov.

Yrket: Podologisten arbetar på sjukhus, ålderdomshem och vårdcentraler eller som konsult eller egen företagare. Arbetet sträcker sig från sportmedicin och rehabilitering till behandling av fötternas åkommor genom ortopediska hjälpmedel och i viss mån kirurgiska ingrepp.

Finland

Utbildning: 3-årig yrkeshögskoleutbildning, som avslutas med yrkeshögskoleexamen.

I utbildningen ingår, t.ex. vid Nylands svenska yrkeshögskola, följande kurser: podiatrins grunder, fotterapins teoretiska grunder, kommunikation, bedömning av rörelseförmåga, anatomi och fysiologi, biomekanisk mätning, nervsystemets anatomi och fysiologi, fötternas funktionsstörningar, fotterapi för olika åldersgrupper, fötternas hälsovård, hjälpmedel, manuell terapi och fysikaliska behandlingar, klinisk fotterapi, ergonomi, klinisk mikrobiologi, hudsjukdomar och vård av hudsjukdomar, fotvård för speciella patientgrupper, vetenskapligt arbete samt ca 1 poäng i vartdera: farmakologi, invärtes medicin, geriatri, ortopedi och kirurgi, neurologi och psykiatri.

Yrket: Fotterapeuten förebygger uppkomsten av fotskador, behandlar medfödda och förvärvade fotskador och förhindrar att dessa försämras. Insatsen i rehabiliteringen går ut på att integrera fötternas funktion och belastning med rörelse och välbefinnande hos klienten. Fotterapeuten analyserar klientens funktionsförmåga och gång och bedömer musklernas och ledernas funktion. Till arbetet hör även tillverkning av fotinlägg och gånghjälpmedel och handledning till en god egenvård.

Belgien (flamländska sektorn)

Utbildning: En 3-årig högskoleutbildning, som avslutas med "Diploma op van gegradueerde in de podologie".

Vid t.ex. "Katholieke Hogeschool voor Gezondheidszorg Oost-Vlaanderen" ingår studier i anatomi, fysiologi, psykologi, biomekanik, klinisk och teoretisk podologi, patologi, dermatologi, invärtesmedicin, neurologi, pediatrik, geriatri, sportfotvård m.m. i utbildningen.

Yrket: En podiatrist arbetar med fotens struktur, funktion och fysiopatologi genom att undersöka, diagnostisera och behandla olika typer av fotproblem. En podiatrist arbetar ofta tillsammans med läkare och andra yrkeskategorier inom hälsovård antingen som anställd inom en sjukvårdsinrättning eller som egen företagare.

Nederländerna

Utbildning: En 4-årig utbildning inom HBO (Hogere Beroeps Ondervijs), som avslutas med Baccalaureus.

Under första året vid Fontys Paramedische Hogeschool i Eindhoven studeras anatomi, fysiologi, patologi och biomekanik. Teoriundervisningen varvas med praktik. Under andra året läses neurologi, ortopedi, allmän patologi, dermatologi och reumatologi. Under tredje året ägnar man sig åt studier av särskilda patientgrupper så som diabetiker, reumatiker och idrottsmän. Under fjärde året tillkommer ytterligare praktik och ett självständigt vetenskapligt arbete.

Yrket: Podiatristerna arbetar genom att undersöka, diagnostisera och behandla olika typer av fotproblem.

Frankrike

Utbildning: 3-årig postgymnasial utbildning som avslutas med examen "Diplôme d'Etat".

Vid t.ex. Institut de Formation en Pédicurie-Podologie, C.H.U, Hôpitaux de Bordeaux, Bordeaux, ingår teoretiska kurser i anatomi, fysiologi, patologi, "pédicurale", "pathologie chirurgicale", reumatologi, dermatologi, gerontologi, juridik, metodik, folkhälsovetenskap, kommunikation m.m. i utbildningen. Teorin varvas med praktik under alla tre åren.

Yrket: Podologisten undersöker, diagnostiserar och behandlar t ex liktornar, nageltrång, plattfot m.m. och har begränsad rätt att föreskriva lokal medicinering. Diplôme d'Etat krävs för att få utöva yrket i Frankrike. Yrket "La Pédicurie-Podologie" är ett reglerat yrke i Frankrike enligt lag från 1946.

En yrkesgrupps kompetens

Befintliga fotterapeuters behov av kompetensutveckling och patienternas behov av en jämn kompetens och tillförlitliga kunskaper hos fotterapeuterna är också faktorer som påverkar behovet av utbildning i medicinsk fotvård på högskolenivå. Enligt vad som framkommer i Socialstyrelsens rapport och har framkommit i diskussioner med patientorganisationerna (möte med ordförandena för Diabetesförbundet, Psoriasisförbundet och Reumatikerförbundet 2002-09-06) har befintliga medicinska fotvårdare en ojämn utbildningsbakgrund. I sin utredningsrapport ansåg Socialstyrelsen (Sos dnr 5129-96/88) att det för medicinska fotvårdare behövs en utbildning på högskolenivå.

Det totala antalet patienter med behov av medicinsk fotvård kan uppskattas till omkring 400 000. Av landets ca 280 000 patienter med diabetes får ca 5-10 % svårläkta sår med behov av frekvent fotvårdsbehandling. En hög andel (30-40 %) har behov av regelbunden profylaktisk fotvård (3-4 gånger/år) p.g.a. perifer nervskada och/eller försämrad cirkulation. Övriga diabetespatienter har behov av kontroll och undervisning i egenvård med regelbundna intervaller. Andra patientgrupper med behov av medicinsk fotvård är de med neuro-muskulära sjukdomar med fotdeformiteter, ortopediska fotskador och sportskador etc. Enligt Socialstyrelsens uppskattning (Sos dnr 5129-96/88) behöver vidare ungefär 15 500 patienter med kärlsjukdomar, 8 500 reumatiker, och 76 000 patienter med psoriasis medicinsk fotvård.

Det finns således ett uppenbart behov av en utbildning med kvalitet för medicinsk fotvård och detta behov bör regeringen tillgodose med omedelbar verkan. Det duger inte att i decennier skicka en viktig fråga mellan olika utredningar och instanser. Istället bör regeringen visa handlingskraft och ge erforderliga resurser för att starta en fotvårdsutbildning. Medicinsk fotvård kan alla vid något tillfälle i livet behöva.

Stockholm den 27 september 2004

Yvonne Andersson (kd)